1979 - 40 år senare: "Kanske hade det räckt med Bosse"
"Det är nu 40 år sedan jag såg min första tävlingsmatch med MFF ute i Europa och det var ju inte vilken match som helst: Europacupfinal!" Med hjälp av dagbok, fotbollslogg och fotoalbum har Lars Texas Dahlgren försökt rekonstruera denna historiska resa.
Planering och bokning
Vi var tre man som direkt efter semifinalen bestämde oss för att åka. Inga alias behövs i denna berättelse, mina medresenärer var Stefan A och Mats G. Detta hände långt före lågprisflyg, internet och klimatkris. Den 7/5 bokade vi alltså en bussresa med resebyrån Intersol, med två övernattningar och matchbiljett för 695 kronor. Matchbiljetten kostade 40 D-mark.
Tisdag 29/5 1979; Utresa
Det var min födelsedag och 22-årsdagen började extremt tidigt. Tre timmars sömn blev det för bussen avgick redan kl 04.15 på morgonen. Med på bussen var bland andra två av mina kollegor från Wilson & Co där jag då arbetade, samt Egon, hattmakaren.
Först åkte vi färja Limhamn-Dragör och därefter Rödby-Puttgarden. Mina reskamrater uppvaktade mig på båten med en flaska Johnny Walker Black Label, vilket på den tiden var den näst mest exklusiva whisky vi kände till, efter Chivas Regal. Det var hett som tusan denna majdag och en hel del öl slank ner. På den tiden bokförde jag inte alla ölsorter jag drack på mina resor, men om jag gissar på Tuborg, Carlsberg och Becks så är jag nog nära sanningen.
Vi stannade till i Kassel och åt en middag som bland annat innehöll knödel, något vi inte alls gillade.
Klockan halv ett på natten var vi äntligen framme i München, på hotellet vars namn tyvärr är glömt. Vi hann givetvis ut i natten för ett par öl och prata med några Forest-fans. Varma, trötta, lätt onyktra men fyllda av förväntningar gick vi till sängs.
Onsdag 30/5 1979: Finaldagen
Vi var tidigt ute i sommarhettan och cirkulerade mellan några av de större ölhallarna. Pratade med mängder av Forestfans, för de var många, betydligt fler än vi blåa. Under 1970-talet var det ju stora problem med engelsk fotbollshuliganism men vi råkade inte utför något sådant alls. Det var enbart god stämning. Vi blev filmade på något torg mitt bland Nottinghamsupportrarna, och det går att se mig och mina kamrater på en DVD i serien ”Mitt hjärtas Malmö” som kom 2009. Unga, slanka och vackra men redan då kanske inte helt nyktra.
Vi var på Hofbräuhaus där det var fantastisk stämning med Nottsfans som sjöng ”Que sera sera…we’re going to Germany” non-stop. Den sången använder man än idag, engelska fans har ju ingen större sångrepertoar. Middag åt vi på vårt stamställe ”Augustiner Pissehalle”, ja det var vår benämning, vi var där mer än en gång i alla fall både för in- och uttag så att säga.
Vi orkade inte äta upp våra gigantiska schnitzlar utan de togs över av Mac & Chippy som på engelskt manér inte hade mat i sin budget, bara öl. En kvalificerad gissning är att dagens ölsorter för mig var Augustinerbräu och Hofbräu. Väldigt roligt hade vi i varje fall under denna uppvärmning inför kvällens match.
I god tid åkte vi med bussen ut till Olympiastadion som ligger vackert i det gröna Olympiaområdet från 1974. Stadion var ganska pampig men egentligen helt förkastlig som fotbollsarena med löparbanor och dessutom väldigt flack. Lite som gamla Malmö Stadion fast än värre eftersom kapaciteten var 70 000 åskådare.
Stadion var inte fylld, jag har en publiksiffra på 66 509 men den känns tveksam. Wikipedia säger 57 000. Det var cirka 30 000 röd-vita Nottingham Forest-supporters och uppskattningsvis 10 000 himmelsblå. I varje fall svenskar, det var klart många turister där, till exempel killen i Boltichjälm och bandykläder som försökte agera som någon sorts hejaklacksledare av gammalt snitt. Det var i alla fall stort att vara där och stämningen var mycket god med den tidens mått. Vi hade bra sittplatser under tak på huvudläktaren på ena långsidan.
