Måndag morgon...
...och idag vaknar jag med grymt mycket luft i mina lungor. Inatt drömde jag vackra drömmar om mitt Malmö FF - och det bästa av allt är att verkligheten är lika vacker.
Vissa har mage att ibland antyda att deras lilla skitförening skulle vara mull värt i svensk fotbollshistoria. Men nu när MFF åter verka vakna ur den sextonåriga dvalan är det tid att klargöra en gång för alla vilken klubb som är landets ledande genom tiderna. Och samtidigt är det dags för försumbara hobbyföreningar, som den från fiskeläget i söder, att veta sin plats på kartan. Nämligen att de inte har en.
Ibland kan jag inte låta bli att hånle åt göteborgare som försöker antyda att deras triumfer i Förlorarnas cup skulle vara i närheten av att nå finalen i den största turneringen av dem alla. Torbjörn Nilsson, stjärnforward i IFK under 80-talet, uttryckte det så fint efter UEFA-segern mot Hamburg: "MFF visade att ett svenskt lag kunde gå till en Europacupfinal. Det var banbrytande och psykologiskt väldigt viktigt för oss. Därför vill jag tacka Malmö FF. Utan dem hade detta aldrig varit möjligt.". Hör ni det, änglar? Utan oss, inget för er att vara stolta över.
En annan göteborgsklubb, ÖIS, värvar brassar så att det står härliga till. Tomaz Jr., Paulinho, Ailton - ja, listan kan göras hur lång som helst. Och så kommer man och antyder att man är banbrytande i Sverige på att plocka hit talanger från Sydamerika. Pyttsan. Säger bara Édson Rodrigues Monteiro, värvad till Malmö FF 1978. Såklart var det vi som plockade hit den första brassen och vi gjorde det nästan tio år före det att engelska ligan fick sin (Newcastles Mirandinha, som kom för att ersätta målspottaren Kevin Keegan).
När nu djurgårdsbygget håller på att rasa, så är det inte utan att man ler i njugg åt de nysupportrar som påstod att DIF varit först i Sverige med att införa ett alternativt spelsystem som genomsyrade hela deras sätt att tänka fotboll och som dessutom fick andra klubbar att tänka över sitt sätt att spela. 4-3-3 revolutionerande? Skrattretande. Hela det svenska sättet att tänka fotboll på, är Malmö FF:s förtjänst. Bob Houghtons nyskapande 4-4-2-taktik med press på bollhållaren och push-up i förvarslinjen rörde om så mycket i den svenska fotbollsgrytan att AIK- och Djurgårdsikonen Tommy Söderberg fortfarande inte vet vad som slog honom. Det enda laget som försökte sätta emot var Östers IF. Vårt landslag spelar MFF-spel, vare sig ni vill det eller ej, och de har bara förlorat en enda tävlingsmatch sedan EM 2000.
Vi var först med att avlöna spelare (vilket, i det konservativa fotbollssverige, kostade oss vår allsvenska plats) och vi var först med att ha heltidsanställda proffs. Vi har fostrat den dyraste proffsspelaren och vi satte standard för internationaliseringen av svensk fotboll genom våra utländska tränare Antonio Duran, Robert Houghton, Frans Thijssen m.fl. Vi spelade 49 allsvenska matcher i rad 1949-51 utan att förlora - tills vi la oss mot AIK för att de skulle slippa åka ur. Vi vann serien fem år i rad under 80-talet och har med våra 14 allsvenska guld och 14 cupsegrar, flest titlar av alla i landet.
Så varför ens försöka vara ödmjuk?
Idag, måndag, möter vi Trelleborgs FF - ett obetydligt ängalag som inte är värt att ha Tom Prahls vackra namn med i loggboken. För vad har Trelleborg berikat Allsvenskan med? Nada. TFF är som en ettrig liten blandrashund som försöker kopiera andras koncept och tigger överblivna rester vid husbondens stol. Bara i år har de försökt att anamma DIF:s 4-3-3-modell, och såklart misslyckats, och i truppen har de left-overs som Kenny G och Offside-Mats. Och ordföranden drömde visst om Igor också. Tjena.
Jaja, de slog Blackburn en gång, påpekar säkert någon - men minns att Veberöd har slagit IFK Göteborg en gång, Vitryssland har slagit Tre Kronor en gång och en australisk short-trackåkare har vunnit OS en gång. Är de värda respekt för det? En gång är ingen gång. Även en blind höna kan hitta korn.
Visst, vi kan förlora idag, det har vi gjort förut mot TFF. Det är ungefär som när sköldpaddan slår haren i kapplöpningen bara för att haren liksom inte tog utmanaren på allvar. Och vem kan egentligen klandra spelarna om de inte tar TFF på allvar..?
Det är måndag morgon och jag vaknar upp till ännu en skön vecka i den underbara vetskapen att vi är så jävla bäst. Som vi alltid har varit.
