Hur avpolletterar man en tränare?
Micke Andersson kommer inte att träna MFF nästa säsong det står tämligen klart efter veckans turbulens. Himmelriket ser tydliga tecken på att den nuvarande tränarens saga är all och har redan börjat spekulera om efterträdare.
Ingenting är bestämt och ingenting har sagts från officiellt håll men Himmelriket är ändå övertygade om att Micke Andersson inte får förlängt kontrakt med MFF. Under ett antal dagar har vi fått följa en märklig utveckling i tränarfrågan. MFF:s ordförande har varit minst sagt förbannad på tränarparet för deras laguttagning i matchen mot HBK. Framför allt har kritiken inriktats mot att Zlatan ställdes åt sidan i det som skulle vara hans tack och adjö föreställning. Men det är inte kritiken i sig som är anmärkningsvärd utan det är på det sätt den framförs. Att en ordförande går ut i pressen och kritiserar en laguttagning måste tillhöra ovanligheterna i detta land. I Kvällsposten den 27 juni häver Madsen ur sig följande:
- De petar honom för att slippa honom i truppen. Jag menar att två tränare istället borde ha sådana egenskaper att de leder honom på rätt väg och tar ut det bästa.
Han dundrar vidare med att konstatera följande:
- Om utbildade ledare inte klarar den situationen, får de ett klart underbetyg.
Han avslutar med ett klart budskap angående klubbens inställning i frågan:
- Genom åren har vi i alla framgångsrika årgångar i MFF alltid haft en eller ett par individualister och särlingar. Det är den mixen som bidragit till de goda resultaten. Högt utbildade tränare måste kunna hantera även spelare som inte är som alla andra. I MFF måste det alltid finnas utrymme för de unika. Det är det budskapet jag och den övriga styrelsen gett till Michael Andersson
Jag är tämligen övertygad om att styrelser och ledning ibland kommenterar en laguttagning men de gör det definitivt inte via pressen. Himmelriket tolkar detta som en tung spik i Micke Anderssons kista och att chansen för honom att stanna kvar efter den 1:e november är obefintlig. Inte heller är Madsen och Hasse Borg döva för den höljuda kritik som kommer från det egna supporterledet. Kritiken tilltar i styrka nästan dagligen och det är endast tabellplaceringen som hindrar en snabbare avsättning. Att sparka en tränare mitt i säsongen är en åtgärd som en klubb tar till i undantag. Det kommer inte att ske i dagens MFF om inte resultaten fullkomligt havererar.
Micke har gjort vad han anställdes för och det kan ingen ta ifrån honom. Uppgiften var tydlig och det handlade om att på två år återbörda MFF till allsvenskan och se till att de stannar där. Men vägen dit har inte varit utan ”gupp” och uppförsbackar. Spelet har varit knackigt i stort sett hela tiden och det finns förvisso förklaringar till det, förklaringar som Micke inte kunnat råda över. I superettan var MFF ett jagat lag där de flesta motståndarlag var nöjda med 1 poäng och spelarmaterialet var lite väl torftigt. Men inför årets säsong så förstärktes laget radikalt och nu under säsongen har en dansk landslagsman värvats. Materialet skall alltså räcka till men ändå så lyfter inte laget och det torftiga spelet tycks fortsätta. Det ser fortsatt tungt och krampaktigt ut även när de trots allt tar poäng.
Ingen skall dock klaga på att Micke är feg. Han plottrar något fantastiskt med laget och det kan inte vara lätt för spelarna att hitta sina roller när de ena matchen sitter på bänken och nästa spelar (60 minuter). Inför matchen mot Sundsvall hittar vi statistik som gör gällande att på 12 matcher (med gårdagens) har 6 olika anfallskonstellationer fått chansen och inte har det blivit bättre för det. 7 mål är gjorda av anfallare och 11 (!) mål är gjorda av mittfältare. Mittfältet har ändrats ett otal gånger och ännu har han inte hittat fram till en fungerande konstellation. Det är om man skall göra sig lustig inte konstigt att backlinjen ”lyfter” bollarna över mittfältarna när de inte vet vem som spelar där. Micke har som tränare inte på 1,5 år lyckats komma fram till en förstauppställning som fungerar utan fortsätter söka sig fram och det är oacceptabelt i en klubb som MFF.
Om Himmelriket har rätt i att kritiken och utspelen syftar till att avpollettera Micke hoppas vi att det inte sker någonting under innevarande säsong. Resultaten har trots spelet varit bra för att inte säga riktigt bra. MFF innehar efter 12 omgångar en hedrande 6:e plats och endast tre poäng upp till förstaplatsen. Vi får inte glömma att MFF är nykomlingar och det är svårt att kräva en topplacering. Ett byte i detta läget är inte psykologiskt riktigt och leder inte till något revolutionerande. MFF kommer inte att vinna guld i år oavsett om de byter tränare eller de köper Skoog. De kommer inte heller riskera nedflyttning vilket ger klubben tid, tid att sondera möjligheterna.
Det känns som ett tränarbyte är nära förestående och allra senast den 1 november kommer klubben presentera ersättaren. Om jag personligen fick råda så skall inte den nya tränaren vara en steg 5 broiler från fotbollsförbundet. Jag hyser full respekt för den enligt ryktet aktuelle Prahl och andra svenska alternativ men vill inte att de skall träna MFF. Under de senaste 40 åren så har MFF haft tre perioder som absolut topplag och de sammanföll med utländska tränare med för svenska förhållanden annorlunda idéer. Antonio Duran var den första och på 8 säsonger 1964-1971 togs 4 guld. Under åren hade klubben följande placeringar i allsvenskan: 2-1-9-1-2-2-1-1. 1974 tillträdde Bob Houghton tjänsten och det blev tre guld på 7 år och en final i europacupen. Under Bobs år i klubben hade de följande placeringar: 1-1-2-1-2-4-2. Roy Hodgson kom 1985 och fem år senare hade han inkasserat 5 (!) seriesegrar i rad. 12 (!) seriesegrar av 17 har alltså tagits av dessa herrar.
Nya tränare med nya idéer har historiskt givit MFF enorma framgångar och det kan tyckas vara dags att ännu en gång vända blicken ut i världen i jakt på inspiration. MFF har stora möjligheter att skapa en vinnande kombination av bra grundmaterial, hyfsade pengar och en inspirerande tränare. Hasse Borg och Bengt Madsen har 4-5 månader på sig att rekrytera den tränare som skall leda klubben in i nästa storhetsperiod. Med rätt person kan klubben lyfta likt de gånger utländska tränare coachat kubben.
Var kan då en tränare finnas som motsvarar förväntningarna? Egentligen överallt men Holland verkar vara en god plantskola för kreativa tränare. Frans Thijssen var en katastrof andra säsongen men den första var succéartat och renderade honom titeln som årets malmöbo. Kanske kan det omtalade samarbetet med Ajax ge något konkret i form av en tränare. MFF har en gyllene chans att rycka till sig initiativet i svensk fotboll igen. Med Zlatanpengarna och en mycket dynamisk ledning ser framtiden ljus ut. Nu skall bara den positiva förändringen resultera i något konkret på plan och i resultatväg. Historien lär oss att det är omvärlden som skall studeras och det är bara att ge sig ut.
I med och motgång avslutade jag alltid minna inlägg med förr och under ett par år så har det med blivit motgång. Nu känns det mer som klubben är i startgroparna till något stort. Låt oss hoppas att det infrias.
Diskutera gärna artikeln på Himmelrikets Forum
