Inför MFF-Brann
Matchen som mest handlat om vilka som inte ska spela.
Silly Season har i år fått helt nya dimensioner. Istället för att handla om tänkbara nyförvärv, har allt kretsat kring två herrar som uppenbarligen inte kommer att spela mot Brann - Elanga och Grahn.
Joseph ställde till det när han utan förvarning bytte agent. Den tidigare, Martin Klette, hade nya klubbar klara. Men inte av den dignitet som Elanga hade tänkt sig. Med ny agent tog han under en bondpermis sikte mot stjärnorna, gick bort sig i Turkiet och flög vilse på vägen hem. Resultatet kan mycket väl bli att han spelar i Malmö till våren. Frågan är bara om hans motivation håller för ännu en säsong. När man väl bestämt sig för att lämna, kan det vara svårt att verkligen tända till igen för sin gamla arbetsgivare.
Tobias Grahn är det levande beviset för det. Senaste nytt säger att "han inte känner för att spela". Sällan har väl en kille som inte spelar i MFF tagit så stor del av vår tid, som han gjort under hösten. Grahn berör, det är uppenbart. Men på senare tid har han gjort allt för att hamna i samma fack som Naken-Janne och Robinsson-Robban: alla känner till dom, men alla har också glömt varför. Tror han verkligen media är rätt kanal att förhandla i? Jag har full respekt för att han inte känner att han kan anpassa sig till Prahls kollektiv. Men utspelen i pressen kommer inte att ge några pluspoäng hos en framtida arbetsgivare - oavsett vem det blir.
Nå, vad tror vi då om matchen? Brann är regerande norska cupmästare, och slutade 3:a i Tippeligan på 40 poäng med raden 12/4/10 och målskillnaden 40-22. Säger naturligtvis ingenting, men om man bryter ned det blir det intressantare. Hemma hade man 8 vinster, två oavgjorda och tre förluster. Målskillnaden 28-18 ser också rätt bra ut. Men borta verkar det vara en enkelare match: 4/2/7 och lätt katastrofala 18-22 i målskillnad. Det ser alltså ut som att det kan bli en tuff nöt på bortaplan. Men att vi kan se fram emot en lättare retur.
Brann slog Halmstad hemma i första omgången av Royal League, vilket understryker att det är ett bra lag hemma. Apropå hemmaplan så ser Branns stadium riktigt imponerande ut, åtminstone på tre sidor (se bild). Men eftersom vi bara har en fin sida kanske vi inte ska lägga för stor vikt vid "Klokkesvingen", som den öppna ytan bakom vänstra målet heter. För att ytterligare betona hur tufft det är att vinna på Brann Stadium så kan jag tillägga att det norska landslaget bara har en förlust där på 17 matcher (1-2 mot Wales, 1933).
Jag förväntar mig alltså inte någon vinst. Istället ser jag fram emot Mackans comeback, och att få se Glenn spela på sin riktiga plats. Enligt rapporterna har Rosenberg sett så bra ut på träning att vi kanske inte kommer sakna Afonso fullt så mycket som jag befarade tidigare. I övrigt verkar Yksel sakta men säkert äta sig ikapp Yngvesson i kampen om vänsteryttern. Resten av truppen är dock intakt sedan guldspurten för en månad sedan.
Med allt detta i bakhuvudet känns det inte vettigt att hoppas på mer än oavgjort. Kan vi få en poäng, bör vi ganska lätt klara av avancemanget när gruppspelet fortsätter efter jul. Och med tanke på skador, plankvaliteter och att vi spelar off-season, så bör vi vara nöjda med avancemang. Under slutspelet i vår kan vi däremot ställa helt andra krav.
Preliminär laguppställning:
Asper
Höiland, Abelsson, Persson, Holgersson
Chanko, Anderson, Olsson, Osmanovski
Rosenberg, Skoog
