Akta, den kan bli äggig!
Under det allsvenska uppehållet passar MFF-världen på att kalla till stormöten i parti och minut. Bonito tar det dock kallt, hänger i fönstret och grubblar på helt andra saker…
Måndag kväll och regnet faller tungt över Möllan. Jag bestämde mig nyligen för att inte röka inomhus vilket innebär att jag istället hänger ut genom fönstret 3-4 gånger i timmen. Så, med en mer än lovligt fuktskadad skalle faller tankarna plötsligt i ovanliga banor. Och varför inte? Ibland måste man ställa sig de där konstigt självklara frågorna, de som ligger så nära att man sällan reflekterar över dem. Som till exempel: hur ser en fotboll ut?
En fotbolls främsta intryck på mig är dess enkelhet. En given förutsättning är att den måste vara rund för att kunna brukas. Därför är den väldigt begränsad i sin formutveckling. En fotboll kan exempelvis inte genomgå samma förändringar som skedde med köksredskap under 50-talet, då dessa fick en mer strömlinjeformad design. Detta är i sig nästan unikt i ett så snabbt föränderligt samhälle som vi lever i, och kanske kan fotbollen på så sätt utgöra någonting tryggt, någonting vi kan lita på.
Om formen är mer eller mindre fast, så finns det andra detaljer som kan variera vad det gäller det visuella. I ytdesignen finns det knappt några begränsningar. De mer lekpräglade bollarna, ofta av något slags plastmaterial, förekommer med allt från påmålade rutmönster till avancerade motiv av My Little Pony och Smurfarna.
Även i professionella sammanhang används röda eller gula bollar för att öka dess visualitet vid ogynnsamma väderleksförhållanden som snö eller dimma. De flesta minns väl matchen mellan Malmö FF och Brann i Royal League 2005, då man spelade med en mycket färgglad boll i snöyran. Annars tycks vitt vara den dominerande färgen på fotbollar, men när det kommer till mönster och logotyper finns dessa i en uppsjö av färger och utföranden.
Naturligtvis måste jag citera ett exempel i Åshöjden går vidare (1968), där en osympatisk lärare framställs som än mer osympatisk då han visar sin brist på förståelse för fotbollar:
– Och när Engmark nästa gång sparkar till det där…vad är det det heter…den där bollen, så tänk på mina ord. För övrigt vill jag påpeka att min enda uppfattning om ägg är att de liknar nollor. Precis som fotbollar.
Eftersom en av fotbollens grundförutsättningar är att den är just rund ter sig jämförelsen med ovala ting som tämligen obegåvad. Den runda formen är utan tvivel av stor vikt. Vem har inte någon gång i yngre år suttit på en fotboll och nästan blivit lynchad med orden ”Akta, den kan bli äggig!”.
Kanske lika viktigt som det synliga är det som inte syns. Vi vet ofta utan att behöva se saker och ting hur de ser ut, och en fotbollen är inget undantag. Skånes Dansteater satte för några år sedan upp en föreställning som hette ”En hyllning till fotbollen”, där skådespelarna agerade med en imaginär fotboll. Trots det var det förvånansvärt lätt att föreställa sig såväl bollens utseende som beteende på scenen. Max Andersson igen, denna gång från Åshöjdens bollklubb (1967):
Han tog ett par snabba steg framåt precis som om han klippte till en osynlig boll.
När jag var mindre minns jag att man föreställde sig stora läktare med mycket publik när man spelade boll nere på gården, eller att man för sitt inre målade upp försvarsspelare som man sedan dribblade av efter konstens alla regler. Fotbollen tycks vara beroende av en speciell rekvisita, och finns inte denna rekvisita skapar vi den gärna för vårt inre; vi placerar oss själva och bollen på en arena, frammanar motståndare och medspelare. Och ibland även det öronbedövande vrålet och sången från en påmanande folkmassa:
In med bollen, in med bollen, in med bollen…
