Måndag morgon...
...och jag njuter fortfarande av fotbollsgalan för en vecka sedan.
Nej, inte själva galan såklart - utan jag gottar mig över att jag fick chansen att prata med Jörgen Ohlsson och sedan få dela en taxi med honom, Hasse Mattisson och Peter Abelson till efterfesten på Brolins krog. De är tre hjältar, var och en på sitt sätt, och jag förstår varför Prahl gillar dem så. Inga divalater, inga konstigheter. Om fotboll är ett spel som kräver både ben och huvud, så inser jag lätt varför dessa tre spelare är så viktiga. Lojalitet må vara ett skällsord bland Grahn-älskarna, men för mig har "vattenbärare" och "trotjänare" alltid varit något fint, något att älska och vara stolt över.
Efter den här säsongen är det slutspelat för Jörgen. Jag ville kasta mig om honom och säga att han är detsamma för mig som Bosse Larsson är för de som växte upp på sjuttiotalet. Jag försökte intensivt leta upp alla superlativer i min rusiga hjärna, men istället fick jag chansen att berätta för honom om hur starkt minnet av hans knäglidarbrytning mot Borås 2001 etsat sig fast på min näthinna. Jörgen skrattade lite förläget, så som Jörgen alltid gör, och berättade för mig att han var helt säker på att vi åkt ur 2001 om vi inte vunnit den fighten. Vi pratade om lagets sammanbitna övernattning tillsammans inför ödesmatchen och jag fick chansen att önska honom hjärtligt lycka till i hans kommande tränarkarriär.
"Kommer du sakna fotbollen?", frågade jag. "Näeja", sa Jörgen på sitt typiska anspråkslösa sätt och sa att han faktiskt tyckte att det skulle bli kul att få leda ifrån sidlinjen. För alla oss som sett honom mogna från en blyg ungtupp, via en landslagsplats 1999 och en degradering samma år, till en hjälteavslutning med nyvunnen auktoritet och pondus, så ter sig tränarrollen som ett fulländande steg i hans självförverkligandepyramid. "Jag har ju alltid varit litta blyg", sa han och log. Att bli tränare kan inte bli annat än den ultimata personliga utvecklingen.
Jag berättade för honom om den där gången Zlatan mötte Koeman för första gången. Den förre tränaren Co Adriansee, slavdrivaren, hade fått en synbart ödmjukare ersättare och Ajax-truppen försökte, likt elever testar sina vikarier, se vad Ronald verkligen gick för. Så kom en frisparksövning och Mido, Machlas, Van der Meyde och de andra försökte så gott de kunde slå till bollen. Koeman bara skakade på huvudet - ungefär som när Baloo inte kunde låta bli att fnissa åt Mowglis björnskrik - och stegade själv fram. Skottet var, enligt Zlatan, det hårdaste han dittills skådat och hela gruppen stod bara och gapade.
Jag sa åt Jörgen att om någon kaxade på en träning så skulle han bara kasta sig ner och visa knäglidarbrytningen. Instant respect.
Landslaget, ja. Jörgen berättade om episoden då han faktiskt var uttagen av Lars-Tommy till en vänskapslandskamp en gång och att han var fullt uppvärmd, redo för ett inhopp, när Yksel (eller var det Daniel?) drog på sig en utvisning och omintetgjorde det som skulle blivit debuten. Fler chanser fick han aldrig. När jag frågade honom om han inte hade lust att döda Yksel efter det, så skrattade Jörgen bara. Jörgen blir aldrig arg.
Sedan pratade vi om supportrarna. Jag är så obeskrivligt glad att vi fick en sista chans att tacka av honom innan guldmatchen. Om mega-egot Majstorovic fått stå där och ta emot Norras jubel, så var det inte mer än rätt att timide kung Jörgen skulle få sin storartade avtackning. Han, om någon, förtjänade den.
*******
Jag skriver detta, trots att jag vet att jag riskerar att Hasse kommer döda mig, men machomannen Hans Mattisson drack starkcider på galans efterfest. Starkcider. Tösadricka. Ti-hi.
*******
Mer från galans efterfest. På min fråga "Hur i helvete orkar du springa så mycket, Lolo?" svarade han kallt "Du vet, det är bara att springa för man vill ju inte bli utbytt." Louay är sannerligen ett riktigt Chankkraftverk.
*******
Sam Barlay visade prov på fina kvalitéer i sitt inhopp i lördags. Och nog var han så tuff som man hört, alltid. Abelsson är en av dem som vittnat om Sammys härliga "fulhet" - även på träningarna. En ny Dahlin i vardande?
*******
Till sist: välkommen himm, Mackan!
