En onyanserad stadiondebatt?
"Bygg ny arena nu!". 30.000 sittplatser ska det vara, utan löparbanor, med VIP-loger och en uppsjö av restauranger. Men vad betalar vi för pris?
Stadion är ett "fornminne", skrev Aftonbladet i helgen - och därmed kan vi lägga ytterligare en benämning på Stadion till listan. "Polsk speedwaystadion" och "betongbunker" är andra nidbegrepp som förärats den åldrande madamen och det finns snart nog ingen som längre försvarar vår arena längre. Inte ens vi själva. Budskapsbanderoller om "Betongmisären" och upprop för en ny arena får stå helt oemotsagda. Och när det ryktades om att matchen mot HBK eventuellt skulle spelas på Parken, sken en del upp som solar och hoppades på snöstorm så att matchen skulle flyttas.
Men är vi egentligen beredda att betala priset för en ny arena? Och när blev vi plötsligt så himla bekväma? Är vi så överens i stadionfrågan att vi snarare pratar brantheten på läktarsektionerna än känslan som ska fylla dem?
I förordet till boken "The Naughty Nineties - Football's coming home?" av Martin Knight och Martin King, skriver Irvine Welsh (mest känd för manuset till "Trainspotting") att övergången från en arbetarklassbaserad "lätt anarki" på fotbollsläktaren till en kultur där unga män från Acton inte längre har råd att gå och se sitt Chelsea utan då har ersatts av ansiktsmålade yuppies, kom i kölvattnet efter den "post-Hillsboroughska" all-seater-hysterin. Tragedin i Sheffield blev den utlösande faktorn som inte bara eliminerade ståplats i engelsk elitfotboll, utan även dödade spontaniteten och den mindre bemedlade delen av befolkningens möjlighet att gå på match, genom att skapa inte bara "all-seaters", utan även "all-VIPers".
Och nu står vi där, med en arena som - frånsett löparbanorna då - i mångt och mycket håller samma standard som 80-talets Maine Road och The Dell. "Externa" händelser - i England var det tragedin i Sheffield och i Malmö är det drömmen om Europa - får styra behovet av ombyggnation. Vet vi vad vi ger oss in på om vi rustar upp?
Nej, det här är ingen protest mot en ombyggnad av Stadion, men jag vill åtminstone att folk tänker tanken att en ny arena med största säkerhet kommer innebära en del negativt också. Höjda biljettpriser och hårdare reglemente avseende läktarskeendena är saker vi definitivt får vara inställda på. Det är ingen slump att det står "No standing" skrivet på Stamford Bridges läktare och att det sitter toppmodeller och turister på Highbury - numera rätteligen kallat "Library" (vilket måste vara oerhört knäckande för läktarkulturentusiaster till en klubb som hade ett av Englands mest intensiva stöd under 70-talet).
För var är alla som så sent som 1997 gick i taket för att klubben försökte göra om ståplats till sittplats? Då hette det att man minsann "inte kunde sitta och se på fotboll". Har vår syn på fotbollsbekvämlighet ändrats så radikalt på åtta år?
Det verkar som det främsta argumentet just nu för en ny, modern arena är att vi bara kan ta in 15.000 åskådare mot europeiskt motstånd samt att vi i ett eventuellt Champions League-gruppspel kan tvingas spela på Ullevi. Det är intressant att ett högst icke-hypotetiskt avancemang till kontinentens fotbollsfinrum smäller högre än den inhemska ligan. Och var var alla de trettiotusen europafotbollsentusiasterna när vi mötte Sporting Lissabon? Behöver en stad där bara tretusen går och ser en toppmatch i det nordiska mästerskapet en lördag en ny toppanläggning?
Visst, det finns exempel på arenor som byggts om till fin och bekväm UEFA-standard och som inte tappat glöden utanför sidlinjerna. Våra fotbollsbröder på Vestegnen har exempelvis en riktigt fin fotbollsstadion som fortfarande glöder och Rostock-fansen verkar inte direkt missnöjda med sin Ostseestadion.
Men med tanke på hur förbannat klumpigt arenaärendet behandlats i Malmö det senaste årtiondet och med tanke på att den svenska fotbollskulturen i mångt och mycket liknar den situation som rådde i England i slutet av 80-talet, så är det väl nu vi ska börja vara varsamma på den utveckling som, i värsta fall, kan orsaka en inramning lika avslagen som en Stadion-öl?
Sundsvalls nya idrottspark är, i teorin, ett ganska bra arenabygge (undantaget bristen på kortsidetak och det nylagda konstgräset), men jag kan ändå inte få den där riktiga "lätta anarkin" att infinna sig när jag står där. Kanske är det stolarna, jag vet inte, men för någon som vant sig vid att heja fram sitt lag i en karg betongöken, är det förhållandevis lilla steget till Sundsvalls enkla fotbollsläktare ett känsligt sådant. Faktiskt har jag känt mig mer hemma på Söderstadions och Eyravallens svajande träruckel till bortaläktare.
Jag fick faktiskt mild "Globen-ångest", när jag för ett par veckor sedan var på Stamford bridge. Först skyskraporna i putsat tegel, sedan jätte-merchandisingshopen, sedan de Harrys-liknande restaurangerna - och sedan, väl inne på arenan, ingen öl, ingen nostalgisk snålblåst och ingen "standing". Innan match var det ett krystat sponsorjippo och så ältades någon form av "Chelsea Against Racism"-mantra på jumbotronen, åtminstone en gång för mycket för att man inte skulle vrida på sig. Det senare kan man naturligtvis svårligen klandra, men det markerar tydligt övergången från klassiska "lätt anarkistiska" First Division till nya, politiskt korrekta, Premier League. Och det känns på något sätt som det hela sitter i sätena.
Ta en titt på City of Manchester Stadium och S:t Mary's, så ser ni att dessa arenor är nästan lika fina överallt. Speciellt i Southamptons fall ser det kusligt likformigt ut runt arenan. Är det så vi vill ha det?
Finge jag önska, så skulle nya, ombyggda, Malmö Stadion vara tydligt segmenterad, så att de flådiga finsektionerna fick ordentligt påkostade faciliteter och att avdelningarna för de som i dagsläget håller till på Norra var UEFA-godkända, men bara så mycket som lagen kräver. Lagom fräscht och modernt - alltifrån valet av plast och ryggstödshöjd på stolarna, till toaletternas utförande.
Att biljettpriserna inte chockhöjs till de tilltänkta klacksektionerna, är något jag kräver finns med i MFF:s investeringskalkyl. Inget "Oj, det blev så dyrt det här att vi naturligtvis måste hämta hem kostnaden i biljettintäkter", utan en sund om- och tillbyggnad av kortsidorna anpassat för klackbeteende. Allt i enlighet med Malmös spartanska läktarhistoria. Det behöver inte vara så förbannat ombonat. Det är helt OK om de finaste platserna kostar upp mot femhundringen, så länge en klackplats inte går över 120 kronor.
Ståplatsrävar, ta ert ansvar och gör er hörda. Även en ny arena ska passa de som stått där i alla år.