Så var det äntligen dags för finalen i Europacupen för mästarlag 1979. På den tiden var det bara respektive lands mästarlag som deltog, så det var egentlig vassare än dagens Champions League där en massa tvåor och treor deltar.
20.15 var det avspark. Malmö FF vs Nottingham Forest FC. Svenska mästarna mot engelska mästarna.
Startelvorna innehöll idel kända namn. MFF:
Jan Möller – Roland Andersson, Kent Jönsson, Magnus Andersson, Ingemar Erlandsson – Staffan Tapper (K)(36 Claes Malmberg), Puskas Ljungberg, Robert Prytz – Tommy Hansson (83 Tommy Andersson), Tore Cervin, Jan-Olof Kindvall.
Nottingham Forest:
Peter Shilton – Viv Andersson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Frank Clark – Trevor Francis, John McGovern (K), Ian Bowyer, John Robertson – Gary Birtles, Tony Woodcock.
Manager för MFF Bob Houghton så klart och för Forest den legendariske Brian Clough.
Det var ju ett väldigt skadedrabbat MFF. Saknades gjorde framför allt Bosse Larsson och Roy Andersson. Kapten Tapper tvangs gå av redan i första halvlek. Krister Kristensson hade redan skrivit på för Trelleborg så han var heller inte med den här kvällen. Med dessa fyra i laget är jag övertygad om att MFF vunnit. Kanske hade det räckt med Bosse!
Bland engelsmännen måste man ju nämna lagkaptenen John McGovern som härstammar från Hartlepool, precis som Brian Clough. McGovern följde med Clough i princip alla klubbar han basade för. För oss som följde Tipsextra var förstås alla spelarna kända namn.
Det var en ganska tråkig fotbollsmatch vi fick uppleva (Trauerspiel stod det i tyska pressen dagen efter). Spelmässigt är det inte så mycket man minns. MFF stod efter omständigheterna upp ganska väl men skapade ju bara en enda målchans, Kindvalls lobb. På övertid i första halvlek tog sig den korpulente skotten Robertson runt på sin vänsterkant och slog inlägget till Trevor Francis som gjorde matchens enda mål.
Jag kan tyvärr inte säga att jag var fruktansvärt besviken. Vi hade nog inte så stora förväntningar trots allt. Vi hade kanske en överdriven respekt för engelsk fotboll också.
Stämningen var god efter matchen. Vi bytte alla grejor med Forestfansen och kom hem skrudade i rödvitt. Jag har fortfarande kvar Nottinghamhalsduken jag bytte bort min blåvita mot. Sådan var seden då!
I Tyskland stänger ju krogarna aldrig så vi hann dränka våra sorger innan kvällen var över.
Torsdag 31/5: Hemresa
Dagen efter på alla sätt! Med tunga huvuden och trötta kroppar åkte vi hemåt med bussen kl 07.30.
Stopp i Kassel även på hemresan. Några öl blev det men inte så många. Vi missade sista Dragörfärjan så vi tvangs åka H-H-leden och kom hem genom det förhatliga Hälsingborg. På fredagsmorgonen 02.30 steg vi av i Malmö, sjungande ”Que sera sera”….
Klockan 08.00 väntade jobbet.
En oförglömlig upplevelse var det. Jag har gjort ett tjugotal Europaresor med MFF sedan dess, och de flesta har varit fantastiska. Men inget kan gå upp mot Europacupfinalen 1979.
***
Utdrag ur min matchlogg:
Match nummer:143
Malmö FF - Nottingham Forest FC 0 - 1 ( 0 - 1)
Arena: Olympiastadion
Datum: 1979-05-30
Ort: München
Publik: 66509
Land: Tyskland [BRD]
Betyg: 4
Serie: Europacupen
Målskyttar: Francis, Trevor 1
Bästa spelare:
Prytz, Robert
Francis, Trevor
Robertson, John
Pris: 100.00
Kommentar:
Matchtid 20.15. Sittplats, bussresa 695.00. Europacupen final.
