Träningsrapport från Heleneholm
"Daniel Andersson vispar upp ett skott i krysset. Lite senare ett till. Någon retas:
- Jag kan inte skjuta med dom här skorna, (med tillgjord stämma.) Daniel bara ler. Ler och skjuter fram bröstet en aning."
De där karaktäristiska ropen någonstans långt långt borta. Skräp, kartongrester och cykelvrak som trängs längs staketet som avskärmar området. Kala trädkronor beklädda med skabbiga kråkor som stirrar hålögt. Får mig att tänka på Hitchcocks Fåglarna, och varför man bara registrerar dessa obehagliga djur och deras läten i just sånt här väder. När det är grått, trist, kallt och fuktigt.
Ropen hörs tydligare nu. Ekar över hela Heleneholm. Man kan fortfarande inte riktigt höra vad han säger, Hans Gren, där han står och manar på sina adepter med Roland Nilsson en bit bakom, ständigt iaktagande.
Under Heleneholmsverkets stolta skepnad övas det avslut. Den nya målvakten Dejan Garaca som gör sin allra första träning i MFF-stället, sin allra första träning på över fyra månader, har det lite tufft. Fedel är framme och instruerar. Dejan vill framåt, vill möta bollen och motståndaren, men Fedel står bakom och håller kvar honom i ett grepp om tröjan. ”Stanna, stick inte iväg...”
Daniel Andersson vispar upp ett skott i krysset. Lite senare ett till. Någon retas: ”Jag kan inte skjuta med dom här skorna”, (med tillgjord stämma.) Daniel bara ler. Ler och skjuter fram bröstet en aning. Jonatan sumpar avslut på avslut och hans patenterade ”Vitto” haglar tätt.
Så delas truppen upp i tre lag. För första gången det här året ska man få se lite tvåmålspel. Inte bara jag slickar mig om munnen. Hasse Borg står en bit bort med huvan uppe och tittar nyfiket med sin pliriga ögon. Tony Ernst hänger över staketet, njuter över Niklas Skoogs pånyttfödelse kan man tänka. En hord staketrävar tittar nyfiket på spektaklet.
Så här formeras lagen:
Gröna: Safari, Anders, Theorin / Johan A, Labbe, Sliper / Ola, Jonatan
Blåa: Järdler, Gabriel, Vinzents / Babis, Robin, Jiloan / Junior, Skoog
Röda: Anes, Niklas H, Jasmin / Aubynn, Daniel, Guille / Ofere, Agon
Det är målsnålt. Inget strålande spel direkt. Inget fantastiskt tempo. Men då och då blixtrar det till.
Som när Daniel Andersson och Robin Nilsson fightas om bollen på mitten, det yr gummikulor om dem och även om Daniel går segrande ur striden ser nog optimisten en framtida Stefan Schwartz-kopia i den unge linblonde sydostskåningen.
Och Ofere, är det någon mer än jag som hoppas att han får sitt genombrott i år? Vilken storlek, vilken fart, vilken kraft. När han snappar åt sig bollen på mitten och sätter fart mot mål som den väldige centertank han är, är han ostoppbar, ingen hänger med, ingen kan hindra honom. Skottet är stenhårt men rakt på Sandqvist som tippar till hörna.
Agon visar en helt annan skärpa när han får chansen, en boll snett inåt bakåt från Guille och en enkel bredsida upp i bortre krysset. Något senare gör Guille en fin löpning, Daniel Andersson hittar fram, Guille rundar enkelt målvakten och trycker in 2-0.
Men i övrigt är det ont om farliga målchanser. De röda är enligt mig lite bättre än övriga lag, men så går Ola Toivonen av med en lätt vrickning (vet inte mer än så, hoppas att det inte är allvarligt). Han ersätts av Roland Nilsson. Och plötsligt händer det något med det gröna laget. Kanske beror det på motståndarnas rädsla över att skada sin tränare. Kanske, men jag tror inte det. Rolles positionspel, hans omsorg med bollen är en fröjd att skåda.
Han är inblandad i ett mål där Sliper är sist på bollen. Det är som att medspelarna höjer sig ett snäpp bara genom hans närvaro. Skoog får vingar under fötterna, skarvar fram bollen till Babis som visserligen missar ett öppet läge, och är inblandad i flera andra farliga anfall. Labbe får arbetsro och kan bjuda på några eleganta framspelningar.
Kroppen blir varm och man längtar till nästa bollpass trots kyla och väta. På torsdag lär jag troligen vara på plats igen.
*********
Ett par extra ord om...
...Daniel Andersson som först bjöd på ett par fantastiska avslut, och sen visade upp sitt breda register, sitt spelsinne, sin styrka, löpvillighet och lojalitet. Frågan är vem som blir hans parhäst i år?
...Jiloan Hamad – den kvicke yttern som aldrig ser trött ut. Man har sett honom i tätklungan under tunga intervalllöpningar och nu på planen visar han upp fräckhet och arbetslusta på sin kant. Hoppas att han fortsätter utvecklas, hoppas att han inte lånas ut och så småning om säljs till TFF för att blomma ut.
...Rolle Nilsson. Vad ska man säga? Det är stort att se denne ytterbackslegend vara aktiv bland spelarna. I varenda löpövning deltar han och nu även på plan. Kanske tillhör man den gamla skolan, men jag är fortfarande svag för den ”chef” som kan gå ut och göra ett lika bra jobb som dom som han basar över. Det kan Rolle.
*********
En liten sak till. Hjälp gärna till att stötta vår resa till Orlando. Påminner om att vi endast vill ha pengar till resa och husrum. Bidrag tas tacksamt emot på bankgiro: 207-3260 (bet mottagare Nils Byrfors)