2010 - en äventyrlig resa
Clara Persson sitter i Bollnäs och är insnöad. Hon tänker tillbaka på ett år som hon inte kan beskriva som annat än fantastiskt och omtumlande.
Det är julafton och himlavalvet över Bollnäs börjar mörkna. Jag och bröderna har precis varit ute och åkt snowracer i en skogsbacke ovanför huset. Efter att ha hängt upp blöta raggsockar och täckkläder sitter hela familjen samlade för julklappsutdelning. Något som blir mindre och mindre spännande för varje år som går men som alltid är lika rogivande och stämningsfyllt.
Jag sätter mig bredvid brorsorna och får snart ett stort och mjukt paket i knäet. Ena brorsan läser upp ett något stappligt rim som varken rimmar eller döljer klappens innehåll speciellt bra. Jag förstår ganska snart att det har att göra med en MFF-kofta när rimmet innehåller ”med fel färg av blå” då ena brodern är så kallad Ängel från Götet. Duktigt gissat av mig och sämre rimmat av honom. En mysig MFF-kofta med teddyfoder var vad det var. Som gjord för en exilare i Norrland.
När jag håller upp koftan framför mig och tittar på klubbmärket på ena armen så börjar tankarna springa runt i huvudet på mig. Varför önskade jag mig inga MFF-artiklar i julklapp förra året? Det var ju osmart av mig...Eller...Vänta nu... Visste jag ens vilka Malmö FF var den här tiden förra året? Nej, det gjorde jag bannemig inte. Hjärnan fick sig en ordentlig omruskning efter att tanken slagit till mig och redan på julaftonen vinklar jag in backspegeln och inser plötsligt vilken resa jag varit med om och vilket äventyr 2010 varit...
- - - -
Från att ha följt laget lite halvögt då och då utan någon speciell koll på varken förening eller spelare, till att med uppspärrade ögon följa varenda tillslag av bollen av de himmelsblå spelarna varje match jag hade möjligheten till det. Gick den inte på tv satt jag med liverapporteringar i högsta hugg och bet naglarna korta av spänning och nervositet.
Från att inte kunna nämna en femtedel av Malmös startelvan utan eftertankar och långa funderingar när brorsorna förhörde mig för att retas, till att utan stopp kunna rabbla upp den fullständiga elvan och även lägga till lite extra information om var spelare för sig när brorsorna som lyssnade började inse att det kanske var seriöst ändå. Mitt supporterskap.
Från att ha vägrat börja blogga, till att starta en egen blogg med uppdatering före och efter varje MFF-match.
Från att vara ingenting, till att vara svensk mästare.
Från ren omedvetenhet om Sveriges finaste lag och familj, till att bli en av dem. En äventyrlig resa.
Alla dessa ”från-till-exempel” får mig att inse att 2010 var det häftigaste året jag någonsin upplevt. Det mest innehållsrika också för den delen.
- - - -
Året 2010 har varit häftigt, konstigt och roligt.
Häftigt att upptäcka kärleken till fotbollen dels som supporter men också genom att själv börja utöva sporten för bara några veckor sedan. Året med himmelsblått har fyllt mig med inspiration och jag kunde inte tygla mig själv längre, så jag sökte upp bästa möjlighet att börja utöva den bästa sporten som finns. Häftigt att hitta kärleken 100 mil bort. Häftigt att bli svenska mästare och vinna guld redan första året.
Konstigt att jag inte insett det förut, att Malmö FF var klubben för mig. Klubben som skulle väcka intresset till fotbollen ordentligt. Konstigt att fotbollen nu är en större delen av min vardag och en stor tidskonkurrent till andra fritidssysslor. Konstigt att bli så uppmärksammad.
Roligt att följa matcherna, att bekanta sig med föreningen, att skriva om det, att bli uppmärksammad och väl bemött. Roligt men också konstigt att få en insamling startad för mig för att få komma ned och se en match, och inte vilken match som helst heller.
Men så har även året 2010 varit aningen jobbigt och motigt.
Vissa sitter förmodligen och läser detta med en känsla av det skriker ”medgångssupporter” av hela texten. Just det är jobbigt. Jobbigt att försöka försvara mig själv. Jag är inte och kommer aldrig att bli en medgångs-supporter. Det är inget jag tror, det är något jag vet. Jag skulle aldrig lägga ned så mycket tid på något som jag gjort på MFF det senaste året om jag inte hade brunnit för det. MFF-elden falnar aldrig i mitt hjärta.
Ett självförsvar i textform är dock inte så mycket till försvar, men det är den enda sköld jag har för tillfället och kanske en resa på 100 mil som jag faktiskt gjorde för att få se min kärlek i Malmö.
- - - -
Efter fyra kategorier där endast en är negativ, så borde alltså 2010 varit ett positivt år till 75 % rent teoretiskt. Dock ser jag den negativa delen som en så pass liten bråkdel att det snarare har varit ett bra år till 99,99% bortsett från jordbävningar i Haiti, askmoln och självmordsbombare i ”huvudstaden”. Vilket ändå är fullt godkänt om ni frågar mig.
- - - -
Tack för året alla svenska mästare, jag ser fram emot 2011!
