En vunnen och fyra plusmål från guld
Efter en kamp som hette duga stod Malmö som segrare, trots att Göteborg hade mest bollinnehav och kanske också flest lägen att göra mål. Ibland är fotbollen rättvis.
Det var oroligt igår. Att möta Göteborg på ett fullsatt Ullevi är ingen lek. Min kompis mådde fysiskt illa och trodde han skulle kräkas. En annan klarade inte av att titta utan tog med sig frun på bio i stället. Själv hade jag stora fjärilar i magen. Men det fanns ingen anledning till oro. Malmö tog tag i mittfältet och visade att det inte är så lätt att tugga i sig både Olsson och Andersson. Och när laget sedan fick ordning på sitt passningsspel så var första halvlek vår.
Jublet visste inga gränser när Abelsson tog revansch och Tomas Olssons mål var det bästa skott han skjutit i hela sin karriär. För ska man vara riktigt ärlig så sysslar han mest med bakåtpassningar. Även om han slår dem till motståndarmålvakten. På tal om målvakter så var Asper fullständigt lysande matchen igenom, vilket han varit nästan hela säsongen. Så många gånger han räddat oss.
Halvlek, två noll och matchen kändes vunnen. Liksom matchen på läktaren. Vad håller IFK-klacken på med? Har de någon överhuvudtaget? Femtusen överröstade 33000. Klar seger trots numerärt underläge.
Men Bosse Johansson kallas inte för Bolldoktorn utan anledning. Han satte in Erlingmark, tog ut en halvskadad Mourad och flyttade tillbaks Alexandersson till sin trygga kant. Samtidigt som det kom en ny anfallspartner till Ijeh. Helt plötsligt fick Göteborgarna press på oss. Bollarna haglade och motståndarna svärmade som ilskna bin runt vårt straffområde. Till sist fick Ijeh in bollen efter en frispark där halva vårt försvar tittade på bollen och resten tittade på de som tittade på bollen, ingen tittade på Ijeh. Två man fria och vår gamle kompis hade reducerat.
Efter det vet jag inte om Malmö spelade bra eller dåligt. Jag kunde inte tänka och fjärilarna som tagit paus kom tillbaks. Däremot vet jag att Yngvesson fick en skopa ovett när han missade sitt friläge. Nu har det tyvärr gått så långt att jag tittar bort eller blundar när Yngvesson får en chans. Han bränner ju allt. Helt klart en kandidat till titeln - Årets målsumpare. Jag tog mig för pannan när Afonso helt ren, skulle göra en skruvad chip förbi målvakten, eller trodde han att det var Chanko som kom rusande istället för motståndarbackarna? Även Mattisson var på väg igenom och Olof Persson hade en bra chans. Men 2-1 stod sig och vi är bara en vunnen match och fyra plusmål från ett efterlängtat guld.
På ett sätt var det en märklig match. För Göteborgarna hade flest avslut och mest bollinnehav och matchens hetaste spelare i Ijeh, ändå lyckades Malmö vinna. Det verkar som om vi är bäst när motståndarna har bollen. Så det där med att föra matcherna är bara trams. Lämna över bollen till motståndarna så ordnar det sig. Kanske ett recept även mot Elfsborg?