Reflektioner ifrån ett medlemsmöte
Malmö FF har haft medlemsmöte och diskuterat säsongen, presenterat de nya tränarna, dragit lite ekonomi och berättat om läget i stadionarbetet. Ulf Österlind reflekterar över mötet och dess huvudpersoner.
Det känns som att de kom lätt undan, Madsen, Borg och Daniel. Det verkade som att både Borg och Madsen var oroliga för en skur av missnöje med närgångna och obehagliga frågor från en förmodat uppretad och aggressiv publik. Speciellt Borg var ganska snabb med att stöka över sin del av föredragningen, dessutom med en slöja av obehag och oro över att bli ställd till svars i rösten. Men såhär i säsongens elfte timme och med nya tränarparet på plats så var det inte så många som var förbannade, det var liksom inte lönt, eller så har man gett upp. Värre var det ifjol.
Det var också en del som var som i fjol. Tongångarna om att man inte var nöjda med säsongen, att besvikelsen var monumental och att man trots idogt funderande, rannsakande och letande inte kunde ta på vad som var felet – fast 2006 skyllde man på skadorna. I år skyllde man på Åkeby, ja inte rakt ut förstås men så där lite försåtligt och i smyg.
Det finns såklart lite teorier som kan appliceras även på MFF. Kaosteorin känns ju frestande att dra fram men det var inte den jag tänkte på. Snarare handlar det om syndabockar och att skjuta skulden ifrån sig. Som en person i publiken mycket riktigt påpekade så har de tre senaste tränarna lämnat klubben på ett lite ovärdigt sätt. Inte så att de blivit dragna i tjära och fjädrar men det har varit underförstått att felet legat hos tränarna, inte någon annanstans. Så kändes det nu också. Det är liksom inte de som blir kvar som gjort fel. Om man tänker efter är det ett bekvämt sätt att klara sig undan alltför närgången granskning och kritik. Det är ju snart årsmöte gubevars.
Ett exempel på det outsagda utpekandet av Åkeby var att Daniel på en fråga ifrån publiken angående hans prestation i år, sade att han känt sig tryggare i landslaget än i Malmö FF. Ett annat exempel på missnöjet är att kravlistan/profilen på den nya tränaren kan tolkas som att allt det man vill ha nästa år inte funnits i år. Eller i klartext – allt det som Rolle Nilsson sägs ha det har inte Åkeby. Och att allt det som spelarna önskar sig har inte heller Åkeby haft. Det hade varit rätt kul att ställa motsvarande frågor till Åkeby, dvs vad skulle han haft för kravspec på ledning och vad skulle han ha önskat sig av en helt ny spelartrupp.
Läser man intervjuer, kollar forum, FAN-TV och vanlig TV så får man intrycket att spelarna inte varit särskilt nöjda. En annan bild man kan få är att spelarna är gnälliga, motarbetar sin tränare och inte gör som man kommit överens om. Jag vet inte vad som är rätt men Daniels passning om otydlighet och otrygghet kan ju också tolkas utifrån perspektivet att Daniel i landslaget litar på sina medspelare för att han vet att de är bättre än honom, medan han i Malmö FF tycker sig vara en stjärna och därför inte tror att de andra klarar av att göra sin del av jobbet. Därför finns han överallt på planen.
Å ena sidan och å andra sidan som man brukar säga.
Här ska jag vara ärlig och säga att Madsen försvarade beslutet att anställa Åkeby, att det var rätt och riktigt utifrån den kunskap man hade då. Så är det ju. Med facit i hand är allting lätt. Den enda vägen att gå är framåt dock med förbehållet att man ska lära sig av sina misstag, kan jag tycka.
Roland Nilsson var i alla fall tydlig med att de som inte skötte den individuella träningen under ledigheten, som inträffar om cirka tre-fyra veckor, får en obehaglig överraskning i januari. Han sa också att Malmö kommer att spela med två forwards och att resten avgörs under försäsongen när han lärt känna spelarna bättre. Han var också tydlig med att påpeka att alla spelarna ska förstå sin roll i laget, vad som förväntas av dem och hur de ska röra sig på planen. Det var ungefär i det här läget Daniel fick frågan apropå tydlighet och sin egen roll, i laget.
Han pratade också om att man ska satsa på ungdomar men att de måste bevisa att de duger, annars får Skoog spela. Nja nu sa han inte riktig så utan mer att de som är bäst spelar oavsett ålder.
Som helhet ett lugnare möte än vad jag tror både ledning oh medlemmar trott. Men som sagt varför älta över tappat spel och poäng? Alltid blå, som Anne-Lie Rydé sjöng en gång i tiden.
-------------------------------------------------------------
För den som vill veta mer i detalj vad som hände så tror jag att man kommer att redovisa innehållet på MFF:s hemsida under veckan.