Plottrigheten Åkebys stora misstag
Kontinuitet är en framgångsfaktor – det är i alla fall en uppfattning som många aktiva inom fotbollseliten skriver under på. Just bristen på densamma har varit kännetecknande för Malmö FF under Sören Åkebys ledning.
Idag har jag verkligen dragit på mig något som känns som en rejäl baksmälla. Jag har huvudvärk och känner mig rejält sliten. Om detta beror på att sonens 5-årskalas som firats i helgen varit slitsamt eller för att Malmö FF ännu en gång gjort mig besviken vet jag inte. Förmodligen en kombination av båda delarna. För visst är det så att man som supporter påverkas av hur laget spelar. Spelar laget bra leker livet, och under den här säsongen när laget spelat som en påse nötter har det verkligen varit tungt emellanåt.
Åtskilliga är de kvällar när jag legat sömnlös och grubblat på vad det är som är fel. Och många timmar har jag ödslat åt att se matcher i repris för att analysera lagets dåliga prestationer. Tyvärr har jag inte blivit mycket klokare och förmodligen beror lagets kräftgång på flera olika faktorer.
En starkt bidragande orsak, och därmed tränare Sören Åkebys största fel, tror jag dock har varit den bristande kontinuiteten i laget. Kan bara tänka mig hur det skulle gå om jag skulle komma till mitt jobb och få byta avdelning en gång i veckan. Först och främst skulle det ta tid innan jag hunnit acklimatisera mig på min nya plats och fått all teknik att fungera, sen skulle jag lära känna mina närmsta kollegor. När jag väl kommit tillrätta på min nya plats, ja då skulle det vara dags att byta igen. Inte direkt någon miljö där man presterar goda resultat och utvecklas i.
Kanske ett jobb som försäkringstjänsteman inte ska jämföras med att vara proffs i ett allsvenskt fotbollslag, men nog finns det en hel del likheter. Kontinuitet och trygghet är ju oerhört viktigt vilket jobb man än sysslar med.
Malmö FF fick en stor del av förra säsongen spolierad p.g.a skador på diverse nyckelspelare. Fiaskot föregående år skylldes på att man inte fick möjlighet att spela ihop ett lag och var tvungna att använda sig av ett stort antal spelare. Det här året har dock Malmö FF varit relativt förskonade från långvariga skador. Därför är det väldigt förvånande att ledarstaben plottrat så oerhört mycket med laguppställningen som man gjort. På sistone har det största spänningsmomentet kring laget varit att bevista sista träningspasset inför match för att se hur tränarstaben skulle formera laget.
Bland spelarna i dagens Malmö FF är det utöver Jonas Sandqvist i målet endast två spelare som haft samma platser under hela säsongen. Detta är de båda mittbackarna Jimmy Dixon och Anders Andersson. Övriga spelare har bytt positioner mer eller mindre ofta.
Jag har i en tidigare krönika betonat vikten av att unga spelare behöver kontinuitet och trygghet för att utvecklas i sitt spel. Ola Toivonen, som vi hoppades så mycket på inför den här säsongen, har under året skiftat mellan att spela på innermittfält, på yttermittfält och som anfallare. Behrang Safari är en annan ung spelare som flyttats runt. Från vänsterback till vänstermittfältare till högermittfältare och sedan tillbaka till vänsterkanten har varit turerna för Safari. Ytterligare ett exempel på en ung spelare som skiftat mellan flera olika platser i laget är Jocke Nilsson.
Vidare har våra kantspelare på både höger och vänster sida pendlat mellan att vara försvarare och mittfältare. På högersidan är det Ulrich Vinzents och Jon-Inge Höiland som fått byta positioner med varandra. Till vänster har det varit Safari och Christian Järdler.
I anfallet har man skiftat mellan Junior, Jonatan Johansson, Niklas Skoog, Ola Toivonen och Edward Ofere i olika konstellationer.
Lägg till dessa ständiga positionsförändringar även skifte av spelsystem. Första delen av säsongen var det bra kontinuitet och man körde med det 4-3-3 spel man trodde på. Men i takt med de uteblivna framgångarna började Åkeby & co att ändra i laguppställningen och har skiftat spelsystem flera gånger.
Jag begär inte av vår näste tränare att han ska kunna utföra några trollkonster och skapa magi med våra spelare. Jag inser att det finns mer än kontinuiteten att jobba med i dagens Malmö FF. Men jag önskar att Roland Nilsson, även om det skulle gå trögt, vågar stå för och köra vidare med den fotboll han tror på.
Jag tror nämligen mycket på kontinuitet. Att spelarna vet hur de ska spela och vad som förväntas av dem, att man känner spelarna som finns närmast och vet hur de agerar i olika situationer samt att man kör med ett spelsystem där spelarna känner sig trygga. Detta brukar vara en grundpelare i de flesta framgångsrika lag.