Surt sa räven
Vad gjorde räven då han inte nådde upp till de berömda rönnbären? Ungefär samma sak som de HIF-fans som förtvivlat inser att de är kraftigt distanserade. Surar.
"Cirkusen" aka. Kvällsposten FF eller, om ni så vill, "en liten klubb från strax söder om Pildammsparken" ska möta stora, starka, anrika och klassfulla Helsingborgs IF. Visst är det lite smågulligt ändå?
När nu svenskarna blir frånsprungna, frånsimmade, frånrodda, utskjutna och utservade av japaner, ryssar, holländare och tyskar nere i Aten, så hade Stefan Lindberg, den svenska delegationens överhuvud, kunnat säga "Jaha, nu har de där jävla dumlustiga karaokeartisterna, de töntiga nysekulariserade öststatsclownerna, de förbannade tulpantöntarna och de där irriterande schnitzel-mit-pommes-und-sauerkraut-ätande Scooter-diggarna från nasseland morskat upp sig! Men vi är fan Sverige - och fastän vi inte är bra för tillfället, så är vi fanimej bäst! Dessutom har vi snyggast dräkter!". Men det gör han inte. För han vet att det är löjligt att dra upp att Sverige minsann tog hela 33 medaljer i Los Angeles 1984 och att Japan är en jävla medgångsnation eftersom de bara tog 5 guld i Sydney - och nu, helt plötsligt, är en hype utan dess like som tagit 6 guld på bara 4 dagar.
Att surfa in på den officiella supporterhemsidan http://www.karnan.se/ är stor humor. Och om ni vill, så testa även http://www.karnan.nu/, där man svamlar ännu mer. Jag citerar: "Fram tills förr några år sen ingens angelägenhet men för tillfället enormt hypade. Vilket kan ha något att göra med att man har köpt ihop ett lag som ska kunna promenera hem SM-guldet...". Tror att även de 20.000 som frekvent gick till Gamla IP och Stadion under 40-, 50- och 60-talet håller med mig i min ärliga respekt åt de egna HIF-produkterna Graulund, Mnogmeni och David Ljung.
Så här är det: Helsingborgs IF är nummer två i Skåne. Och det kvittar om vi så talar nutid, dåtid eller framtid. De är inte störst, vare sig vad gäller fans eller organisation. De är heller inte bäst, för en straffräddning mot Inter i ett CL-kval är ungefär jämbördigt med att Niklas Kulti nådde dubbelkvartsfinalen i Wimbledon 1996. Förvisso bra, men egentligen rätt så "Vaddå? Vaddå? Vaddå-vaddå-vaddå?".
Stämningen på Olympia är, om vi nu ska fortsätta på tennisspåret, ungefär som stämningen då Australien spelar Davis Cup hemma. Ibland jublas det, ibland klappas det taktfast och ibland buas det åt domslut. Men mestadels är det tyst när bollen är i spel. Och vi spelar visserligen i en "bunker", men Olympia - en småstadsarena som nog aldrig kommer att bli färdigbyggd - vad fan är det?
En del kallar det säkert "lillebrorskomplex", men jag vägrar ta det ordet i mun. För vi är inte släkt. Låt gå för att vi skickade Möller och Wenehed till dem, men det var ju mest för att hjälpa en inkompetent klubb som inte fått smaka på elitserien på över 20 år - och att på så sätt få till stånd lite derbyn igen. Visserligen kan man spåra Esaus avog gentemot den framgångsrike brodern Jakob i di Röes vrånga inställning mot MFF, men nej, vi är inte medlemmar av samma familj. Vi tillhör storklubbsfamiljen och HIF tillhör samma skara som anrika mellanstadsklubbar som Öster och Elfsborg.
På måndag kommer 600 (blir de ens så många?) tillresta Helsingborgare försöka göra sig hörda i östra kurvan. Men de kommer såklart misslyckats. För säkerhets skull garderar de med att "löparbanorna och avsaknaden av tak över bortasektionen innebär också att ett bortafölje måste vara rejält överlägset hemmapubliken för att höras ordentligt" i sin reseguide. Ett slags alibi på varför de varken syns eller hörs, alltså.
Men alla vet ju egentligen varför. Små rävar når aldrig upp till rönnbären.
