Camp C: True colours
Dags att summera dagen med lite trivia.
När vi kom tillbaka till hotellet efter förmiddagens träning parkerade vi bredvid en bil i storleken mindre lastbil, fast här går den säkert för småbil. På sidan hade den en dekal: These colours don´t run. Never have, never will. Samt den amerikanska flaggan.
Det är en kaxig slogan, även om man kan ha synpunkter på dess patriotiska innehåll här i patriotismens hemland. Men skit i det. Det är en kaxig slogan, som sagt. Jag tänkte direkt på Malmö FF när jag såg den. Så länge man översätter ”run” med ”flyr” och inte med ”springer” (då blir det en slogan värdig alla andra allsvenska lag). De här färgerna flyr inte. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. På nåt vis själva essensen för vad Malmö FF står för, för oss supportrar, och för spelare som ska vinna titlar. Vi är störst, vi är vackrast, vi borde vara bäst. Vi flyr inte när det blåser snålt.
Fast utan den amerikanska flaggan, naturligtvis.
Mötte psykolog Åke Fjellström i lobbyn i morse. Han undrade om jag var en turist på besök. Vi hade inte hunnit presentera oss för varandra än, så det var kanske inte så konstigt där jag satt i shorts, pikétröja och en keps på huvudet. Flippflopps på fötterna dessutom som grädde på moset. Jag berättade vem jag är och vad jag gör här. Han beklagade misstaget, som den gentleman han är.
Någon timme senare satt han på en avbytarbänk med bar överkropp i den stekande hettan och betraktade MFF:s första träning för dagen. Själv svettades jag i Himmelrikets tjänst, iakttagande, intervjuande, skrivande. Sa jag att jag svettades? Kände mig inte turistisk alls. Åke däremot…
Men vilken trevlig man! Förhoppningsvis blir det en intervju med honom längre fram.
Leif Engqvist är en skön människa. När Himmelriket på kvällen snabbt lämnar träningsanläggningen för att undkomma det hastigt påkomna åskovädret flinar han och säger: – Ska ni gå redan? Det är nu det avgörs av vilket virke man är.
Någon minut efter oss kommer han insläntrande in på hotellet, genomblöt. Jag, helt torr, frågar honom om han inte är av rätta virket eftersom han redan är tillbaka. – Men ni gick faktiskt lite innan mig, replikerar han med ett skratt.
För övrigt var det ett fantastiskt passningsspel som många i laget presterade på kvällspasset. Direkt, snabbt; Folkesson sa att så här bra har det inte sett ut på många år. Jag är böjd att hålla med honom. Tyvärr avbröts träningen lite i förtid på grund av åskan.
**********************
Dagens…
… glädjespridare: Kenneth Folkesson. Inget verkar jobbigt, fixar allt, på gott humör, roar medvetet och omedvetet. Se Peters bild och Nisses Fan-TV när han hoppar hopprep med Jonas Sandqvist. En bild säger mer än tusen ord, så egentligen hade det nog räckt med att lägga upp bilden och hoppat över texten. Så dags nu.
… look-a-like: Rickard Dahan och Sideshow-Bob i Simpsons. Åtminstone enligt vissa spelare.
… växt: Åskovädret ikväll kom hastigt och var kraftigt. Så kraftigt att vägen strax utanför vårt hotell var delvis avstängd då blixten hade slagit ner i en palm och delat den i två. Den palmen är inte längre en palm.
