Är jag dum, eller?
”Jag börjar oroa mig för att jag är dum i huvudet. När Lukic misslyckades som ensam coach i Djurgården, kom domen direkt att han inte klarade av jobbet. Tillsammans med Åkeby fungerade det, men ensam var han hopplös.”
Jag börjar oroa mig för att jag är dum i huvudet. När Lukic misslyckades som ensam coach i Djurgården, kom domen direkt att han inte klarade av jobbet. Tillsammans med Åkeby fungerade det, men ensam var han hopplös.
Så tog Jonevret över. Tog guld, men tappade allt året efter. Kjell dömdes ut och man började höra att spelarna inte hade förtroende för honom och såg honom som ett skämt. Och det var egentligen inte hans förtjänst att laget tog guld. Beviset för att det var rätt analys kom direkt när man bytte tränare till Siggi och nu åter ligger i vinnarhålet.
Idag gör Jonevret gör succé i Molde. Han har 17 raka utan förlust och kommer att ta dem tillbaka till högsta divisionen. Samtidigt håller Zoran på att ta lilla Qviding till Superettan. Gemensamt för de båda är att de nu haft tid att bygga sina lag i lugn och ro. I en omgivning som lyssnar istället för att ifrågasätta dem.
I MFF hade vi en man vid namn Tom Prahl som ledde oss till den framgångsrikaste perioden sedan 80-talet. Men när han skulle kvala till CL var truppen starkt åderlåten. Skoog skadad, Rosenberg och Yngvesson (som var extremt viktiga för Malmös snabba omställningar) sålda och Chanko på vift. Dessa var ersatta med en semesterfirande Anders Andersson, en skadad Litmanen och en sopa vid namn Bech.
Idag lever Tom med epitetet att han fungerar bäst i småklubbar. Vilket är egentligen konstigast? Att MFF misslyckade i kvalet eller att man skyllde det på Tom? Vi har alltså tre tränare, som vann Allsvenskan åren efter varandra, med hyfsat stora klubbar, fast att dom egentligen fungerar bäst i småklubbar?
Jag börjar tro jag skulle må så mycket bättre och tro människor om så mycket mer gott om jag sket i det här med fotboll. Gunde Svan sa något om att förlorare alltid hittar en ursäkt, men vinnare hittar en handlingsplan, och han bör ju veta. Vinnarna Lukic, Jonevret och Tom hittade handlingsplaner när de skickades vidare i sina karriärer. Förlorarna måste vara dem som fortfarande lägger energi på att förklena deras insatser.
Det är synd om människan, sa Strindberg. Och jag tror han hade rätt. Det är synd om människan för den är dum i huvudet.