Spretigt värre, Borg
Hasse Borgs Ett liv för fotbollen - En säsong i himmelriket landade på bokhandlarnas hyllor här i dagarna.
Det är en bok som vill mycket. För mycket.
Häromdagen damp Hasse Borgs Ett liv för fotbollen - En säsong i himmelriket ner i min brevlåda. Därefter har jag läst den ett par gånger fram och tillbaka utan att bli riktigt klok på vad det är Borg vill berätta om egentligen.
Dels framstår boken som en traditionell självbiografi där Borg berättar om sitt fotbollsliv från barndomsåren i Örebro, fram till avslutningen i Malmö FF guldåret 1988. Dels är den en slags programförklaring där han resonerar kring sin roll som sportchef i Malmö FF, om den nya fotbollsekonomin i allmänhet och om Malmö FF:s utveckling från 1999 och framåt i synnerhet.
Den handlar också om turerna kring Zlatans övergång till Ajax, om jobbet som sportchef, om förhandlingstaktik, om "skattesmällen" som drabbade Borg 2003, om hans framtidsvisioner etc. etc.
Under läsningen får jag en känsla av att Borg vill berätta om allt - fast på samma gång, liksom. Det ger dessvärre ett aningen spretigt och okoncentrerat intryck.
Den inledande delen tar avstamp i Örebro där Borg växte upp i en "ganska typisk medelklassfamilj". Skolan intresserar inte Hasse som istället lägger all sin tid på hockey, bandy, handboll, fotboll, terränglöpning, tyngdlyftning osv. Det är väl ok läsning, men åtminstone jag ryggar för de lite väl snusförnuftiga kommentarer som smyger sig in emellanåt. Någonstans heter det t.ex. att det idrottsliga mångsysslandet förde mycket gott med sig eftersom "det stärkte viktiga muskelgrupper och förbättrade balans och smidighet".
Hur som helst så bär det vidare via BK Forward, Örebro SK och landslaget, till proffsåren i tyska Eintracht Braunschweig och slutligen Malmö FF. Här följer en redogörelse över livet som fotbollsspelare med allt vad det innebär av hårt arbete, uppoffring, slit och framgång, men också nederlag, skador, tvivel och frustration.
Det känns dock lite rumphugget, och det är synd att Borg inte utvecklar de här reflektionerna kring den professionella fotbollens natur.
I bokens andra del, som också är den mest omfattande, beskriver Borg sitt engagemang i MFF och sin roll som sportchef i klubben. Den här delen är den mest intressanta. Dels för att den ger en relativt grundlig bild av det som Borg kallar MFF-modellen. Men också för att den innehåller resonemang om fotbollsutvecklingen i stort, dvs. på vilket sätt har fotbollen förändrats i takt med den tilltagande kommersialiseringen.
"Fotboll är nämligen mycket annat än det som händer på fotbollsplanen. Fotboll är också pengar, organisation, marknadsrelationer och konkurrens om sponsorer och mediautrymme", skriver Borg.
Att begrepp som affärsidé, produktkvalitet, varumärke, produktutveckling, förädling etc. regelbundet återkommer under läsningen är därför inte så konstigt, utan snarare en återspegling av det ekonomiska system som den nutida fotbollen är en del av.
"För att hänga med i den allt skarpare konkurrensen inom svensk fotboll måste man kunna presentera en stark produkt för publik och sponsorer. I korthet handlar modern drift av en elitidrottsförening i dag om att säkerställa ekonomiskt välmående utan att göra avkall på produktens kvalitet", skriver Borg vidare.
Resonemanget är intressant av flera olika skäl. Dels för att det belyser vår tids hyperkommersiella fotbollsekonomi, men också för att det ger en bild av var svensk fotboll befinner sig i den professionaliseringsfas som påbörjades 1967 när amatörbestämmelserna avskaffades, och som ännu pågår.
För den som önskar få en inblick i hur en modern fotbollsförening på elitnivå fungerar, är just de här avsnitten i boken tämligen värdefulla. Inte för att de innehåller något nytt eller överraskande, utan snarare för att de framhåller den ekonomiska realitet och de villkor som en klubb måste förhålla sig till för att överleva. Att exemplena kommer från Malmö FF gör det naturligtvis inte sämre, och jag önskar att Borg hade valt att utveckla de här avsnitten ytterligare.
Det skulle utan vidare kunna ske på bekostnad av bokens avslutande kapitel som känns lite malplacerade. Åtminstone tycker inte jag att Borgs dagboksliknande anteckningar från årets säsong är särskilt intressanta. Inte heller hans utfall mot skattemyndigheterna känns som speciellt angelägen läsning. Dessutom innehåller boken ett kapitel vars innehåll Borg själv definierar som "smågodis". Det kunde man också vara förutan, liksom de avslutande bilagorna som inte tillför något av vikt.
Journalisten Konstantin Foussianis heter spökförfattaren bakom Borgs bok. Det måste ha varit ett helvete för honom att få Borg att lägga sina båda mobiltelefoner åt sidan en längre stund. För Borg är sällan riktigt närvarande, och i alla fall jag får en känsla av att boken tillkommit i någon lunchpaus här och där, kanske i en bil på väg till någon match, kanske över en öl i en flygplatsbar. På lånad och begränsad tid, liksom.
Därför skulle den ha vunnit på ett annat upplägg - kanske som en intervjubok, som ett samtal mellan de båda. Det skulle kunna tillföra den stringens och det djup som nu saknas. Måhända skulle det också öppna upp för en del kritiska frågor som nu helt lyser med sin frånvaro. T.ex. hade det varit intressant att låta Borg utveckla sin syn på "fotbollens svans", dvs. de hårdföra pojkar som Borg nu kategoriskt avfärdar som "dårar", "patrask" och "rötägg". Och icke minst hade en fördjupad diskussion kring football management varit angelägen.
Dessvärre har också förlaget haft bråttom. Jag förstår att de vill dra växlar på guldet, och vad är då bättre än att släppa en bok lagom till jul. Men det har också inneburit att det slunkit igenom en del korrekturfel. T.ex. hävdas det att MFF Support hade 7000 (!) medlemmar vid starten 1992. På en annan plats skrivs segersiffrorna 2-1 till Örebro i mötet med MFF den 23 september, medan det i själva verket var MFF som vann. Kanske småfel, men ändå onödigt.
Hur som helst, att Borg har mycket vettigt att säga är jag inte i tvivel om. Det visar sig också här och där. Men tyvärr inte i den omfattning jag hade hoppats på.
