Everton - Norwich3 - 0
Malmö knockade Örgryte och gick upp i serieledning
På en regntung matta på Gamla Ullevi inför 4482 åskådare vann Malmö rättvist mot ett uddlöst Örgryte. Siffrorna, i en stundtals rätt seg tillställning, skrevs till 0-2, men utdelningen kunde varit minst den dubbla om MFF inte slarvat så i frilägena.
Efter en trevande inledning från Malmö, där det bästa som hände var att en trängd Chanko nickade utanför på ett Afonso-inlägg, kunde Jon-Inge Höiland i den tjugonde minuten dra Johannessen i offensiv högerytterposition och med ett perfekt avvägt inlägg servera ex-Göteborgaren Alves det förlösande 0-1-målet. Nicken placerades med blytung precision, via stolpen, lågt och otagbart för Dick Last.
ÖIS, för dagen med såväl Prytz som Dahlin på planen, kunde ha kvitterat då den förstnämnde dundrade iväg en sträckt vrist från 35 meter som Asper med visst besvär boxade ut rakt i gapet på David Marek, vars skott tog på täckande Olof Persson ut till hörna.
Första halvlekens mest omdiskuterade situation kom då granithårde Daniel Majstorovic i en tuff närkamp lyckades med konststycket att rycka Ailtons axel ur led. Brassen fick ledas av planen med svåra smärtor och eftersom landsmannen Tomaz Jr. tidigare utgått efter en sträckning i lårmuskeln, blev utrymmena i de rödblås defensiv och mittfält mångdubbelt större. Majstorovic, som efter den prickfria insatsen i afton vädrade ett illa dolt missnöje med att klubben håller så hårt i honom för TV3:s utsände, lyckades även i den andra halvleken skicka nästa ÖISare till sjukstugan. Pigge Boyd Mwila blev, efter en nicksituation, knockad av Maestros tunga skalle.
Det har sagts förr, men det tåls att påpekas igen - det gör ont att möta Malmö.
I den andra akten satsade ÖIS friskt från start, men offensivlustan knäcktes redan efter tre minuter, då Thomas Olsson i en blixtrande kontring fann Andreas Yngvesson med en kirurgiskt precis genomskärare med fotens yttersida - och den senare kunde kallt avsluta i Lasts bortre burgavel.
Örgryte kunde ha reducerat genom kortväxte Mwilas ettriga anfallsförsök. Efter att Ganemyrs skott ändrat riktning på en malmöförsvarare nådde Zambiern bollen och lyckades via Asper träffa ribban. Även den efterföljande hörnan blev livsfarlig - men bollen räddades av en malmöspelare på mållinjen.
Någon ur trion Chanko, Skoog och, den mot den halskrasslige Yngvesson, inbytte Mattisson kunde sedan ha ökat på ledningen och helt punkterat matchen efter varsitt friläge. Chanko kom fri med Last efter en snabbt tagen frispark, men den iskalla lobben var lite för iskall. Skoog hanns i sitt friläge upp av två backar, men fick ändå iväg ett lurigt knorrat skott som utmärkte Last tippade till hörna. Och Mattissons avslut i hans helrena friläge, som uppkom efter genialt väggspel med annars anonyme, men grovjobbande Daniel Andersson, var inget annat än pojklagstamt och rakt på den utrusande före detta landslagsmålvakten och guldbollenvinnaren. I den 71:a minuten briljerade dessutom Afonso och Mattisson i ett vackert samspel på högerkanten, men Alves avslut gick tätt utanför Örgrytemålvaktens högra stolpe.
Insatsen då? Jo, tre poäng borta mot ÖIS är såklart godkänt och dessutom oerhört väbehövligt, efter den senaste tidens magra poängskörd. Nu leder vi Allsvenskan igen, eftersom HBK bara fick oavgjort på Söderstadion. Det var inget dominant skönspel som bjöds oss, snarare bevisar bollinnehavsstatistiken 59-41 att det var ÖIS som förde spelet, men de Prahlska omställningarna var lika sylvassa som de var 2002. Och försvaret var så vackert kompakt, stabilt och typiskt malmöitiskt, med kungen av luftrummet Asper som säker sista utpost, att det aldrig var någon fara å färde.
Avstängde Elangas ersättare på vänsterbacken, Holgersson - med det onämnbara göteborgska förnamnet - trivdes utmärkt denna afton. Enda gången han blev överspelad var då Paulinho överstegsfintade upp honom på läktaren vid ett tillfälle i den andra halvleken, så betyget blir klart godkänt. Och Niklas Skoog verkar äntligen ha hittat praktformen igen. Hans makalösa gumpvickarfinter och framspelningar satt som i fornstora dagar, men nog var han och anfallskollegan Afonso lite väl duktiga på att löpa offside denna afton. Jag slutade räkna vid den femtonde.
