De va de
"De va de" sa Bosse Larsson och borstade bort lite aska från sin jacka. MFF hade besegrat IFK Göteborg i en av pressen upphaussad prestigematch. Nu skulle MFF få stryk och hela nationen utanförMalmö få jubla. Hur det gick? 1-0 till MFF och Kung Bosses kommentar till pressen var helt malmlöitiskt naturligt endast. "De va de"
De va de. Så kan man också sammanfatta året efter det att den renommerade danske domaren blåst av matchen i Norge sent i går kväll. Ytterligare ett spelår i vår stolta historia lägger sig att dö. Nu kommer den oändligt långa svåra tid då vårt MFF inte sätter vårt blod i svallning. Inte sätter våra nerver i darrning. Inte får våra hjärtan att bulta.
Det första tecknet på en kommande vår inträffar redan den 21 december. Vintersolståndet förebådar ljusets återkomst. Förebådar kommande träningsmatcher. För vad är julens pynt, mat och presenter mot när vårt lag äntligen kommer ut ur vinteridet. För vad är nyårschampagne, fester och ohållbara löften mot när vårt lag bjuder på årets första mål. Trettonhelgen är en enda lång pinsam väntan på att få ta del av första träningspasset efter genomlidna helger.
Så är då äntligen dagen kommen. Årets allra första match. År 2005 blir det inte som förr. Först träningsläger i värmen. Därefter direkt tävlingsmatcher i Royal League.
En gång i tiden var traditionen den att premiären alltid var förlagd till Sorgenfris grusplan. Intill den skola där en viss person som nu erövrar den stora fotbollsvärlden hade sin skolgång.
Sorgenfri. Detta klassiska hem för många av stadens småklubbar. Följ med mig en stund till dessa kvarter vintern 1949. Den vackra blomman Malmö FF är på väg visa sig i en prakt som aldrig har skådats i fotbolls-Sverige. Bakom det fula stängslet till idrottsplatsen skriker sig en yngling hes till ett målfyrverkeri som är alldeles fantastiskt.
10-1 mot Malmö Sportklubb
11-0 mot Sorgenfriklubbarna
11-0 mot Sjölunda/Sofielund
11-0 mot Lilla Stadslaget
15-0 mot Lydia.
Visst. Mediokert motstånd, men i dagens fotboll är det inte helt enkelt att ösa in mål på mindre lag. Tror också att vi borde lägga in någon sån där "målgörarematch" varje försäsongsperiod. Kul för åskådarna. Bra för målskytteträningen.
De flesta försäsongsmatcher är väl förknippade med kyla. Det är då malmöborna kommer ut från sina uppvärmda bon. Himmelsblå luvor. Himmelsblå halsdukar. Röda rinnande näsor. Alla verkar glada att ha överlevt den värsta abstinenstiden. Det är då de verkliga konnäsörerna åter träffas längs långlinjen för att ta del av årets upplaga. Ingen "vackert-väder-stormatchsperson skulle någon
gång få för sig att riskera välbefinnade och hälsa för något så "oviktigt" som en träningsmatch.
Men visst kan försäsongen också bjuda på andra scenarier. I slutet av mars har Vasaloppet för veckor sedan satt punkt för den stora skidsäsongen. Den exotiska svenska kulturklassikern som heter bandyfinalen har markerat gränsen mellan vinter och vår. Norr om Smålandsgränsen ligger snön kvar. Men i Malmö kan man gå po fotbollsmatch. Man kan gå po match spelandes på en gräsplan. Man kan gå po match på den för oss äldre så underbara och minnesframkallande Malmö Gamla Ip. Då gör vi väl det.
Det är den 28 mars år 1971. Ett underbart förvårväder värmer cirka 1000 personer. Den allsvenska premiären knackar på dörren. Vi har besök av "di röe". Massor av prestige trots avsaknaden av tävlingsmoment. I den underbara vårsolen får klockan på Johanneskyrkan bevittna en fullständig utskåpning av HIF. Att segersiffrorna stannar vid 5-0 kan våra skånska motståndare vara ytterst tacksamma för.
