Camp Canaveral: Träningsrapport dag 1
Borg retas med Folkesson och det är 25 grader varmt när en i stort sett frisk trupp gör sitt första träningspass i Orlando.
Yttre förhållanden klockan 10: stark vind, sol, cirka 25 grader. Gräsmattan är grön och kortklippt. Det känns rätt okey, med andra ord, att bevista Malmö FF:s första träning på amerikansk mark 2008.
Greger springer med rehabgänget, runt, runt, runt planen. Det ser fruktansvärt jobbigt ut. De som springer med Greger är Ofere, Agon, Jocke och Labinot. Ingen större fara med dem, enligt Rickard Dahan – hade det varit match i morgon hade nog alla kunnat spela.
Samtidigt håller Jonnie igång Dejan och Sankan. Jonas är väldigt spelsugen och känner att hans rehabilitering har gått mycket fortare än vad han hade räknat med.
Lika samtidigt värmer de övriga upp i tre grupper. De kör den klassiska kvadraten. Det är mycket skratt, och det märks att spelarna tycker det är roligt att vara här, långt ifrån Kombihallar och plastmattor. Men ibland brinner det till. Meningskiljaktigheter löses genom den klassiska klunsen.
Nästa övning är en variant på den föregående kvadraten. Fast nu är de uppdelade i två grupper. Två spelare har blå västar och jagar bollen, några har röda västar och ska vara spelfördelande. Samtidigt agerar de västlösa vägg som de röda västarna kan använda. De blåa springer livet ur sig i sina ambitioner att få byta till röd väst. Det är högt tempo och mycket snack. Hans Gren leder den ena gruppen. Roland Nilsson den andra. Deras uppmaningar ljuder hela tiden: ”snabbare, snabbare, quicker!” När någon spelare visar tendenser att slappna av får de både tränare och medspelare på sig. Daniel och Skoog hörs mest i Hans grupp.
Det blir många pauser för att dricka. I en av dessa hörs Hasse Borg ropa till materialförvaltare Folkesson, med bar överkropp i all sin svenska blekhet, att han måste andas också. Folkesson låtsas inte förstå. – Det hjälper inte att hålla andan, ropar Borg, du blir inte smalare för det. Och så lägger han sig och gör armhävningar med ett elakt leende.
Träningen fortsätter med uppspelsövningar: målvakt-innerback-innerback-ytterback-central mittfältare-yttermittfältare-inlägg till anfallare. Variationer på dessa övningar görs, hela tiden utan några som försvarar. Det går fort och ser bra ut, men det kanske det ska göra utan motståndare.
En konstant ropande instruerande Gren står i mittcirkeln, alltmedan Roland står lite vid sidan och iakttar.
Träningen i den allt hetare värmen avslutas med en internmatch. De blåa:
Ulrich-Dixon-Gabriel-Järdler, Molins-Daniel-Toivonen-Jeffrey, Skoog-Jonatan
De västlösa får klara sig med 8 man, sedan Babis och Safari fått order om att vila. Den förra för att spara honom efter en lindrigare skada, den senare kände av ett lättare illamående. Så de västlösa är: Anes-Niklas-Anders-Theorin, Roland-Robin-Johan-Jiloan.
I ena målet står Dejan, i det andra står Fedel. 1-0 görs nästan direkt av Molins, ett distinkt lågt skott bakom Fedel, som får höra att den borde han ha tagit. Sen följer en intensiv press från de blåa, vilket faller sig naturligt då de västlösa saknar anfallare. Men inga fler mål görs. Tempot är stundom riktigt hårt, på gränsen till våldsamt, och Hans stannar ofta upp spelet för att komma med instruktioner.
Hettan början nog ta ut sin rätt och efter en 100 minuters träning avslutar man med nerjoggning. Då passar solen på att gå i moln.
