Gästkrönika: Kärleken till FF, Malmö FF
Jag är nog en sådan supporter som många skulle kalla en medgångssupporter. Jag har aldrig gått igenom speciellt svåra tider med Malmö och hoppas aldrig jag kommer behöva göra det.
Jag minns dagen som det var igår, den 8 April 2002. Min första gång jag hade gått igenom grindarna till Malmö Stadion. Vilken syn som mötte mig, flera tusen som (nästan) alla hejade på Malmö. Tyvärr blev min första match en förlust och jag började redan tänka på när nästa match skulle vara.
Jag såg att nästa match var i Norrköping och jag bokade plats på MFF Supports buss direkt. Mina klasskamrater tyckte jag var galen. Åka ända till Norrköping för att se en fotbollsmatch?! Jag har aldrig ångrat mig och det blev en oförglömlig upplevelse och efter det var jag fast. På matchdag var det något som inte var sig likt. Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än hur jag skulle komma till matchen, när den var och var den skulle spelas.
Sen kom den jobbiga biten... Trots att jag blev supporter i början av en framgångsrik period så hände det att vi förlorade. Som det inte var nog med den egna sorgen både psykiskt och ibland även fysiskt så skulle ens klasskamrater komma och spä på den. Dagen efter förlust låg jag kvar extra länge i sängen och ville verkligen inte gå utanför dörren för då visste man vad som vänta...
Lika ledsen som man var vid en förlust lika lycklig var man vid en vinst. Jag har/hade inte någon kompis som är speciellt fotbollsintresserad så när jag gick på matcherna så gick jag ofta ensam. Men när jag kom till stadion kände jag mig aldrig ensam, mycket tack vare alla er här på detta forum. Jag har alltid känt mig välkommen och det har hänt mer än en gång att jag kramat främmande människor i rent glädjerus av antingen en seger eller mål. Det är något speciellt med det här laget och fansen!
Jag har en speciell kärlek till Malmö. Det är nästan som ett förhållande men med vissa skillnader. Malmö FF är alltid kvar även om jag sviker, jag är alltid kvar även vid förlust. Det är ett förhållande som aldrig behöver ta slut även om det går upp och ner. Jag minns så väl den dag
jag tog med en kvinnlig arbetskamrat på match för jag ville visa hur bra Malmö är! Tyvärr var denna dag den 14 juli 2002. Denna dag var mot Sundsvall och vi förlorade, jag tyckte vi blev rånade på segern av domaren... Efter denna förlust satte jag mig ner på ståplats och började
faktiskt gråta. Jag ville ju vissa hur Malmö var - och så hände detta. Idag tycker jag det låter helt sjukt men det skulle säkert kunna hända idag igen.
Sen kom den 30 oktober 2004, vilken dag! Då kom det efterlängtade guldet, vilken dag den lyckligaste dagen det året. Det hade precis tagit slut med kärleken så man mådde inte så bra men se hur MFF tröstade mig!! Som sagt det är något speciellt med Malmö. Inför en match kan jag sitta och skaka av nervositet och av hur laddad jag är.
Nu kommer vi till biten jag skäms över. Jag bor nu i Uppsala så det blir inte många matcher på plats, men tro inte man mår bättre vid förlust för det. Jag har länge funderat på att flytta hem igen bara för att kunna se Malmö FF på plats igen (jag går på de matcherna jag kan).
Jag skulle kunna planera hela mitt liv bara för att kunna se alla matcher på plats. I andras öron låter det säkert helsjukt men jag tror ni förstår vad jag menar och känner. Jag hoppas ni välkomnar mig trots att jag inte är den där optimala supporten men jag brinner verkligen för MFF. Det är något speciellt med Malmö FF! Vi ses på stadion 2005!
