Vår bästa tid är nu
Carlo trevar efter en strimma ljus i vårt svenska, oändliga och fotbollsfattiga vintermörker.
Vår värsta tid är nu
Nu är tillvaron platt som en nersutten hatt
28/10 2007 - 2/4 2008. I fem mörka månader måste vi leva utan allsvensk fotboll. Detta innebär att en fotbollsintresserad person med ett allsvenskt hjärtelag bara lever halva sitt liv. Blir du 90 år har du levt i cirka 50 av dem. Resten av tiden har du bara funnits till. Kan detta accepteras? Orkar vi med vår värsta tid?
Vår bästa tid är nu
Så sjungs det från nöjets estrader. Så kan ju de sjunga som är lyckliga. De som har ett lag som spelar i Uefa-cupen. Så kan ju de känna som ännu går i glädjerus efter SM-guldet och fortfarande äter rester av pytt i pannan. Eller de som med ett nödrop räddade sig kvar och får spela i allsvenskan, med palmerna som ett skydd mot doften från havets uppstötningar, även nästa år.
Men hur är det för oss MFF:are?
När laget med skammens rodnad smög ut från Malmö Stadion den 28 oktober efter matchen mot Elfsborg inträffade den stora tungsintheten. Stadion släcktes ner. Liksom drog en suck av lättnad över att det inte kunde bli värre i år. Det såg nästan ut som om läktarna hukade sig, ville krypa ner under snuttefilten, krympte i någon sorts sällan upplevd förnedring.
Dessa läktare som varit så härligt kaxiga i långa tider och skrämt slag på de från utanförskapet som haft modet att besöka dem. Alla förhoppningsfulla bortasupportrar som med tunga sinnen så fort som möjligt tagit sig därifrån. Kunde tänka mig devisen ”I som här inträden, låten hoppet fara” skrivet på dörren till bortalagets omklädningsrum.
Själv är jag i precis samma sinnesstämning som vårt gamla stadion efter säsongen som flytt. Böjd, sliten, bedagad och nedsläckt. En mänsklig, synbar symbol för nederlaget. Som en boxare som har gått många matcher för mycket.
Men nu är det Silly Season, säger någon i tron om att få mig att räta på ryggen. Nu kommer de där nyförvärven som tar oss till nya segrar och titlar. Javisst. Ryktena svärmar som nattfjärilar i dunklet. Nu kommer Hypiä och Figo. Båda är så gott som klara sen långa tider. Väntar väl bara på att fira de 50 först. Och visst kan vi slåss med Inter och Chelsea om framtidens storspelare. Jag läser, jag slickar i mig och kan lugnt avstå från de mera realistiska spekulationerna.
Men vi fick ju två unga talanger från BK Forward. De kan kanske bli något, med tonvikt på kanske. Det är ju så världens storklubbar arbetar. Snart värvas väl Zlatans son, med ett trettioårskontrakt i handen, i hopp om att generna är från pappan. Men, blev inte MFF P16-mästare för lite sen? Det vill jag minnas. Kan det inte finnas tillräckligt med kanskestorspelare där?
Jeffrey Aybynn däremot får mitt mörka inre att skymta en strimma ljus. ”30 år”, säger den ungdomsfixerade och ser framför sig en orkeslös rullatorstödd gubbe, matande fåglarna i Pildammsparken. ”Strulare”, säger en annan som likt mig lever i sin värsta tid och inte ens har förmågan att skönja någon liten lindring vid plågobädden.
Men något i mig säger, "tack för den värvningen MFF". Nu höjde jag blicken något, öppnade ena ögat. Nu kom Hjalmar Gullberg på tillfälligt besök när jag som bäst behövde det.
Synes en ljusglans sprida sig vid vår plågobädd. Då sitter vid vår sida en gud förklädd
”Silly” betyder ju även att överskottslagret skall tömmas. Osmanowski fick ge sig för tidens tand. Han som av många, även av mig, spåddes att bli en av de största i svensk fotboll. Tack ändå Yksel för dina insatser för vår klubb.
Nu sitter jag här i adventljusens sken. Städar under ledning av svensk husmor, en sådan vars ordergivning får en preussisk korprals kommando att låta som kärleksord viskade på italienska och får korpralen själv att framstå som slarvig, slapp, ja nästan mänsklig. Granen skall in. Julgransfoten i någon vrå omöjlig att hitta. Kulorna (granens) spräckta och belysningen ur funktion. Vattningen av det lutande, stickande och redan barrande trädet utföres med fara för ryggskott. Överallt tomtar klädda i rött . Är jag på Olympia? Jul, jul strålande jul klingar falskt. Julklappar till nära packas upp med blickar som säger ”Kan aldrig gubben hitta på något annat än MFF-souvernirer?”
Nyår med champagne och fyrverkerier. Det kan väl vara något för dem som sjunger, ”Vår bästa tid är nu". De som struntar i fotboll och MFF. De som inte längtar till en ny fotbollssäsong, till revanschens sköna ögonblick, till ”det kommer en dag”. De som egentligen alltid lever under en värsta tid utan att veta om det. De som aldrig har förmågan att uppleva den största av passioner. Som aldrig har träffat Malmö FF.
Till och med vid Medelhavet tar fotbollen semester. CL kryper i vinteride.
Vår värsta tid är sannerligen nu.
Men man är väl ändå inte bara till för att klaga. England är ett land att lita på. Ett land som förstår den tänkande människans behov. Här inser man att fotbollen är en vintersport som inte behöver ta hänsyn till fotbollsfientliga helger. Och jag är modern. Jag har TV. Till och med färg-TV där jag kan avnjuta Arsenals totala förakt för den fotbollsmördande vintern.
Måste se framåt. Få drömma. Livet återvänder snart. Ett nytt år kommer till oss. Håll ut. Kämpa på Himmelsblå.
Ut med gran och dammiga tomtar. Såg en blommande snödroppe i trädgården. Laget har börjat träna. Nyfikna staketrävar följer Rolands intentioner med ögon som sett det mesta.
Verkar väl bra? Eller hur Gilbert? Är det inte lite vår i luften? Snart första träningsmatchen. Vi åker till Danmark. Några bajer och en lille en får ackompanjera segermatchen mot Lyngby.
Ser lovande ut. Så säkert Sankan agerar. Sätter en slant på att Safari får följa med till EM och att Molins får sitt genombrott.Tycker att Rolle har fått pli på Dixon också, och visst har Ola lagt på sig lite välbehövliga muskler med mindre valpighet som följd. Och så skönt att Junior är kvar.
I år blir det guld.
Vår bästa tid är nu
Utan drömmar ruttnar fröjderna.
Så är det äntligen dags. Vi skriver dag två i april. År 2008.
Stadion har vaknat till liv. Ser ut att vilja avsluta sin tid i MFF:s tjänst som en gran senor. Som ett årgångsvin som lagrats med kärlek och omsorg men till slut måste drickas upp. Som vill avtackas med ännu ett guld innan den himmelsblå stafettpinnen lämnas över till grannen som bara växer och växer, och stolt rustar sig för framtida segrar.
Låt strålkastarna tändas. Klipp gräset. Krita linjerna. Än tål gamla stadion att beskådas. Låt IFK Göteborg få känna att deras bäst före datum gått ut och att segerpytten passande nog innehöll fuskmärkt kött från ICA. Sådan sponsor, sådan…
Vi har genomlidit vår värsta tid, nu byter vi repertoar och sjunger.
Vår bästa tid är nu
Men tills dess.
God Jul
Alla MFF:are
Än så är det långt till vår...
