Seger. Som vanligt.

Det krävs tur för att vinna, men det krävs skicklighet för att segra. Och för fjärde gången i rad i Allsvenskan så segrade MFF borta mot Djurgården.

Det var ett MFF i klar obalans som tågade in på Djurgårdarnas hemmaarena Råsunda. Skoog avstängd efter snack, Olof Persson knäskadad, Mattisson febersjuk, Bjärred gav återbud strax innan matchstart eftersom hans hälsenor smärtade allt för mycket - och så Yngvesson på planen, trots att även han plågas av ömmande hälsenor. Och så då återgång till 4-4-2; spelsystemet som alltid fått komma tillbaka så fort Prahl fått en möjlighet.

Höiland kastades in i mitten och det blev oväntad debut för 19-årige Johan Guiomar-Nilsson som högerback. Och visst såg det lite skakigt ut då Johan ganska snart in i matchen fick en varning - helt berättigad dessutom - av den utmärkte Peter Fröjdfelt (Sveriges klart bäste domare) efter en ful stämpling på en djurgårdare. Hysén försökte och försökte störa Guiomar-Nilsson på hans kant matchen igenom, men efter den något skakiga inledningen var det stopp. Mycket tack vare att Thomas Olsson och Lolo Chanko gav debutanten ovärderlig hjälp.

Djurgården kunde tagit ledningen tidigt. Asper missbedömde en höjdboll och efter ett par snabba passningar fick Stefanidis fritt skottfält från 10 meter, men sköt utanför. Därefter tog Malmö över med sina vassa målchanser. Afonso lyckades bl.a. grundlura Markus Karlsson med en peta-bollen-på-ena-sidan-och-springa-på-den-andra men fick avslutningen på ett panikframslängt djurgårdsben.

0-1-målet kom efter hörna och det var Höiland som fick halvträff, bollen gled förbi Afonso som försökte styra den - och så in, via ett djurgårdsben, vid Tourrays vänstra stolprot.

Utsökte Afonso snappade även, kort därefter, upp en förlupen boll, som Koivasto totalt bommade, och drev den mot Tourray - men avslutade alldeles för tidigt och bollen smög utanför djurgårdsmålvaktens högra stolpe. Även Grahn hade ett bra läge från strax innanför straffområdeslinjen, men knuffades och fick avslutet utanför samma stolpe. Och så får vi inte glömma Afonsos makalösa frispark som Tourray elegant tippade ut till hörna med en äkta Sundfors-räddning (han fick sedan utgå i andra halvlek p.g.a. ljumskskada).

I paus kastade Zoran Lukic in Abgar Barsom - och sin vana trogen fick Barsom varning redan efter någon minuts spel. Tacklingen på Thomas Olsson var dock klart värd denna bestraffning. Men Barsoms inhopp rörde inte om särskilt mycket i den fadda DIF-grytan - MFF hade kontroll över skeendena.

DIF:s anfall blev fredligare och fredligare ju längre matchen led och när Afonso snurrade upp blårändernas försvar och pricksköt 0-2 via inbytte Oskar Wahlströms högra stolpe, ja, då var det avgjort.

Det är omöjligt att utse de tre bästa spelarna i MFF idag. Det fanns fem som höjde sig över mängden - Maestro, Afonso, Chanko, Höiland och Olsson. Mittbacksparet Maestro/Höiland var så enastående att inte ens Kaisern gjort det bättre. Olson och Chanko jobbade både framåt och bakåt på ett så fantastiskt sätt att de kommer gråta av träningsvärk i morgon. Och så denne Afonso - Kung Afonso - som var så bra att jag nästan kunnat tänka mig att ligga med honom.

Den här segern betyder allt just nu. Vi glömmer att Elanga var lika värdelös offensivt som han var bra defensivt och vi glömmer att Yngvesson missade ett fritt läge som till och med Emanuel Tetteh satt. Vi glömmer även Grahns första halvlek, för den andra var magnifik.

Nu är serieledningen inte långt borta. Nu kommer vi.

0 kommentarer