Våga vägra värva!
"Optimismen är i högsta grad försiktig, det är ingen bedrift att slå bottenlaget Lyngby, men att få åtskilliga ungdomar att samtidigt visa hög kvalitet och samtidigt bjuda på ett djup- och omställningsspel, som inte har ingått i MFF-menyn de senaste åren, var dock en fin aptitretare som kanske gav en glimt av vad som komma skall.
Efter att ha stått i solskenet bakom ena målet på Kulladals IP i lördags och sett ett gäng modiga småpågar kryddat med några rutinerade gentlemän spela ut ett gnälligt Lyngby känner jag mig rätt bekväm med tanken på att Herr Santin nu stängt dörren till MFF. Jag vill dock inte sälla mig till den skara som vägrar erkänna att brassen skulle tillföra något, Santin är en klasspelare i allsvenskan och kommer säkert göra Playmobil-Nanne styv i denimen även säsongen 2008.
Icke desto mindre är min personliga målsättning med årets Malmö FF att finna tryggheten i ett grundspel och i detta grundspel ha en miljö där vi vågar utveckla ett antal av våra lovande ungdomar till allsvenska spelare som kan leverera på sikt.
Detta är förbaskat lätt att säga, men kräver ett stort mod från föreningen och tränarparet samt ett enormt tålamod från supportrarna.
Har inte tränarna modet och kompetensen att bygga en slagkraftig enhet med ett tryggt grundspel att falla tillbaka på är fiaskot ett faktum och låter inte ledningen samt supportrarna Rolle, Gren och spelarna få tid att genomföra processen kommer processen att avstanna.
Har vi modet och tålamodet? Har vi tränarkompetensen? Har vi en spelartrupp som räcker till en placering som accepteras av majoriteten av supportrarna (topp fem)?
På de två första frågorna svarar jag ja. Tålamodet är större i år. Vårt eviga krav på guld har efter ett par rejäla kallsupar ur ödmjukhetens källa lugnat ner sig betydligt. Ledningen ser troligen framtiden med den nya arenan an med tillförsikt och vågar kanske därmed stå emot eventuella stormar i media om resultaten initialt uteblir och tränarparet visar redan en pondus som saknats sedan Prahl lämnade skutan.
Frågan som kvarstår är om spelartruppen räcker till. Här går åsikterna isär ordentligt bland supportrarna. Hans Grens uttalande ”laget slutar sjua och nia två år i rad, det kan inte bara bero på att man tyckt tränarna har varit dåliga” har gett tändvätska hos dem som anser att spelartruppen inte räcker till. Denna falang har dock valt bort ett antal andra uttalanden från tränarduon från samma intervju där spelartruppen anses ha hög kvalitet.
Tillika hävdar Madsen att medel för en spetsvärvning finns, men ännu ger inte Roland sken av någon desperation. Han har visserligen flaggat för att han vill både banta och förstärka truppen på en del positioner, men jag har en känsla av att han helst av allt vill bygga upp en stark enhet av det material som finns tillgängligt i detta nu. Så länge tränaren kan tänka sig att det går att göra något bra av det här luggslitna gänget, som Åkeby så fatalt misslyckades med, väljer jag att lita på hans omdöme.
Optimismen är i högsta grad försiktig, det är ingen bedrift att slå bottenlaget Lyngby, men att få åtskilliga ungdomar att samtidigt visa hög kvalitet och samtidigt bjuda på ett djup- och omställningsspel, som inte har ingått i MFF-menyn de senaste åren, var dock en fin aptitretare som kanske gav en glimt av vad som komma skall. Plötslig tog en utskälld spelare som Stefanidis tomma löpningar på ytor, Daniel hittade positionsspelet och spelade snabbt i djupet, unge Mehmeti var rörlig och målfarlig som en ung Lasse Larsson och kanske roligast av allt: brassen Gabriel gav oss ett seriöst tredje alternativ bakom Dixon och Anders på mittbackspositionen.
Lägger man till att vi saknade en av allsvenskans bästa djupledsspelare, Jonatan Johansson samt Skoog och Toivonen ser truppen i mina ögon inte alls oäven ut. Det bör även nämnas att Yksel efter en stolt himmelsblå karriär fått en mycket duktig ersättare i Jeffrey Aubynn.
Jag är medveten om att vi kan vända på steken. Det gör ju vissa skribenter med emfas på vårt forum. Till viss del kan man ge dem rätt. Unga spelare är ojämna, Junior var en av våra bästa spelare och om våra äldre spelare som Anders, Daniel, Jeffrey och Jonatan inte levererar ligger vi mycket risigt till. Det handlar inte bara om att vara olyckskorp eller om några supportrars udda antipati mot enskilda spelare, utan om reella risker. Självklart är MFF i det korta perspektivet starkare om vi värvar ett par riktigt starka spelare för startelvan redan nu.
Men hur är det med det långa perspektivet? Vi är en rik förening, men endast med allsvenska mått mätt. Kan vi ha lite tålamod och ytterligare bygga upp organisationen utanför plan ett par snäpp samtidigt som Roland och Hans tillåts bygga ett lag av spelartruppen, som i mina ögon verkar både lovande och revanschsugen, kan vi ha en sund, rik förening med ett lag bestående av många unga starka spelare som lägger en fin grund på vilken vi kan bygga ett nytt storlag.
Att gå in i novembermörkret 2008 med detta, den nya arenan nästan färdig och med en välfylld börs att spetsa år 2009 års trupp med är en icke ouppnåelig dröm. En klok person skrev på forumet något i stil med ”Vill vi ha ett guld 2008, eller fem – sex guld mellan 2011 och 2020?”. Någonstans här ligger det. Skall vi våga bygga upp något eget, med grabbarna som fick chansen mot Lyngby som framtida stomme tillsammans med Sveriges bästa 91:or, eller skall vi satsa stort redan nu på etablerade stjärnor för en ”quick fix”?
Det är absolut ingen lätt fråga och det finns inget givet svar, men jag tror på vår trupp och på våra tränare, så min förhoppning och uppmaning är: Våga vägra värva!