En föregångare till Royal League var det som under några år kallades EP-cupen. En turnering döpt efter vår största ledare som skulle ge lite tävlingstimulans under försäsongen. Skånska och danska lag gjorde upp om denna cup med det vackraste cupnamnet som funnits.
Tog den gamla goa färjan över till broderlandet en gång för match i just EP-cupen. Spätta-Bajer och Ålborg, Därefer match mot Nordens äldsta klubb, dåvarande KB. Seger med 4-0 och glad hemresa med ytterligare danska specialiteter.
En annan träningsmatch att minnas också från sjuttiotalet. Nu mot Halmstads BK. Minst en decimeter snö på planen . Vilken kontrast mot HIF-matchen under motsvarande årstid. Lite grann av fotbollens och utomhussporternas charm.
Nu tar vi ett långt hopp i tiden. Så långt att de flesta läsarna nog var där. Vi har fått en tränare från Nedeländerna vid namn Frans Thijssen. Det är åter en premiär för mig i mitt långa MFF-liv. Nu på en stadionområdets grusplaner. Kommer gående från Borgmästargården och ser redan på håll det vackraste i världen man kan se. Vårt kära Malmö FF i full gång med att värma upp. På andra planhalvan danska Hvidovre. Jag minns hur jag nästan dansade från stadion efteråt, trots stela leder.
MFF spelade åter som det MFF jag vill se. Jag trodde dessutom att jag hade fått se en ny stjärna födas i Goran Trpevski. Nåja, riktigt så blev det inte.
När jag är inne på ämnet tidiga försäsongsmather måste den sociala biten nämnas. Det är då man knyter kontakter. Snacket på linjen med nära stående. Han som under luvan och halsduken stått tyst i en timma men glädjestrålande utropar "årets första mål det värmde" när MFF sätter den. Och vi ler mot varandra. Det var då man kunde få pratstunder med barndomens hjältar som Kjell Rosén. Att stå en hel match vid sidan om honom var ett privilegium jag aldrig glömmer. Att fråga honom om OS i London. Att fråga om det var kul att slå Korea med 12-0 och få till svar. "Ja men dom luktade så jävligt bara - hade smort in sig men nånn jävla skit." Så typiskt.
Att bli OS-guldmedaljör? "Ja vaddå, vi va ju där för o vinna.". Att nästan känna allas avundsjuka blickar över att just jag har fått platsen intill en av våra i särklass största. Att därefter se honom vandra därifrån och inte långt därefter få dödsbudet kändes märkligt och tragiskt. Att under en annan match få träffa "Todde" (kan något låta mer MFF än just "Todde"?). Höra skrönor om Brasilienturnen. Om Eric Persson och Fillipini. Få för en liten stund på jorden uppleva ynnesten att nästan känna sig som en av de innersta i klubben.
Andra "kändisar" som jag träffat när de trognaste samlats är flitiga debattörer från den GB som en gång fanns på MFF:s hemsida. Trevliga samtal samtidigt som Zlatan för första gången visar sig för mina ögon får jag nya MFF-vänner.
Underbara försäsongsmatcher. Snart är vi där. Håll ut kära MFFare.
Vad har vi då för önskningar inför det nya året? Afonso måste stanna. Bjärred måste bli spelklar. Grahn borde ta ett snack med Bosse Larsson och fråga om den störste dikterade villkoren för var han skulle spela i laget. Bosse som lojalt ställde upp där han bäst behövdes trots en ÄKTA stjärnstatus.
Elanga? Nä hans fixering vid ett liv utanför MFF göratt jag tror han får svårt med motiveringen även om han skulle komma tillbaks. Skall vi sen kvala in till CL behövs det en internationnell mittback till. Plus en ersättare av toppklass för Skoog.
De va de. Tack för i år Malmö FF. Vi glömmer den internationella arenan nu så här inför julen. Vi fick den bästa presenten. Guldet kom himm till Malmö.
