Äntligen!
Äntligen fick Himmelrikets "utsände" bevittna en seger för MFF på Gamla Ullevi och äntligen spelade MFF som ett lag.
Ja, egentligen var det bara ett lag på banan igår. Med betoning på lag. MFF-spelarna visade upp en imponerande rörlighet och ett jävlar anama i närkamper och målsituationer.
MFF lyckades vagga in ÖIS i en falsk tro om att de "ägde" matchen. ÖIS hade mest bollinnehav och skapade ett par chanser i första halvlek, men för oss luttrade blåa på läktaren kändes det på något sätt som om MFF hade matchen under kontroll. Helt plötsligt gick alla MFF:s uppspel genom Brian Steen Nielsen på innermittfältet och äntligen fick vi se hans omtalade passningspel. Det kändes som om han inte slog bort en boll under hela matchen.
Så när ÖIS så smått hade börjat invänta halvtidsvilan slog MFF till. Ett överraskande klapp-klapp spel friställde den på Gamla Ullevi så omtyckte Erik Johansson som enkelt och elegant smällde upp bollen i nättaket. Erik verkade annars stundtals lite skärrad av att vara tillbaka på Gamla Ullevis gräsmatta. Han var i alla fall den spelare på planen med störst spännvid mellan sin högsta och lägsta nivå. Ett par lysande framspelningar och några dribblingsnummer blandades med bollförluster i farliga lägen och bortslagna passningar. Dock känns det som Erik är på gång ordentligt. Precis som hela MFF var i slutet av första halvlek.
Det dröjde bara fyra minuter innan skyttekungen Jörgen Ohlsson slog till med ett snyggt halvvolleyskott i mål efter en nickskarv av Marcus Rosenberg. Det är anmärkningsvärt att den späda Rosenberg vinner större delen av nickduellerna mot sina oftast huvudet högre motståndare. Lika anmärkningsvärt är det att Jörgen Ohlsson har gjort fem mål i årets allsvenska.
Sedan var det äntligen dags för Lilienberg att slå till. Efter en tung vår med mycket kritik från oss betraktare och stundtals mobbing-artad behandling från tränaren Micke Andersson så visade han prov på sin goda moral och sin kämpaglöd hela matchen. Efter att Rosenberg än en gång vunnit en duell mot Johan Anegrund och skjutit ett hårt skott som Dick Last inte kunde hålla, var Lilienberg framme på returen och fick lite turligt in bollen mellan spelare, armar och ben. Ett mål signerat en gammal skytekung med nyvunnet flyt.
3-0 i halvlek och när spelarna gick ut för pausvila så var det inte bara tröjfärgen som skilde dem åt. Medans ÖIS:arna förklarligt nog hängde med huvudena gick MFF:arna med knutna nävar och en blick av stål in i omklädningsrummet.
Förutom de tre målen var nog det roligaste i första halvlek när domaren blåste av spelet efter 25 minuter för en sedan tidigare inplanerad "dryckespaus". Denna pausen berodde på värmen som välsignat Sverige de senaste dagarna. Domaren missade bara att under matchen första del så regnade det och termometern hade sjunkit betänkligt...
När andra halvlek började infann sig en viss nervositet bland oss på MFF-läktaren. Underlägen har ju hämtats in förr på Gamla Ullevi. Dock skulle ÖIS-spelarnas okoncentration lugna oss relativt snabbt. Nu kändes det verkligen som om det här var MFF:s match. Andra halvleks två delikatesser stod MFF:s anfallare för. Marcus Rosenberg gjorde i ÖIS straffområde en fint som t.o.m. en viss Zlatan hade haft svårt att göra bättre. Tyvärr för Marcus och oss andra blåa så gjorde Dick Last en mycket bra räddning på skottet som följde. Den andra läckerheten stod lite överraskande Lilienberg för. Lilienberg är ju inte spelaren som genom åren skämt bort oss med spektakulära mål. Någon gång måste vara den första tänkte väl Mats och bjöd oss på en 3/4 bicykleta i straffområde och så stod det 4-0.
Innan matchen var slut så hade Patrik Elmander reducerat till 1-4 vilket kändes lite snöpligt för Fedel i målet som gjorde en stormatch och hade förtjänat att hålla nollan. Dock var ÖIS ändå värda ett mål eftersom de i andra halvlek skapade ett antal chanser som med bättre koncentration i avsluten hade kunnat göra matchen till just en match igen.
ÖIS såg väldigt tama ut. Men jag tycker det är fel att man, som i ÖIS-redaktionen gör i sin matchrapport, bara för det ska förringa MFF:s insats. För antingen är det så att MFF har en enorm tur med tillfälliga formsvackor hos motståndarlagen i år eller så spelar MFF ett spel som gör att motståndarna tappar sitt eget spel och därför ser sämre ut eftersom alla motståndare MFF besegrar klagar på hur dåliga MFF var...
Vi på Himmelriket har ju länge efterlyst ett spelsystem och igår var det faktiskt första gången på en och en halv säsong man såg en tillstymmelse till det, och det kändes bra. Frågan är om det är Micke Anderssons eller Brian Steen Nielsens förtjänst?
Avslutningsvis kan nämnas att:
*Robert Kjellin och Mattias Concha båda gjorde allsvensk debut och båda skötte sina ytterbacksuppgifter på ett ypperligt sätt. Härligt med konkurrens på de platserna!
*Hasse Mattisson gjorde come-back efter ett långt skadeuppehåll, och visst såg man Hasses kämpaglöd och bollvinnaregenskaper bara på de 10 minuter han var inne.
*MFF nu har tagit 12 poäng på bortaplan och har målskillnaden 17-9. Jämför det med de ynka fyra poäng som inhämtades på bortaplan hela olycksäsongen -99.
*Det som vanligt regnade i Göteborg. Det har det gjort alla de 10 tidigare matcherna jag bevittnat på Gamla Ullevi.
*MFF:s anfallsuppställnig nu väl börja närma sig den absoluta toppeni Allsvenskan. Det blir säkerligen svårt för Micke Andersson att välja bort någon ur kvartetten Lilienberg Ijeh, Rosenberg och Skoog.
Betygen på spelarna är bestämda av ÖIS-redaktionen
