Jag var där
Göteborg 25/10 2004, jag var där. Och jag trodde att jag upplevt det mest sanslösa som går att uppleva. Men oj, så fel man kan ha.
Jag skakade igår. Hela kroppen började darra ungefär vid avspark och sedan var jag så darrig och spänd att jag trodde jag drabbats av en muskelsjukdom. Det var kallt där jag satt på min plats på Södra och min turklädsel från Göteborg och Örebro borde nog ha ersatts av en rejäl vinterjacka, om jag nu ville hålla värmen.
Men för ett nervvrak som inget hellre vill än att, med alla medel, hjälpa sitt älskade Malmö FF till guldet, så är andra kläder än turtröjan och turmössan ingen option.
Ni som var på Stadion igår har fått ett minne för livet. Flaggor, dessa underbara flaggor, som vajade på samtliga sektioner. Bengaler, dessa underbara bengaler, som lyste så vackert. Sången, denna underbara orgie i sånger, som ekade även från min plats på sektion H.
Jag har fått låna en dokumentär på video om hur det såg ut när Napoli tog scudetton i slutet av 80-talet, anförda av geniet Diego. Och hela San Paolo, 80.000 åskådare, exploderar i ett himmelsblått hav av flaggor, bengaler och sång.
Tänk att jag nästan fick uppleva samma euforiska stjärnsmäll i mitt Malmö.
Scenerna när det bara var någon minut kvar är sanslösa. Flagghavet, åskådarna som rusar fram och ställer sig på löparbanorna - och så denna underbara läktarhymn "Till attack!". Just denna sång finns i ett, i tifosverige vid det här laget berömt, videoklipp - där 20.000 galna turkar hoppar och sjunger just den melodin.
Hoppas att någon snart lägger ut en film från igår.
Sveriges fotbollshuvudstad heter, återigen, Malmö. Malmö är, återigen, uppe på den tron där vi mentalt alltid varit. Sagan, som inleddes med degraderingen och alla tårar däromkring, har nu fått ett underbart slut.
Nu börjar nästa saga. Och jag var fanimej där.