Daniel Andersson: "Vi kände ingen trygghet"
"Ser man på förra året när vi åkte ner till Kanarieöarna för att träna styrka så kan man ju ställa sig lite frågande till det riktiga i det. Springa kan vi göra hemma i vårt klimat. Där nere borde vi naturligtvis ha utnyttjat de fina planerna till att spela fotboll."
De flesta av oss är mittemellan semestrar. Sommarens ledighet ligger en bra bit bakom oss och nästa sommars paus från arbetet väntar inte runt hörnet. Det här är en tid på året som är väldigt tröstlös. Mörker, kyla, regn, dimma; sa jag mörker? Min kropp vill ha semester, men jag berättar för den dagligen att den får tåla sig ett tag till. Ett halvår till ungefär. Samtidigt finns det ljuspunkter i tillvaron, där en av de starkast lysande är att det finns några som återkommer från sin semester.
Hej Daniel, har semestern varit bra?
Jo, tack den har varit jättebra. Det har onekligen varit en skön ledighet. Men nu börjar det spritta i benen igen. Det ska bli väldigt roligt att komma igång igen. Och rätt skönt att få springa av sig julgodis och nyårsfirande. (skratt)
När man kommer tillbaka från semestern till sin fotbollsklubb på den här nivån hör det till vanligheterna att det är många nya ansikten att lära känna. Men inte i Malmö FF i år.
Det är klart att på ett sätt är det bra att vi nu får köra vidare med den truppen som vi har. Ibland behövs det nyförvärv, men nu har det bara blivit ett etablerat [Jeffrey Aubynn, red. anm.] i år.
Räcker det?
Det är svårt att säga. Men jag tycker nog att vi har en så pass bra och bred trupp att vi inte behöver fylla på den alltför mycket. Än så länge tycker jag det känns bra, sen vet man inte vad som händer framöver.
När jag för nästan exakt ett år sen pratade med Daniel inför den då stundande säsongen undrade jag vad som behövdes förbättras från 2006, för att 2007 inte skulle bli lika dåligt som året dessförinnan. Naturligtvis, sa han då, måste laget få till skadesituationen så att inte fullt så många spelare behöver användas. Men han poängterade också vikten av kontinuitet och att spelarna måste lyfta sig ordentligt. Då skulle 2007 bli ett bra år. Nu har vi facit i hand och det blev inte som det var tänkt.
När jag påpekar, på tal om kontinuitet, att det ibland verkade som om en tombola användes för att ta ut laget protesterar inte Daniel högljutt.
– Det byttes mycket spelare från match till match. Det byttes också friskt mellan olika spelsystem när det började gå sämre på hösten. Det är aldrig bra. Egentligen hade vi inte så många skador, så jag vet faktiskt inte varför det byttes så mycket med spelare och spelsystem.
Jag tar upp matchen mot Halmstad borta där laget spelade bra och vann och ändå blev det förändringar i laguppställningen till nästa match. Daniel berättar att han också var undrande.
– Konkurrens är såklart något bra, säger han, men det får inte ske på bekostnad av trygghet. Det är aldrig bra när man känner att man måste göra något extra för att få spela nästa match, då är det lätt att det knyter sig. Det var nog en del spelare som kände att de inte fick spela trots att de tyckte att de kanske borde. Då spänner man sig lätt när man får spela för att undvika misstag, och då blir det lätt fel i alla fall.
Målvakt behövde Daniel aldrig spela under Åkeby.
Tog spelarna sitt ansvar, undrar jag? Ryckte de upp sig, som han ville för ett år sen?
– Nej, det kan man inte säga att vi gjorde rent generellt. Många kom inte upp till den standard man kan förvänta sig. Det blir kanske så när man inte känner trygghet i sina positioner och spel.
Vad krävs då 2008 för att det inte ska bli en repris på 2007?
– Det är samma svar i år, säger han. Det är nya förutsättningar med en ny tränare och vi börjar från scratch igen. Nu gäller det att glömma 2007 och blicka framåt i stället.
