The birth of a dynasty
Himmelrikets korrespondent i Florida märker hur tomt det har blivit efter att Malmö FF åkt hem till Sverige igen. Men han ser på framtiden med stor tillförsikt.
Så då var det tomt igen. Tillbaka till vardagen. Inget himmelsblått lag i min närhet. Inga Himmelrikets redaktörer. Navelsträngen till min hemstad avklippt. Men det var njutbart så länge det varade. Underbart är kort, alldeles för kort.
Jag arbetar i Orlando som förtagsmäklare. Jag hjälper folk att köpa och sälja företag. En ny kund kontaktade mig för två veckor sedan och ville ha min hjälp att sälja sitt företag, som producerar mat och snacks för hotell. En resonabelt stor affär, cirka 8 miljoner SEK. Jag hade alla papper för listningen klara förra måndagen och ringde kunden. Föreslog att vi skulle träffas på onsdagen. ”Kan vi inte träffas imorgon, tisdag”, föreslog han. ”Nej, då är jag upptagen”, svarade jag. VAFAN! Visste inte karl´n att Malmö FF skulle spela mot UCF på tisdagen? Okunnigt folk som inte vet att prioritera! Så det blev onsdag och allt gick bra.
Jodå, min arbetsvecka vändes upp och ned. Men det är det minsta man kan göra när MFF kommer på träningsläger. Professionella åtaganden planerades runt omkring träning och matchtider. För även efter många år utomlands bleknar inte kärleken till MFF. Det är så mycket mer än en sport, ett fotbollslag. Det är en del av vem jag är, min identitet. Lite som Malmö i koncentrat. Det lockar fram spridda minnen från Malmö. Dofter, ljud och visuella associationer. Inte bara om fotboll utan hela staden. Rotad igen i den skånska myllan. Mentalt underbart och hälsosamt. Det var en helande vecka. Tack Malmö FF!
Och denna känsla av tillhörighet känns också på ett annat sätt. Redaktörerna: Nisse, Magnus och Peter, inte kände jag dem sen tidigare. Men när jag väl träfffade dem vid ankomsten var det en känsla av ”long lost friends”. Samma med Håkan Malmström från SDS. Vi snackade om både det ena (amerikanska presidentvalet) och det andra (Malmö).
Det är som att när du träffar någon, som håller på samma lag som du, har formaliteterna redan tagits hand om. Du behöver inte testa vem fasen det är du har att göra med. De kommer med rekommendationer och du vet att ni spelar efter samma regler.
Nåväl, nog med detta pretentiösa psykologiserande.
Hur var laget? Tränarna? Matcherna?
Matcherna: jag tyckte de var en utmärkt fortsättning på träningen. Och det gläder mig att fans till andra lag har haft så många negativa kommentarer om nyttan av att vinna med 14-1. Jag lovar att om Kalmar spelat samma match med samma resultat hade det tagits som ytterligare bevis på hur jädrans bra det laget är.
Våra tränare besitter en underbar pondus och auktoritet. Visste vad de gjorde och hur de vill ha det gjort. Om nu ögonen är själens spegel så utstrålade de lugn och optimism. Till skillnad från de ängsliga ögon deras företrädare ofta hade.
Försvaret är det svårt att få klara svar om efter matcherna. Men lektionen att inte tjonga upp bollen genomfördes konsekvent. Inte en enda luftpastej över mittfältet till anfallet under de två matcherna. Gabriel spelade bara en halvlek, Dixon tre. Tolka det hur man vill. Men Gabriel verkade vara naturligare och smidigare i den typ av ”possession”-spel som Gren predikar. Vad som sen funkar bäst i Allsvenskan är en annan femma.
Jiloan och Agon är otroligt intressanta spelare. Fortfarande mycket att lära och kanske lite mer tyngd i kroppen vore önskvärt. Men man håller verkligen tummarna för dessa coming attractions. Jiloans teknik och Agons målfarlighet kommer att glädja oss framöver!
Det verkar också som Jiloan funnit en naturlig mentor i Aubynn. Både på plan och vid sidan såg jag Jeff instruera och förklara både det ena och det andra (såvida de inte diskuterade Dire Straits vs Depeche Mode). I alla fall såg det positivt ut; lite som om storebror förklarar livets mening för lillebror. Den match som Jeff spelade gjorde han för övrigt mycket bra ifrån sig.
Men jag tycker nästan lite synd om Ofere. Han arbetade hårt men lyckades trockla till och bort alla målchanser som han hade. Det blev alltid för mycket ben eller för sena ben. Har han tre? Jag lider med honom.
Jag gissar att de så kallade veteranerna kommer att inspireras av de nya tränarna. De vill ta revansch och de vill ta guld. Och vara med i laget på vårt nya stadion. De har dessutom en mycket viktig funktion med alla de lovande yngre spelarna som vi har och som tränarna uppenbarligen vill ge alla möjligheter.
Jag gillar också att filosofen Fjellström är med i laget. (Jo, jag vet han är psykolog, men filosof låter bättre. Jag har alltid gillat alliteration). Som någon sa: Idrott är 90% mentalt och andra halvan är fysisk.
Optimist? Javisst! Jag vet vi behöver förstärka, men ser med komplett tillförsikt och förtroende fram emot de kommande åren. Jag fick alla spelarnas autografer efter sista matchen. De skrev på en himmelsblå pappskiva som jag hade. Den kommer att ramas in och tituleras: ”Orlando 2008. The Birth Of A Dynasty”.
