Nya Blåvitt – en spegelbild av det gamla
Under de senaste säsongerna – med undantag från i fjol – så har IFK Göteborg legat där och lurat i toppen. Och i år är möjligheten att knipa den första seriesegern sedan 1996 i allra högsta grad en realitet. Förklaringen – det nya IFK Göteborg har hittat tillbaka till andan från förr.
Himmelriket tar ett snack med Tomas Ericson från Alltid Blåvitt om IFK Göteborg anno 2007.
Hur man än vänder och vrider på det så har IFK Göteborg varit på gång ett tag nu. 2004 slutade laget trea, året därpå blev det en andraplats, ifjol kom en liten reaktion men den här säsongen är Änglarna i topp igen, och har dessutom allt i egen hand. Hur förklarar du IFK:s framgångar i år?
– Framförallt har det med ledningen att göra. Den nuvarande, med Håkan Mild i spetsen och styrelse, klubbdirektör och de nya tränarna, har värderingar som direkt påminner om det ”gamla Blåvitt”. Att återskapa den gamla klubbkänslan, att hitta rätt karaktärer till laget, att noggrant välja ut rätt personer till teamet runt omkring och att få in en vinnarmentalitet igen i hela föreningen. Samtidigt finns det väldigt många duktiga fotbollsspelare i truppen, vilket naturligtvis är den stora stenen. Men den är inget värd om inte det andra också finns där.
Hur skulle du vilja beskriva tränarduon Jonas Olsson & Stefan Rehn? Vilka är deras styrkor och eventuella svagheter? Hur mycket betyder de för IFK Göteborgs framgångar?
– Den stora styrkan att framhäva är deras sätt att få ihop gruppen, att intala spelarna vad de kan och få dem att dra mot samma mål. Jag tror den egenskapen är väldigt viktig, och inbillar mig att till exempel Sören Åkeby hade fått svårt att lyckas med samma sak här. Sedan har de olika taktiska kunskaper, naturligt då Jonas är gammal försvarare och Stefan en mer offensiv och kreativ spelare. Icke att förglömma heller är tredjetränaren Teddy Olausson, som är en viktig länk. Svagheter? Alla tre är relativt färska som tränare på den här nivån, vilket jag tycker mig ha märkt bland annat i matchcoachningen vissa gånger. Men hej, svårt att klaga när man leder Allsvenskan…
IFK Göteborg har nu tolv raka matcher i serien utan förlust (siffror som vi i här nere bara kan drömma om) och detta trots att ni under resan gång blivit av med en så pass framträdande spelare som Marcus Berg. Man får en känsla av att ni har en bred och stark trupp den här säsongen.
– Visst är truppen bred, även om man kanske borde ha ännu fler rutinerade spelare på vissa positioner. Men nu lyckas ju tränarna få fram det bästa av nästan alla unga och lovande killar de lyfter fram, så än så länge fungerar det. Men vilket lag hade inte velat ha en bänk med rutinerade och vassa killar som Selakovic, Mourad och Karisik? Det om något talar om IFK:s styrka. Visst tappade vi Berg, och där trodde åtminstone jag att vi sålde guldet. Det kan ju fortfarande bli så, men med Tobias Hysén kom en ny stark kraft in, dock inte alls med samma typ av kvalitéer som Berg. Med honom i laget hade vi haft ännu fler poäng, så är det. Förhoppningsvis räcker det ändå.
– Spelare att framhäva lite extra är Pontus Wernbloom med en härlig förvandling och grym höst, Thomas Olsson som just nu är krigare och passningsläggare av stora mått, Gustav Svensson – oftast enormt bra, nästa landslagsman och inte minst Ragnar Sigurdsson. Sett till klass, potential, ålder, personlighet, utveckling och transfersumma, har Blåvitt inte gjort en bättre värvning på många, många år. ”Ragge” är inte bara kung utan även president. Sedan skulle man kunna nämna nästan hela laget men det får stanna vid ovanstående.
När vi pratades vid i fjol sa du att ”IFK Göteborg är på väg tillbaka med stormsteg”, men att turbulensen kring skatteaffären, som var på tapeten då, skulle fördröja den här processen med något år. Är det dags nu då tror du? Är det nu som Göteborg tar ett första steg in i en ny storhetsperiod inom svensk fotboll?
– Så är det, och jag känner att jag åtminstone hade lite rätt i det svaret. Dock har det gått aningen bättre i år än vad jag förutspådde. Jag trodde mer på det klassiska ”nästa år, då jävlar”. Men tränartrion och sportchef Mild har fått ihop det här på ett enastående sätt. Det är numera, återigen, en fröjd att se Blåvitt lira boll. Det har de mitt innerliga tack för, vilken placering vi än slutar på i år. Sen om vi går mot en ny storhetstid eller inte återstår att se. Men att man har ett bra och positivt grundspel, en bra mix av olika spelartyper och åldrar, och den där gamla Kamratgårdsandan tillbaka, det står helt klart.
Som en av giganterna inom svensk fotboll i modern tid så antar att jag ni IFK-fans från och till får utstå en del häcklande på bortaarenorna runt omkring i landet. Hur yttrar det sig, och hur bemöter ni det?
– Att bemöta ramsor om skattefiffel för femtioelfte gången känns rätt meningslöst. Kanske med en text om MFF:s skatteaffärer? Mycket av det som skriks och sjungs är ju dock grundat just i att vi är, inte en av, utan den stora giganten i svensk fotboll. Klart att våra framgångar skapat agg och irritation hos motståndarsupportrar. Att alla rensar fisk i Göteborg stämmer dock inte. En del jobbar på varvet också. Däremot heter alla Glenn, och det där är en ganska rolig ramsa. Den är ju nämligen en hyllningsrama till de fyra ”Glennarna” som vann Uefa-cupen 1982. Motståndarsupportrarna tror ju dock fortfarande att det är en nidramsa. Därför är det alltid lika roligt att höra båda klackarna sjunga den. En del blir väldigt snopna.
Avslutningsvis – Blåvitts senaste förlust var, ironiskt nog, mot Malmö FF i juli månad. Hur går det i matchen på lördag, tror du?
– På lördag ska det bli revansch. Det måste bli revansch. Hemmaförlusten var extremt onödig och väldigt tung. Men, det ser nästan för bra ut för Blåvitt nu. Daniel Andersson och Ola Toivonen borta, men å andra sidan saknar vi förmodligen Niclas Alexandersson. Oavgjort kan ligga till hands om MFF får matchen dit de vill. Men, om IFK fortsätter sin svit med tidiga mål, och startar lika bra som Elfsborg, Gais och Hammarby, då får Malmö det tungt. Ni ser, jag vill och vågar knappt tippa. 1-2 till de blåvita gästerna då?