HBK-MFF sett från en himmelsblå synvinkel
Det är inte ofta en utebliven straff för motståndarlaget avgör en match till motståndarnas fördel. Tyvärr hände det igår på Örjans Vall.
Att domarna i allsvenskan är allmänt urusla verkar vara något som de flesta är överens om. Att någon kan vara så dålig som Martin Hansson var igår är ändå något som gör en överraskad och något förbluffad.
I den femte minuten händer det som inte får hända på en fotbollsplan. Domaren bestämmer sig för att det är han som ska avgöra hur matchen ska sluta. Han missar en enligt uppgift given straff för HBK när den egendomligt dålige Micke Roth tar ner bollen på bröstet med hjälp av armarna. Den i övrigt så timida och knäpptysta Halmstadspubliken blir väldigt upprörd och Martin Hansson inser att han gjort ett misstag.
Det som följer kan närmast beskrivas som en parodi på domaryrket. I sin iver att rätta till sitt misstag så näst intill vägrar Hansson att döma frispark för MFF och vice versa för HBK. När den flyktade MFF:aren Tommy Jönsson smäller in 3-1 på straff och mer eller mindre avgör matchen kan Hansson andas ut. Vi på läktaren konstaterar med häpen min att Hansson på sextio minuter gett HBK 13 frisparkar och MFF 3...
I en match med tufft närkampspel fick alltså MFF tre frisparkar den första timmen. En frispark var tjugonde minut. Jag tänker inte gå så långt och påstå att MFF hade vunnit matchen om de hade fått lite fler frisparkar. Men jag kan säga att MFF hade haft en ärlig chans att försöka vinna matchen i alla fall.
Nu gjorde emellertid MFF inte det och det var inte helt orättvist. Halmstad är ett bra lag med en väl fungerande lagmaskin. När de dessutom för dagen har en spelare som slår frisparkar av Roberto Carlos-klass är det mycket svårt att ta poäng på Örjans Vall.
Det är också svårt att ta poäng på Örjans Vall med anfallskonstellationen Jörgen Ohlsson-Marcus Rosenberg. Båda två kämpade på jättebra och i första halvlek hade Ohlsson hade ett par riktigt heta nickar som gick millimetern utanför Håkan Svenssons stolpar. Men i slutändan var det ändå för tunt. Jag kan inte låta bli att längta efter en spelare som Niklas Skoog som kan suga åt sig och hålla i bollen tills övriga laget rest sig från sin försvarsposition. Jag förutsätter att Peter Ijeh finns med från start i nästa match.
Det är svårt att skriva den här matchrapporten eftersom jag har två bilder med mig från Halmstad. En av dem visar att MFF är på uppgång och kunde lämna planen med högt huvud. En annan visar bilder från första halvlek då Halmstad tilläts rulla boll i all evighet och hade löpträning utan motståndare på Roths kant. Jag tror att jag försöker hålla mig till den positiva bilden och hoppas att MFF tar med sig den till Stadion på måndag då GIF Sundsvall kommer på besök.
Till Örjans Vall återkommer jag inte gärna. Visst är det en mysig liten arena som ligger vackert men placeringen av bortasupportrarna är katastrofal. Inte nog med att man tvingas stå på det enda kvarvarande minnet från tiden då Örjan hade löparbanor, man tvingas gå runt halva Halmstad över ängar och fotbollsplaner för att överhuvud taget komma till ingången.
Nu tänkte jag knyta ihop artikeln med att åter ta upp domarens insats. Det var många himmelsblå igår som ifrågasatte det lämpliga i att låta Torbjörn Arvidssons brors arbetskamrat döma matchen....
Läs gärna också Halmstadsredaktionens matchrapport på Himlen är blå
