Plura, Zlatan och jag
Bristen på glädjeämnen på fotbollsplanen får Bonito att dyka ner i åldersnoja varvat med kändishybris.
Bangt Madsen fyllde nyligen 65 år. Pension är min första tanke. Sedan får jag ett släng av åldersnoja och steker upp några Omega 3-ägg. Det borde hindra kroppens förfall åtminstone en liten stund. Detta sker en lördag.
Äggen smakar förträffligt, och det återstår många timmar innan avspark mellan Malmö FF och IFK Göteborg, innan spiken i kistan och domarskandal. Mer eller mindre nyvaken ställer jag morgonkaffet vid datorn och sneglar på ordväxlingen inne på forumet. Det debatteras höjda årskortspriser och landade fiskfångster. Av en händelse svävar jag förbi en artikel på nätet om Eldkvarn, där Plura uttalar sig om Malmö:
– Malmö är lite tuffare, lite hårdare, än andra städer. Jag gillar Malmö skitmycket.
En ganska träffande beskrivning. Två sekunder senare vrider jag på nacken och ser just Plura korsa Ystadsgatan nedanför mitt fönster. Det är snudd på surrealistiskt. Tydligen ska de spela på Victoria samma kväll. Från tredje våningen har jag perfekt fågelperspektiv och konstaterar att han börjar bli tunnhårig på toppen. Jag undrar om han käkar Omega 3-ägg?
Ett mycket märkligt sammanträffande, men annars ingenting att höja på ögonbrynen över. Här traskar de omkring allihop, dag som natt, bohemer från Norrköping eller hajpade musikproducenter från Söder. Världsartister eller soon-to-bee. I Malmö – och kanske på Möllan i synnerhet – tycks de finna ett lugn och en lunk och ett klimat som jag tvivlar på att de finner någon annanstans. Det är lätt att förstå em. Malmö är helt enkelt för bra för att motstå.
Och när jag ända halkat in på kändissnacket så har det väl knappast undgått någon att Zlatan är i stan. Igår spexade han i Rosengård, skrev autografer och gav intervjuer. En handfull lyckligt lottade ungdomar (alltså från klubbar sponsrade av Nike) fick också tillfälle att lira lite boll med honom. Och förra veckan fyllde han 26 år.
Jag har förbannat svårt att tänka mig Zlatan med någon åldersnoja. När han smäller av sitt leende känns det som om tiden stått still, och jag ser för mitt inre hur han snurrar upp de stackars backlinjerna i Superettan. Åtta år har passerat men leendet är detsamma.
Tydligen har också jag själv arbetet upp någon märklig grad av kändisskap. När jag uppgav mitt namn och personnummer för en läkare på vårdcentralen häromdan, svarade han med att fråga ifall jag var MFF-supporter. Jag satt tyst och gapade som en fisk i telefonluren några sekunder, och svarade sedan jakande med överdrivet bestämd stämma. Underbara stora men ändå lilla Malmö!
Återstår att se om samma läkare kan återställa glädjebalansen i skallen, efter alla nederlag Malmö FF hamrat in under svålen i år. Men han verkar ju onekligen mycket, mycket kvalificerad...