Mail från Madrid – Jennifer Wegerup ger svar på tal
Hell has no fury like a woman scorned. Orden är William Congreves (vilket är det enda jag vet om honom) och de ringer varnande när jag ser ett par mail i inkorgen med avsändare Jennifer Wegerup.
Tidigare på dagen har jag publicerat en Fredagsfundering kring hur hon valt sin bildbyline. Samtidigt passade jag på att ösa en skopa ovett över Anja Gatu för att hon så ofta söker ett genusperspektiv när hon ska kritisera MFF. En svårartad lek med elden med andra ord, fast av kommentarerna att döma verkar de flesta trots allt hängt med.
Men om just Jennifer blir förbannad har jag full förståelse för det. Dags att öppna:
* * * * *
Mail från Jennifer Wegerup till Per Welinder. Fredag 16 november, 17:07:48.
Hej Per,
jag brukar inte läsa på Svenska Fans särskilt mycket eftersom jag tyvärr tycker att det är för låg nivå på era Forum i vissa disussioner även om ni gör mkt bra och jag gillar killar som David Fjäll mfl. Nu fick jag dock ett mejl från en vän och såg vad du skrivit och ville bara svara. Brukar aldrig bry mig om det, men tyckte att den här texten av dig var värd ett svar.
1. Roligt att du uppskattar mina texter.
2. Krönikan om Roland och Saudiarabien skrev jag för snart två år sen. Långt innan jag blev krönikör. Min dåvarande chef bad mig tycka något på uppstuds. Känns inte den lite gammal att dra upp? Det var dessutom inget lyckat uttalande, det håller Roland själv med om, man behöver inte vara ngn feminist för att inse det. Roland är en bra
person och vi hade ett mkt trevligt samtal i samband med Guldbollen-middagen på Aftonbladets festvåning (jag sitter i juryn).
3. Den kvinnliga listan ska tas så som de flesta tagit den - med en klackspark. Jag har fått väldigt många positiva mejl om den – från män enbart. Jag gnällde inte på er lista utan radade bara upp några duktiga kvinnor. Det är löjeväckande när man inte ser en enda kvinna värd att ta med.
4. Det är sällan kvinnor får jobb pga kön, det är fortfarande män som får det. Om jag ska tala om mig själv så är jag 35 år, har en fil kand i journalistik, talar fyra utländska språk och har jobbat som nyhetsreporter och utrikeskorrespondent i såväl London som Italien och skrivit tre böcker. Jag fick alltså mina jobb på Aftonbladet, SVT (panelen, ska börja sitta i Canal Plus nu med) och Gazzetta dello Sport (Norden-korrespondent) i högsta grad på mina meriter. I macholand Italien är det inte direkt pigga på könskvotering...
5. Min byline? Jag får många mejl om den. Alltifrån komplimanger till snusk till frågor om det var stallorder från AB. (befängda tanke. 1. Det skulle de aldrig göra. 2. I så fall hade jag sagt upp mig). Den togs inte när jag blev krönikör utan i augusti 2005. Tidningen ville ha en tyckar-byline på mig eftersom jag ibland tyckte till om saker utöver vanliga artiklar. Jag var gravid och därför lite kurvigare än vanligt. Jag hade inte en tanke på att stå så för att framhäva det. Jag ställde mig så för att det kändes naturligt. Rakt framifrån med händerna i sidorna blir så manhaftigt. Samma ska rakt framifrån med armarna i kors. Att visa brösten var ungefär det sista jag hade i åtanke. Trist nog så ser vissa män inte människan utan kvinnan och jag får den här typen av kommentarer. Jag ska ta en ny byline, det har jag tänkt länge, framför allt för att få en nyare och en där jag inte är med barn....Men jag reser mkt, jobbar mkt och har inte haft tid. Jag prioriterar att jobba framför att springa och ta bylines...
Så var det med min byline och allt det andra, inte konstigare än så!
Du får gärna - nu när du fått ett direkt svar på dina påstående och formuleringar - publicera eller citera mitt svar.
Ha en skön helg,
vänliga hälsningar från Madrid
Jennifer
* * * * *
Mail från Jennifer Wegerup till Per Welinder. Fredag 16 november, 17:10:01.
PS: Jag har självklart inga problem med att du och andra tycker till om mig. Fattas bara, jag gör ju samma sak i mitt jobb. Kritik är bra och viktigt.
Dock fanns det ju felaktiga spekuleringar kring bylinen bland annat och du kunde inte veta att den togs när jag väntade barn. Därför ville jag för ovanlighetens skull ge ett svar.
* * * * *
Hm. Ett bra svar. Och är trevligt formulerat. Avslöjar lite bristande research från min sida. Samtidigt verkar det här med bildbylinen vara en känslig tå hos henne. Osäker mark det här. Jag får väl i anständighetens namn svara:
* * * * *
Mail från Per Welinder till Jennifer Wegerup. Fredag 16 november, 17:19:31.
Hej Jennifer!
Tack för att du skriver. Men faktum kvarstår. Du gör ett jättejobb mot den patriarkala enfalden. Såväl genom att vara lika bra som de bästa männen - självklart i min värld, men inte i allas - men också i de teman du tar upp. Därför har jag alltid undrat över varför i hela friden du då har en bildbyline som känns så klippt och skuren för hur ett trångsynt patriarkalt samhälle vill att en kvinna ska se ut?
Fast förklaringen känns rimlig och bra. Det kommer garanterat något om det i nästa veckas krönika.
// PER - läser du den också börjar det nästa bli en vana:-) Och gör inte som många av dina journalistkollegor och blanda ihop forum med redaktioner.
