Fredagsfunderingen: Är Rolle vår järnman?
Helt plötsligt förstår jag hur Rolle så glatt kunde påstå att han inte haft någon 40-års kris. Hans kris kommer snarare vid 80. Kilo.
Järnmannen är en polsk film av Andrzej Wajdas som handlar om strejkerna på Leninvarvet i Gdansk 1980. Verklighetens Järnman var fackföreningsbasen Lech Walesa. Han slogs obeväpnad mot sovjetiska stridsvagnar och lyckades till sist med det omöjliga att leda Polen ut ur östblockets betongkommunism. Ingen dålig förebild när man ska värdera vår nye tränare. Och kanske helt uppåt väggarna, men idag är det fredag och tanken är fri.
Bilden är tagen av Anders Limpar i samband med en uppvisningsmatch i England i somras. England mot världen och världen coachades av Svennis. Rolle knep en plats i startelvan och enligt Limpars text anses han vara den bäste svenske backen i Premier League någonsin. Det är förövrigt en utmärkt text av Limpar som bland annat berör vår svenska oförmåga att hylla våra hjältar när de väl lagt av. Situationen på fotbollsgalan 2004 när Patrik Andersson förvandlades till kuliss samtidigt som Ravelli stod längst fram på scen och dansade till GES monsterhit hade varit otänkbar i England.
I Malmö har vi tack och lov en starkt växande tradition av att minnas och hylla även det förgångna. Ibland kanske så mycket att vi glömmer nutiden och förlorar oss i fornstora dagar. Men om man måste välja är det att föredra framför historielösheten.
Bosse börjar idag så smått förstå sin egen storhet i våra ögon. Tragiskt om han tvivlat på det tidigare. Årets Hjertsson-tifo är enligt mig det maffigaste, bästa och mest genomtänkta som man sett på en svensk arena.
Till denna klubb kom Åkeby och pratade om att ett derby mot HIF eller en match mot IFK Göteborg var som vilken som helst och att han var van vid att träna storklubbar sedan sin tid i Djurgården. Idag säger han om att ingen kan riktigt förstå pressen man har i MFF, förrän man väl provat på.
Mot den pressen hjälper inte Rolles fysik. Men den kan räcka långt för att sätta sig i respekt i truppen. Det är bara att titta på mannen så inser man att han fortfarande är i Allsvensk form. Begreppet att bli petad av tränaren kan få en ny dimension när som helst.
Frågan som hänger kvar är såklart om psyket och nerverna är i samma form? Ingen aning. Det svarar inte en bild på. Men nu är det så att ögon kan inte se bakom ytan. Vi är i betraktarens öga alltid ett objekt, fram tills vi fått visa en annan sida. Och när det gäller Rolle skäms objektet inte för sig, vare sig betraktaren är man eller kvinna.
Nu börjar den viktiga resan. När ytan och images sakta bryts ned och ersätts med allt det där andra som formar vår bild av en person. Träningsfilosofi. Laguttagningar. Matchcoachning. Förmågan att hantera Pressen. Och pressen. Kan han bli vår järnman som leder oss ut ur den grå betongen i Allsvenskans bottenskikt?
Omöjligt att säga enbart baserat på en bild, men ska vi enas om att en naken Roland Nilsson är en bra start?