Äntligen!
Äntligen är vi igång igen. Och som vi är det. En seger i premiären mot ett kompetent holländskt lag med hela 6-0!!!
Även om spelarna i Vitesse Arnhem eventuellt hade tittat för djupt i geneverflaskan under helgerna så imponerar resultatet. Även om Vitessespelarna underskattade ett nordiskt lag i denna tidiga månad så lovade spelet och effektiviteten många kommande glädjestunder. Vi får gå mycket långt tillbaks i vår fotbollshistoria för att hitta en mer lysande ouvertyr. Betänker man sen att vi förhoppningsvis får Patrik Andersson snart spelklar samt att vi har virtuosen från sambafotbollens hemland i bakfickan så kunde MFF-livet sett mörkare ut.
Nog måste Prahl kunna hitta en lösning så att hela trojkan Rosenberg-Skoog och Afonso ingår i startuppställningen. Personligen skulle jag kunna tänka mig att Afonso fick en mycket fri roll mellan mittfält och anfall. Nu får inget hända som tunnar ut vår trupp. Kommer det bud på spelare som Mackan och Afonso skallprislappen avskräcka de rovgiriga klubbarna. Vi står inför en säsong som kan leda till något mycket stort. Det finns inget utrymme för välgörenhet gentemot Europas storklubbar. Hoppas nu bara att Elanga inte ser det som ett personligt misslyckande att han "tvingades" stanna
kvar i våra led.
En annan from förhoppning är att Yksel hittar tillbaks till den potential han en gång hade. Det ser alltså mycket ljust ut efter storsegern mot Vitesse Arnhem. Låt oss glädjas över detta oavsett hur motståndaren uppträdde. Man känner sig alltid så bra som hur den senaste matchen var.
Men nu väntar en svårare uppgift. Det turkiska storlaget Besiktas JK. Den fascinerande staden Miklagård rymmer som bekant tre mycket starka klubbar (Istanbulspor får ursäkta). De senaste tjugofemåren placerar Besiktas på andra plats i maratontabellen,efter Galatasaray ,men före
konkurrenten från den asiatiska sidan. De vitsvarta har ett publkiksnitt i dag på cirka 28000 fanatiker, vilket dock är klart efter Fenerbaches snitt.
Vi behöver inte gå långt tillbaks i tiden för att erinra oss möten med Besiktas. De flesta läsarna minns säkert ECspelet 1990. Vi gick då in i nittiotalet som ju blev en mörk parentes i klubbens historia. Malmö FF blev lottade mot de då turkiska mästarna Besiktas JK. Den nittonde september befolkade 7500 pesoner Malmö Stadion när turkarna kom på besök. Undrar vilken publiksiffra en match mot Besiktas i CL hade uppgått till i dag? MFF vinner hemma med 3-2 och ett praktfullt självmål blir det som avgör till vår förmån.
Returen spelas på Besiktas hemmaarena Inönu Stadyumu. Besiktas inleder med en rasande turkisk taksim denna oktoberkväll. Redan innan pausen har Besiktas vänt och leder med klara 2-0. Det ser allt annat än bra ut för vårt kära Malmö FF: 42000 turkar jublar och sjunger.
Då gör Bob Houghton en chansning. Massor med skador har placerat Lasse Larsson i reservlaget en lång tid men nu sitter han på bänken i Istanbul. Bob byter in vår "gamle" målkung som i sin första bollkontakt kvitterar till 2-2 efter det att Marcus Ekheim hade reducerat. Nu byter den fanatiska publiken helt attityd. Stämningen blir hotfull, aggresiv och mycket obehaglig för de tillresta MFF-supportrarna. Till och med på VIP-läktaren blir MFF-ledingen med inbjudna damer hårt ansatta av de turkiska ledarna. Att i denna häxkittel ändå stå emot och klara ett oavgjort resultat och avancemang var inget annat än en bragd.
En spelare i vår nuvarande trupp som redan då var med var Patrik Andersson som säkert kan vittna om den där kvällen den tredje oktober på Inönustadion.
Nu skall vi åter möta Besiktas låt vara under något lugnare premisser. Men räkna med en tuff holmgång på tisdagskvällen. Och visst hade det varit härligt att sen få spela en final mot antingen folkets lag i Moskva eller mot den klubb som har det högsta publkiksnittet i Europa.
Säsongen är i gång igen. Äntligen.
