Camp Canaveral: Skadefritt
Dagens rapport från Orlando vittnar om en skadefri trupp, en koncentrerad Jonatan och en nojjig Greger Andrijevski.
När fredagsmorgonens träning drar igång är det med hela truppen intakt. Alla spelare har påsnörda fotbollsskor under den inledande kvadraten och även under den första ganska intensiva spelövningen.
Hasse Borg ser nöjd ut där han står en bit bort och blickar ut över den urgröna gräsmattan. Mobilan vilar i fickan. Kanske att vi kan sluta hoppas på fler värvningar i år?
Greger Andrijevski springer runt planen. Varv efter varv, T-shirten drypande av svett. Hasse Borg ropar uppmuntrande.
- Bra jobbat Greger.
Greger svarar trött.
- Det krävs mycket mer än så här efter middagen igår.
Folkesson berättar att det var ledarmiddag igår. Staben hade gått till ett Steakhouse en bit bort. Applebee´s där de frossade i godsaker.
- Till förrätt åt jag sånna där Hot Shrimps. För jävla gott!
Fedel fortsätter sitt energiska påeldande av sina målvakter borta vid målen. Nu har han tre att jobba med. Sandqvist ser ut att köra för fullt. Det skriks och vrålas, men jag står för långt bort för att höra.
Alla utespelare deltar i en för mig välkänd bollövning. Tre zoner, tre lag – ett som jagar ett som har boll och ett som vilar. Lyckas man slå fem passningar inom laget samt slå över bollen till det vilande laget får man vila och jagande lag fortsätter jaga. Hängde ni med?
Planen börjar bli lite uppsprungen. Man kan verkligen känna doften av gräs. Snacka om att man blir sugen på att vara med. Man tänker på alla otaliga gånger man själv utövat just den här övningen. Med en väsentlig skillnad dock. Zonerna är mycket mindre här. Troligen för att tvinga fram det yttersta av varje spelares teknik och snabba tänk.
Nästa övning är en man mot man historia. Spelarna går runt. Det kan likaväl vara en försvarare som kommer med fart och ska göra sin motståndare och avsluta på mål som en anfallare. Labinot är inte med i den här övningen. Sankan får vara med en stund, men efter ett tag går även han av. Allt enligt planerna.
En iaktagelse är att anfallsinsatserna ser bättre ut än försvarsinsatserna. Avsluten är verkligen klockrena. Jonatan Johansson, Niklas Skoog och Babis Stefanidis imponerar med säkert placerade skott. Ola Toivonen som haft det lite jobbigt tidigare i veckan, börjar också hitta rätt. Fina säkra skott invid stolproten.
Roland Nilsson tipsar markerande spelare. Upprepar att det handlar om att komma närmre sin motståndare i ett tidigare skede.
Så småning om går man över till två mot två, lite senare till tre mot två, och slutligen delas truppen upp i tre lag med åtta utespelare. Dejan och Dusan vaktar varsitt mål.
Rött: Anes Dixon Järdler / Babis Daniel Jocke / Skoog Johan A
Grönt: Safari Gabriel Ulrich / Jeff Toivonen Molins / Agon Ofere
Svart: Niklas H AA Theo / Rolle Robin Jiloan / JJ (Skoog kör dubbelt en gang och Toivonen en gang)
Spelet är bra, med hög fart och fint go. Men om lägrets tidigare träningar varit lysande så är det här inte mer än just bra. Kanske börjar spelarna bli lite trötta av alla hårda pass. Det börjar kanske sätta sig lite i benen. Jag är inte förvånad om vi bevittnar en pik i träningsdos. Nu blir det nog lättare övningar med lättare kroppar.
Jag räknar inte mål idag. Men Anders Anderssons lag vinner turneringen. De förlorar ingen match. Med både Anders och Rolle och Skoog skulle man kanske kunna använda sig av uttrycket gammal är äldst. Ett annat uttryck som förresten gör comeback i MFF kretsar efter en del års frånvaro är ”Kurva” Dusan använder det lite då och då. Ett ord som man inte hört sedan Igors dagar. Hoppas att dte inte är ett dåligt omen.
***
Några rader om...
...Jiloan. Det känns som att jag nämner den här killen titt som tätt, och kanske handlar det om någon slags förkärlek till nya unga spelare. Men va fan. Kan man annat än älska en spelare som efter en perfekt genombrytning, en perfekt avslutsfint och öppet mål får båda benen bortklippta, dräper i marken och reagerar med skratta och omfamna målvakten Dejan. Snacka om att vara i harmoni med sig själv.
...Jonatan Johansson. Strålande avslut, bra koncentration, klokt spel. Kul att se honom både med Skoog och Toivonen idag. Jag tänker inte 2007, jag tänker 2006.
...Jeff. Han stannar upp, inväntar läget att dribbla av sin motståndare, men hittar istället en liten liten lucka. Den perfekt skruvade bredsidan letar sig invid stolproten. Det är ett snabbt beslut. Det är kreativt. I love It.
