Tider av sorg och begrundan
"Kanske är det inte bara Kameruns landslagsledning som MFF borde bjuda in, utan fyll resterande platser i planet med kamerunska trollkarlar."
Jag hade egentligen tänkt ägna hela denna text åt mig själv, mitt lidande och MFFs bittra öde. Jag hade tänkt börja med att vältra mig i självömkan. Fortsätta med att förbanna väder, domare, Arne Hegerfors, motspelare, Canal Plus, Ilmar Reepalu och allt annat som mitt konspiratoriskt lagda sinne kan koppla samman för att förklara förlusten mot Landskrona. Slutligen hade jag tänkt avsluta med att ifrågasätta min passion för fotboll och eventuellt totalt förneka den. Men till slut ändå förklara alltings jävlighet med att det helt enkelt vilar en förbannelse över MFF och jag kan inte göra något åt det. Absolut ingenting, mer än att stå vid sidlinjen och lida med alla andra.
Kanske är det inte bara Kameruns landslagsledning som MFF borde bjuda in, utan fyll resterande platser i planet med kamerunska trollkarlar. De vet hur man lyfter förbannelser och skickar dem vidare till nya offer. Förvisso är allt detta jämmer berättigat. Gnäll och jämmer hjälper till att härda ut dagar som dessa. Att ta förluster som en man och rakryggat möta svedan är någonting jag aldrig har rekommenderat.
Aspers raffinerade självmål kommer sannolikt också alltid att svida någonstans i mitt hjärta. Om nu inte fotbollsgudarna plötsligt får för sig att utse oss till sina favoriter igen, åtminstone fram till slutet av
månaden. Då kommer denna händelse naturligtvis snabbt att glömmas bort eller bli till en liten rolig anekdot. Men som den pessimist jag är...
Men en sak är jag bombsäker på. Den sveda jag känner över den bittra förlusten går inte att jämföra med den svedan en sann AIK-supporter känner dessa dagar. Om Aspers självmål var raffinerat, så svarade ligisterna på
Råsunda för sin klubbs klumpigaste och brutalaste självmål någonsin. Sällan har väl så få gjort så många så fruktansvärt besvikna och lyckats fördärva så oehört mycket för sin klubb på så kort tid. I alla fall i Sverige.
Det som hände på Råsunda är värre och större än någonsin tidigare. Men föga överraskande. Frågan är väl egentligen varför det inte skett tidigare. Media blåser som vanligt upp ballongen och får det att se ut som om det var det värsta som någonsin hänt på en arena i världen. Inte för att jag på något sätt försvarar dessa töntars oansvariga beteende. Men händelserna måste väl rimligtvis ändå sättas i relation till vad som händer i andra delar av världen?
Och i ett sådant perspektiv skall vi ändå vara oehört lyckliga. Svensk klubbfotboll är ännu så länge förskonade från mycket av det som är vardagsmat i Frankrike, Holland, Belgien, Italien, Grekland, Turkiet osv, osv. Men tendenserna finns här redan och även MFF är hotat av gäng av småligister som bestämt sig för att dra vårt fina klubbmärke i smutsen genom att utnyttja det för sin favoritsysselsättning: fördärva, fördärva och fördärva mera.
Redan nu skriker ansvariga tjänstemän och politiker på hårdare tag och nya straff. Det verkar bara vara en tidsfråga innan 80-talets förnedrande apburar och höga stängsel runt hela planen är tillbaka på arenorna. Det är
synd. Det är mycket synd. Tack för det era j*vla ligister!
Och varför är det just fotboll som skall drabbas av detta? Varför kan dessa töntar inte hitta en annan sport eller företeelse att fördärva? Det finns ju så många andra att välja mellan: speedway, bridge, boule, bingo, håkki, riksdagens plenisalsdebatter. Fantasin har inga gränser. Gör vad f*n ni vill: men lämna mitt MFF ifred!
*****
Nu är det som det är: MFF har tappat matchbollen till Halmstad och med endast två kamper kvar börjar jag verkligen oroa mig för min mentala hälsa och om jag kommer att överleva detta drama utan att helt förlora förståndet. Så i namnet av alla fotbollsgudar som existerar: snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, låt MFF vinna. Amen.
