Måndag morgon...
... och äntligen slut på mellandagarna. Mellandagarna i Malmö sträcker sig från förlusten mot Norrköping i Allsvenska slutspelet 1989 till vinsten mot Elfsborg 2004. (Tyvärr, får man väl säga, har det inte varit rea under samma tid.) Men nu är dom som sagt över.
Märker ni hur allting har förändrats? Det var så sent som förrförra veckan som det för första gången inte stod något om MFF i vare sig Sydsvenskan eller Kvällsposten. Och trots strul med Elanga och Grahn så har vi redan passerat 11 000 sålda årskort.
Royal League har säkert gjort sitt till: en tävling som det snabbt blev populärt att ogilla, men som i varje fall jag är tacksam för. Nästa år börjar säsongen den 12:e februari, om sju veckor alltså. Det är ju ingenting. Speciellt inte nu när vi fått Efes Pylzen Cup att gotta oss åt.
Den 7:e januari möter vi Vitesse Arnheim. Precis ett sådant lag som vi måste lära oss att slå för att ha någon som helst chans att klara oss förbi kvalomgångarna i Europa-cuperna. Matchen sänds på Eurosport och jag hoppas att tekniken ska gå bort sig så jag får engelsk kommentator. Av någon löjlig anledning känns det bara så mycket coolare. Kan ni höra det: [Skeugh to Reosenbörg, Rosenbörg flips the boll over the defender - Ooh what a move. Rosenbörg shoots... wide.]
Med Afonso, Yngvesson, Höiland borta från förstauppställningen kommer det dessutom att bli viktiga matcher för dom som vill in. Olof och Abel har väl här sista chansen att hitta samspelet - läcker det som mot Brann måste Hasse hala pung illa kvickt. Olsson och Andersson får testas i ett högre tempo. Och tänk ifall Skoog och Rosenberg hittar samspelet? Vad gör Prahl då när Afonso kommer tillbaka?
Fast troligast är väl att vi åker på några rejäla proppar. Och då är det inte lika coolt med engelsk kommentator: [A sad excuse for fotboll indeed. Where is Mild and Ingesson when you need'em?]
Nåja. Det är ju först nästa år. Än är det tid att fira guldåret. Ikväll drar jag dra ned på ölcaféet för en sista guldfest med övriga redaktionen. Vi kommer återigen delas i två läger i diskussionen för och emot Grahn. Vi kommer spekulera i vem som så småningom tar över efter Prahl, vi kommer drömmande utbrista i "...och om sen bara Elanga får till sina inlägg..." och vi kommer övertrumfa varandra i nyårslöften. Själv kommer jag lova att inte missa en enda match nästa år. Förmodligen lika vanligt som "jag ska sluta röka" och "jag ska börja träna". Men för min del gäller det lite mer. Lyssna på det här: I år missade jag bara följande matcher: TFF borta, Landskrona borta, Sundsvall borta, Kalmar borta och Landskrona hemma. 5 matcher, 1 poäng. Alltså: "Nästa år ska jag inte missa en enda match".
Så det kommer att låta precis som alla andra kvällar när man sätter sig ned över en 10 - 12 bira och snackar MFF. Fast en sak kommer att vara annorlunda. Vi kommer göra det som mästare. Skål!