* * * * *
Nä. Var det där inte lite väl insmickrande? Inte för att jag inte står för det. I princip. Men tog jag inte i lite? Och köpte jag inte förklaringen lite för lätt? Ok, nu är det inte jag som är journalisten. Jag är ju idioten som gått ned på 80% för att få tid att skriva på SvenskaFans. Och bakom hennes bildbyline vilar ju inget scoop. Å andra sidan, äh vi läser vidare och ser hur hon svarar:
* * * * *
Mail från Jennifer Wegerup till Per Welinder. Fredag 16 november, 17:23:32.
Hej Per,
tack för ditt svar.
Jag tror att vi förstår varandra. Men nu vet du varför min byline ser ut som den gör. Och jag ska ta en ny - för att slippa den diskussionen. Likväl vet du också att det är trist att vi kvinnor alltid kommenteras för hur vi ser ut och låter, det kommer att fortsätta om jag tar en ny byline också. Ja, bra om du tar med ngt av min förklaring.
Jag ska läsa er oftare. Men visst finns det en del sämre skribenter även utanför Forumen som påstår väldigt mycket om oss med en sådan bitterhet att man häpnar. Tills vi hittar sommarjobbsansökningen från dem. :)
Därmed inte sagt att vi är ofelbara, god no.
Din krönika fick också en helt annan trovärdighet just för att du blandade beröm och negativ kritik. Så gör en bra skribent.
Snöar det hemma? ;)
Fin kvällssol här.
* * * * *
Hm. Ett medgivande om att jag kanske hade en poäng i alla fall. Men var inte det där svaret också lite väl insmickrande? Här hade jag ändå raljerat å det grövsta över hennes bildbyline. Och så kommer det här, beröm och naturromantik. Congreves ande höjer ett varande finger i mitt undermedvetna. Det kommer bli svårt att sova inatt.
Som sagt, svårt att sova blev det. Nä, nu får vi ta tag i det här. Två Treo och sen är det dags att gå Bert Karlsson och komma ur den här sötsliskigt försonande tonen:
* * * * *
Mail från Per Welinder till Jennifer Wegerup. Lördag 17 nov 2007 kl. 08.08
Hej igen.
Jag insåg att jag missade en sak i ditt svar/kritik av min text. Det om könskvotering. Jag har inte någonstans påstått att vare sig du eller Gatu är könskvoterade till era jobb. Jag ifrågasatte däremot Gatus meriter för att just få det jobbet. I min värld var det en namnkvotering, som bland annat gick ut över en tjej som känns kompetentare. (Vet inte om Heidi sökte jobbet, men som tankeexperiment). Och som framförallt gick ut över oss läsare.
Själv är jag nämligen i princip FÖR könskvotering. Det är enda sättet att bryta upp strukturerna. Kvinnor har idag rent generellt högre utbildning än män, men får ändå inte jobbet. Anledningen är såklart att det är lättare för en man att känna igen kvalitet i en annan man - man har samma referensramar. Men det betyder inte mer än att man subjektivt tycker någon är bättre lämpad. Exakt samma beteende gäller garanterat inom kvinnodominerade yrken. Så mer könskvotering, om du frågar mig.
Fuerza y corazon
// PER
* * * * *
Äh, det blev väl inget märkvärdigt? Började ju bra där med att påpeka fel i hennes mail. Men avslutningen blev väl lite tam. Nåja, har jag tur går hon i försvar av sitt mail så vi får se lite blod innan det här är över:
* * * * *
Mail från Jennifer Wegerup till Per Welinder. 17 november, 13:36:08.
Hej igen,
nej, jag vet att du inte sagt det. Men det sägs på en del ställen och det är så korkat. Du har helt rätt i det du säger om att bryta upp strukurer, du är en klok man.
Forza e cuore, säger jag då.
mvh, J
* * * * *
Jaha, nu har jag gått och blivit klok också. Det börjar kännas riktigt obehagligt. Va fan svarar man på det här? Det får vänta. Nu är det lördag kväll. Dags att smörja in kroppen i blandfärs och bada i ölskum.
Nähä, nu kom det ett mail till.
* * * * *
Mail från Jennifer Wegerup till Per Welinder. Lördag 17 november, 17:31:03.
PS igen: såg att toppen beskrevs som ”långärmad och svart” (Laul tog upp det på lunchen, alla tycker att den här bylinen-diskussioen är lite intressant. Den är en t-shirt från Filippa K. Kortärmad och mörkblå... Den är inte alls tajt när jag inte är med barn... Men i det stadiet var man mellan mammakläder och vanliga. Bylinen togs på fem minuter, under min semester, med min make väntande utanför i bilen, vi skulle till västkusten. Som du ser är jag knappt målad. Bylines är ingen big deal för mig. Så det fanns ingen strategi att se sexig ut what so ever.
mvh, J som just kom från Plaza Mayor, otroligt drag där!
* * * * *
Men det var då ett jävla tjat om den där bilden. Mörkblått eller svart, vem bryr sig? Vem ser skillnaden? Ok, min fru ser tydligen skillnaden, jag frågade henne. Och hennes väninna. Hon såg också skillnaden. Men min son såg inget - Way to go bro! Trots att det är lördag klämtar varningsklockan för mig.
Det står helt klart att hon driver med mig. Big time. Det har blivit en bildbyline för mycket, helt enkelt. (Stenhård krigsfilmsreferens. Fattar du den inte – sök på James Caan, Michael Caine, Sean Connery, Gene Hackman, Antony Hopkins + Laurence Olivier, unge man.)
Jag är nere för räkning. Congreves hade rätt och jag gör som man alltid har gjort.
Jag duckar. Och springer.