Inge - Blå eller Gul?
Carlo minns Inge Blomberg som gick bort under julhelgen.
För att inledningen i denna krönika skall bli någorlunda begriplig vill jag för de icke initierade läsarna meddela mitt livsöde. Jag är gift med en ”gul”. Nej. inte en japan eller kines, utan en kvinna som är medlem i IFK Malmö. Hon försökte aldrig att klädsamt dölja sin böjelse eller vilseleda mig. Utan tvärtom. Hon var stolt, kaxig och ovillig att konvertera.
Hur kan det gå så? Minns alla varningar från välmenande vänner när de förstod att kärleken hade besegrat förnuftet och guldsmedens skyltfönster lockade mer än någonsin.
Jag sökte tröst i vetskapen om att min morbror minsann kände en supporter till Arsenal som levt lyckligt med en Tottenhamare i alla år.. Men läste också om Fenerbahcesupportern som sköt ihjäl sin jublande Besiktashustru då Istanbulderbyt hade fått en europeisk segrare. Sökte information om lyckliga äktenskap i oheliga allianser mellan politiska motståndare, mellan kristna och muslimer, innan organisten skulle intonera Mendelssohn.
I mina mest tvivlande stunder såg jag till och med två mustaschprydda herrar, med falska ögon och rovdjursaktiga leenden, skaka sina blodiga händer över det försvarslösa Polen och lova varandra att aldrig svika sina löften.
Men det har gått bra. Jag har till slut insett att hon inte kunde rå för det som hände då IFK anmälde MFF med degradering som följd. Jag vet att hon inte sympatiserade med en överklass som ville förtrycka proletariatet. Hon hade så klart ingen aning om den malmöitiska fotbollshistorien. Hon var bara var en liten fotbollsintresserad tös, kanske vilseledd, som i rätt påverkbar ålder gjorde sin stadiondebut när IFK Malmö hade en centerhalv som hette Inge Blomberg och ett lag som faktiskt låg före MFF i tabellen.
Visst. Vi har, och har haft många diskussioner om huruvida Kajan var gul eller blå. Eller vilken färg som sken starkast på Bengt Lindskog, (från Furulund precis som hustrun) eller Ingvar Gärd. ”Kajan och Gärd! Vet du hur vanligt det är att storspelare blir tränare för småklubbar?” Säger jag segervisst.”Och Lindskog hade ju aldrig kommit till Udinese och Inter om inte MFF hade räddat honom från att slösa bort sin talang i HIF.”
Så kan det hålla på. Men en eftermiddag hör jag henne med lite ledsen röst säga,”Nu har en av de största IFK Malmöspelarna gått bort.”
Jag försöker tänka. Vem kan det vara? Går i minnet igenom stora spelare i IFK, och det går som alla vet mycket fort, men kan inte komma på vem hon menar. Hon kan väl ändå inte mena…honom….? Att han var gul?
Han föddes det händelserika året då börsen kraschade på Wall Street och André gjorde sin berömda luftfärd. Bland andra prominenta personer som skådade ljuset för första gången år 1929 kan nämnas: Martin Luther King, Anne Frank, Jacqueline Kennedy Onassis, Roger Bannister (den förste drömmilaren), Sixten Jernberg, Stirling Moss, Helmut Rahn och Lennart Johansson. Han döptes till Inge med efternamnet Blomberg och var kallad till världen för att spela fotboll.
Får man detta uppdrag i livet och är född på rätt plats söker man sig till Malmö FF.
Inge Blomberg kom en förhoppningsfull dag 1943 till MFF:s pojklag.
Att slå sig fram i konkurrensen i fyrtio och tidiga femtiotalets MFF var en av de tuffaste utmaningar en fotbollsbegåvning kunde tänka sig. Några matcher i A-laget, varav en allsvensk blev det dock innan Inge via Lunds BK hamnade i klubben ur vilken MFF föddes.
Vi som var väldigt unga då, men redan oförsonligt blåfärgade, tyckte väl att det måsta vara mycket bättre att spela i MFF:s reservlag än i dom där ni vet.
Och kanske med facit i handen ångrade MFF-ledningen att de inte gjorde allt för att behålla honom. För Inge Blomberg var, tillsammans med målvakten Henry Christensson, den absolut största orsaken till att IFK Malmö blev tvåa i allsvenskan och gick till kvartsfinal i Europacupen, innan laget från östra Wien (som, jag måste få säga det, serverar en wunderbar Gösser i sin bierstube) satte stopp.
Inge Blomberg var en sådan där centerhalv, eller mittback som alla lag finner trygghet i. Hans framtoning på planen var lugnet och speluppfattningen. Kroppen var sådan att de flesta små anfallare gärna tog en omväg inför uppenbarelsen. I en match mot Örgryte raderade han så gott som ensam ut storspelare som Agne Simonsson och Rune Börjesson.
Vilken betydelse han hade för IFK kunde märkas när han 1962 reste norrut för att spela för IFK Luleå med följden att de forna kvartsfinalisterna åkte ur allsvenskan.
Hem till Skåne kommer alltid en skåning ändå förr eller senare. Den aktiva karriären avslutades i Nike och nu började det blåa blodet att längta dit det hörde hemma.
Malmö FF kallade tillbaks den förlorade sonen. Som ungdomskonsulent blev hans uppgift att hitta talanger. Hans förmåga att se det andra inte såg blev omvittnad. Potentialen mer än den rådande spelskickligheten avslöjades snabbt inför de fotbollsintelligenta Blombergska ögonen
Vi kan tacka honom för Jonas Thern, Martin Dahlin och många fler...
Inge Blomberg. Blå eller gul?
Beror väl på vem som betraktar honom.
För min hustru var han gul, för mig var han blå. Men för de som stod honom riktigt nära spelar det ingen som helst roll. Visst har IFK och MFF förlorat en stor spelare och en stor ledare, men hans familj har förlorat en stor och älskad människa.
Låt oss därför ändå hoppas att det finns några ”gräddbullar” att leta efter även där han är nu.
************
Ps Det framgår sällan att Inge Blomberg även tillhörde världseliten i badminton med såväl SM-guld som internationella framgångar på sin meritlista.