Måndag morgon - och det fattas en liten pusselbit
Malmö FF går en spännande framtid til mötes. En ny organisation tar form som i mångt och mycket bäddar för kommande sportsliga framgångar. Men det fattas en liten pusselbit i bygget.
Att ett fotbollslag består av elva spelare känner säkert de flesta till. Det gäller alla lag: de framgångsrika och de mindre framgångsrika. Elva spelare – varken mer eller mindre.
Vissa lag är såklart bättre än andra. Det beror på saker som spelarnas individuella kvaliteter: fysik, teknik, inre balans, taktiskt förståelse etc. Det beror på träningens kvalitet och omfattning. Det beror på gruppens sammansättning, yttre förutsättningar osv.
Sen har förstås kulturen och traditionen en betydelse. Vissa klubbar har varit så framgångsrika att blott deras klubbnamn ger dem ett slags psykologiskt övertag. De verkar alltid leda med 1-0 innan matchen ens har börjat. United, Barca, Real Madrid, Bayern München, Juventus, Ajax är några exempel. Det finns fler.
Här hemma i Sverige har vi förstås våra motsvarigheter. MFF och IFK Göteborg har varit sådana klubbar i omgångar, och IFK Norrköping lite längre tillbaka i tiden. Idag är det svårare att peka ut något sådant lag, men kanske är Djurgården på väg att bli det.
Malmö FF går just nu igenom en stor förändring. Det handlar om att stärka klubben med specialkompetens inom olika områden. Det verkar bra. Och även på det sportsliga fältet händer en del. Klubben har värvat en ny tränarduo som med långa kontrakt i bakfickan skall se till att MFF åter blir ett slagkraftigt och vinnande lag.
Klubben har också bestämt att MFF-profilen Staffan Tapper skall axla rollen som lagledare. Det är ett bra val. Tapper är, genom sin roll i fotbollsakademin, redan aktiv i klubben. Han har också spelat för det MFF som under Bob Houghtons era mosade sina motståndare. Han tillhör, som han själv uttrycker det, den kaxiga MFF-generationen. De som var vana vid att vinna. De som var vana att leda med 1-0 innan matchen ens börjat. Det verkar bra med en sådan lagledare.
Nu bygger klubben alltså en organisation där möjligheterna att bygga ett vinnande lag ser goda ut. (Egentligen är det väl bara en egen träningsanläggning med vettiga planer etc. som vill till för att förutsättningarna skall vara de bästa möjliga.)
Men det finns en helt avgörande pusselbit i det här framtidsbygget som jag inte berört. Och till skillnad från så mycket annat, när det skall satsas rejält, så kostar den ingenting. Men den är sällsynt, och mycket svår att hitta. Förr i tiden var den betydligt vanligare, men i takt med att fotbollsekonomin blir allt mer uppskruvad och i takt med fotbollens internationalisering har den efterhand blivit alltmer sällsynt. Men trots det är den helt nödvändig för ett lags framgång. Vi kan kalla den lilla pusselbiten för lagkänsla.
Lagkänsla – det är ett svårt ord i dessa tider av hyperindividualism och självcentrering. Och ändå är det just lagkänslan som gör skillnaden. Att årets guldvinnare IFK Göteborg snackar om den återfunna Kamratgårdsandan är ingen tillfällighet. Eller att spelarna i Djurgården nådde sådana framgångar under Åkebys och Zorans ledning genom att tänka ”vi” snarare än ”jag”. Det MFF som plockade guldet 2004 var också ett påtagligt kollektiv. Det fanns en stomme bland spelarna som genom sitt sätt agera både på och utanför plan gav laget dess karaktär och styrka.
Så nu när allting ser så spännande och fint ut inför framtiden, så är det väl egentligen bara det som fattas. En rejäl dos lagkänsla! En rejäl dos känsla för laget Malmö FF!
MFF behöver helt enkelt fler spelare som inser, förstår och helhjärtat stöttar tanken på att lagets kollektiva framgångar är överordnat den egna individuella framgången.
Då kan det här bli riktigt, riktigt bra. Då kan vi åter få ett lag som leder med 1-0 innan matchen ens har börjat.
- - - - - -
Detta var för övrigt min sista artikel på Himmelriket på ett bra tag framöver. Jag hoppas att ni uppskattat Himmelrikets innehåll och utveckling under mina år vid redaktörsrodret. Jag vill på detta sätt säga tack för mig. Vi ses på Stadion!