Måndag morgon: När skriver du på Safari?
Nyheten slog ner som en träklubba i skallen. Det kändes som en kallsup: "Sankan har brutit foten." Helvete, tänkte jag, och sen tänkte jag på Behrang Safari.
Det har sina nackdelar det här med att vara fotbollsproffs. Det är ingen trygg sysselsättning precis. Karriären är kort, många åsidosätter skola och utbildning i sin satsning på sporten. För det gäller ju att tjäna ihop ett kapital på kort tid som man sedan ska kunna leva av när kroppen inte längre håller.
Nog förstår man ivern hos vissa spelare. Drömmen om att få skriva under det där feta kontraktet med den feta ”sign on” bonusen och den feta lönechecken. Ett kontrakt med en medelmåttig klubb i Europa och framtiden är ju säkrad.
César Santin ville lämna för MFF men övertalades att stanna. Kalmars klubbchef Svante Samuelsson visste hur han skulle linda sin guldkalv kring lillfingret. Det är ”lättare” att komma ut i Europa från Kalmar. Du måste skriva på ett längre och stramare kontrakt med MFF. Så löd hans motivering enligt Barometern. Och Svante hade nog rätt på sitt sätt, men han visade bara en sida av myntet för Santin.
Behrang Safari är en annan spelare som troligen vill ut i Europa. Och han är ju i en guldposition kan man tycka. Han som gjort sig ett namn och samtidigt sitter på ett utgående kontrakt. 2007 blev det stora genombrottsåret och vinterns landslagsmeriter har höjt marknadsvärdet ytterligare. Självklart har europeiska klubbar fått upp vittringen för denne vindsnabbe vänsterback, och nog är det lockande att avvakta, invänta sommaren och gå för en spottstyver men med generösa personliga villkor.
Men, Berra, tänk så hastigt allt kan vända. Eller det är kanske just så som man inte ska tänka. Hur hastigt man riskerar att trilla ner från den där guldsitsen. Minsta tvekan i en 50/50-situation och olyckan är framme. En allvarlig skada och proffsklubbarna drar öronen åt sig direkt. Och inte står Borg och viftar med ett i svenska mått mätt guldkantat kontrakt då längre. En allvarlig skada och det är bara att börja om från noll.
Det finns fördelar och det finns nackdelar med ett långt klausulfritt kontrakt. En proffskarriär kan må hända kännas avlägsen. En förutsättning för att ta steget vidare är att man på planen verkligen visar sig vara värd en hel del pengar. Men med det där värdet följer också en viss garanti. En klubb som hostar upp en ordentlig summa pengar för en spelare är beredd att satsa och ge tid åt denne spelare. Och jag tror att Safari är så pass bra att han kommer kunna övertyga en större klubb att hosta upp en ordentlig summa pengar. I sinom tid kommer den där möjligheten att dyka upp.
Men tills dess är det väl bättre att skynda långsamt. Utvecklas med det förtroende och den speltid som erbjuds i klubben, och de erfarenheter och goda råd som bara en tränare med ett förflutet som en av landets främsta ytterbackar genom tiderna, kan ge. Det är värdefullt.
Och som sagt. Om skadan är framme. Då är det kanske skönt med ett lite längre kontrakt, med möjligheten att få tid på sig att bygga upp och återfinna formen. Då har tryggheten, långsiktigheten, och den inte på något sätt fantastiska men habila allsvenska lönen kanske ett lite högre värde.
Så Safari, när skriver du på?
