Inför Gefle-MFF:
Strypsnaran är borta
De två orden "Gelfe borta" borde göra alla himmelsblåa själar illamående. Men icke. Istället blåser det friska vindar kring MFF för första gången i år.
..och anledningen är såklart det definitiva beskedet om att Sören Åkeby lämnar klubben efter den här säsongen. Nu vet alla vad som gäller. Spelarna, fansen och inte minst Åkeby själv. Efter att det den senaste tiden hängt en strypsnara kring klubbens hals känns det som om alla nu plötsligt har lättare att andas.
Vi hamnade i en olycklig situation. Och med vi menar jag fansen, klubben, spelarna och Åkeby. Istället för att vara en tajt sammanhållen enhet förvandlades vi någonstans i somras till en dysfunktionell familj vars vardag har varit fylld av bråk, lögner och anklagelser. Det har inte varit roligt. Vems felet har varit kan man naturligtvis fortsätta att träta om men just i denna artikel väljer jag att inte göra det. Det som har varit är historia och förhoppningsvis har alla inblandade lärt sig något av de senaste månaderna.
Men nu känns det som en sorts nystart. Eller som en "vi har inget att förlora-situation". Vi har redan varit nere i dödsskuggans dal och vänt. Nu kan det bara gå uppåt.
Trots alla motgångar så finns det otroligt nog en liten, liten chans att plocka hem det där SM-guldet som ingen verkar vilja vinna. Man kan ju inte göra något annat än att ställa sig frågan vad de andra lagen sysslar med? Kolla på IFK Göteborg till exempel, där är allt positivt och den nya tränartrojkan har tagit laget till en helt ny nivå. Fansen njuter av alla framgångar och spelarna lyser av självförtroende. Ändå ligger de bara tre poäng framför tidernas krislag Malmö FF. Och ta Elfsborg, ett intakt, och ytterligare förstärkt, mästarlag som har har undvikit svackor. De ligger fyra poäng framför tidernas krislag Malmö FF.
Och mindre kan det vara efter den här omgången...
För visst verkar det som om MFF har hittat någon sorts form. Mot Örebro var det stundtals väldigt bra spel och 1-0-segern var ju helt klart i underkant. Rapporter från veckans träningar avslöjar att det ser lite lättare ut och att det går lite snabbare än tidigare. Så en framgång mot Gefle behöver inte kännas som en utopi.
MFF ställer troligen upp med samma startelva som senast. Alltså får klasspelaren Jonatan Johansson nöja sig med att nöta bänk. Lite märkligt kan tyckas, men Åkeby gör rätt i att inte ändra ett vinnande koncept. Både Skoog och Junior såg pigga ut mot Örebro och de är ju faktiskt också klasspelare. Det är så här det ska vara i en klubb av MFF:s kaliber, bänken ska inte bara bestå av orutinerade junisar.
Startelvan ser alltså ut så här: Sandqvist - Vinzents, Andersson, Dixon, Järdler - Stefanidis, Andersson, Toivonen, Safari - Skoog, Junior.
Truppen har gjort ett par träningar på konstgräs och åkte norrut redan under söndagen för att känna på Strömvallens underlag. Det är ett koncept som har varit framgångsrikt under säsongens två tidigare bortamatcher på konstgräs. Matcherna mot Elfsborg och Örebro får räknas in bland säsongens bästa trots att de bara gett två poäng.
Gefle borta borde ju vara en match MFF bara SKA vinna. Dessvärre har det ju visat sig den här säsongen att det inte finns några matcher MFF bara SKA vinna. Det är hårt jobb som gäller på måndagskvällen, inget annat. Inga bortalag plockar poäng på Strömvallen tack vare sina tekniska färdigheter.
En spelare som personifierade uttrycket "hårt jobb" mot Örebro var Ola Toivonen. Och jag tror att han är nyckeln till seger för MFF mot Gefle. Hans djupledslöpningar från mittplan är det som kan öppna upp det så disciplinerade Gefle-försvaret. Sedan är det såklart viktigt att backlinjen är med på att Gefles anfallare Oremo och Westlin kanske löper mest i allsvenskan. Inget stillastående anfallsspel här inte.
Efter en så svajig säsong är det naturligtvis omöjligt att tippa utgången av matchen. MFF 2007 kan vara både himmel och helvete. Nu när strypsnaran är borta kanske det kan vara läge för lite himmel?