I intervjun för ett år sen tog du upp den oerhört långa svenska försäsongen. Du tyckte bland annat att svenska spelare borde lägga mer kraft på teknik än på löpningar och styrkelyft.
Ja, och det vidhåller jag. Roland Nilsson har sagt att vi ska börja träna på fotbollsplanen med en gång, vilket jag tycker är en bra start. Visst behövs det springas också, men mycket av den biten kan man göra på en fotbollsplan. Ser man på förra året när vi åkte ner till Kanarieöarna för att träna styrka så kan man ju ställa sig lite frågande till det riktiga i det. Springa kan vi göra hemma i vårt klimat. Där nere borde vi naturligtvis ha utnyttjat de fina planerna till att spela fotboll och träna passningsspel bland annat. Man tränar som sagt sin fysik även när man spelar fotboll.
Innan vi lägger Sören till handlingarna, vad kan man säga om honom som tränare?
Daniel tvekar en kort stund. Han vill inte sätta något betyg på honom som tränare, men säger att man visst kan se att Sören Åkeby har stor kapacitet som tränare, men att han tyvärr inte fick ut det med Malmö FF.
– Det var synd att det blev som det blev, fortsätter han. Han ville spela 4-3-3, men när det inte fungerade i träningsmatcherna valdes det bort och sen började ett dribblande med spelsystem som höll i sig. Vi spelare stöttade honom inte till 100 procent genom våra prestationer på planen, det kan man väl säga. Vi hade kanske svårt att ta till oss hans sätt att se på fotboll. Det blev diskussioner inom gruppen och Sören höll med om att det lämpligaste vore att byta sätt att spela. Så här i efterhand borde vi kanske kört vidare på 4-3-3 och hoppats att det skulle komma att fungera. Men man får komma ihåg att vi hade mycket skador första året med honom och då blev det svårt med en röd tråd i vårt spel. Det blev fel egentligen från första början med Sören Åkeby.
Vad har du för förväntningar på Roland Nilsson?
Jag har spelat ihop med honom och redan då såg man vilken klok spelare han var. Han visade ett taktiskt kunnande och tog gärna de yngre spelarna åt sidan och pratade med dem. Det syntes att han var ett tränarämne. Som spelare har han stor erfarenhet och har varit med i stora matcher. Det tror jag kommer att märkas. Eller förresten, det har redan märkts när han tränade GAIS.
Anders Andersson berättade i en intervju att han blev väldigt besviken när han blev fråntagen rollen som vice-kapten av Sören Åkeby. Skulle du bli besviken om Roland kom och ville byta ut dig?
Absolut. Det skulle kännas jättekonstigt. Är man en gång kapten och tycker att man gör det bra så är det klart att det skulle vara ledsamt att inte få fortsätta.
Men kan det inte finnas fördelar att inte vara lagkapten?
Det skulle det naturligtvis. När det blåser hårt runt laget är det en väldigt utsatt position jag har. Som lagkapten får man ta en del skit. Men det gäller att svara upp för laget, och jag tänker att det är bättre att jag gör det än någon annan. Jag bryr mig inte så mycket vad som skrivs och sägs och tycker att jag går rätt oberörd igenom det.
Ute faller mörkret. Daniel Andersson har inte många dagar kvar på sin semester. Det tycker han är skönt. Jag har väldigt många dagar kvar till min semester. Det tycker inte jag är skönt. Vi pratar en stund om ett gemensamt resmål, Dubai. Han har varit där nyligen, jag var där för knappt två år sen. Han berättar om vad de gjorde, om värmen, om hur gott det var att vara iväg från vårt kalla klimat, om det mäktiga hotellet Burj Al Arab. Jag känner avund, jag vill också åka härifrån. Innan jag alldeles drömmer mig iväg från samtalet vi har frågar jag honom vad som är rimligt att förvänta sig av MFF den här säsongen.
– Topp fyra, säger han. Allsvenskan är så jämn att man lika gärna kan sluta etta som sexa. Men topp fyra bör man kunna ställa som krav på oss.
Nu är det snart slut på semestern och försäsongen startar.