Träningsrapport från Kombihallen
Med 10 dagar kvar till allsvensk premiär tränade Malmö FF under långfredagen inomhus på konstgräs. Från träningspasset rapporteras om bra stämning, högt tempo och många spelare som imponerar.
Ovädret som dragit över oss de senaste dagarna har fått MFF att fly inomhus. Långfredagens träningspass hölls inne i Kombihallen inför ett tiotal åskådare på plats.
När jag och min 5-årige son stiger innanför dörren klockan 10.10 är spelarna i full gång med uppvärmningen. Som vanligt är bollen med i övningarna. Hälften av spelarna står med bollar i en stor cirkel. Den andra hälften utgår från mitten och ska springa runt bland spelarna som har boll, få en passning och slå den tillbaka. Övningen varieras genom att spelarna i mitten ska passa tillbaka på volley, ta emot på bröstet, nicka och en del andra varianter.
I målet drillas “Sankan“, Dejan och Dusan av Jonnie Fedel i olika övningar. Johan Andersson och Jimmy Dixon är inte på plats. Dixon uppges vara sjuk.
Stämningen verkar vara på topp. Spelarna springer omkring med leenden på läpparna och ser ut att ha oerhört roligt. Babis var länge sedan jag såg så glad och “Labbe” ser ut som solen själv.
Lika plötsligt som övningen tar slut och spelarna fått en vätskepaus, lika plötsligt upphör spelarnas ideliga snackande och leendena försvinner. Spelarna ser nu koncentrerade ut och lyssnar uppmärksamt på sina tränare. Det märks att de har respekt för Roland Nilsson och Hans Gren.
Man kör sedan vidare med ytterligare en passningsövning som utförs i en stor kvadrat. Förstår inte riktigt vad övningen går ut på, men så mycket står klart för mig i alla fall att det gäller att köra med one-touch och hålla bollen inom laget. Spelarna pratar oerhört, emellanåt blir det nästan för mycket och såhär i påsktider får jag associationer till en kacklande hönsgård.
Efter en stund ställs två mål upp på en halvbred, halvlång plan. Spelarna delas upp i fyra olika lag enligt följande:
Rött lag: Safari, Theorin, Ola, Jocke, Skoog
Grönt lag: Labbe, Jeff, Jonatan, Gabriel, Anes
Blått lag: Anders, Järdler, Jiloan, Robin, Agon
Västlösa: Danne, Ulrich, Niklas H, Babis, Molins
Målvakterna alternerar mellan de olika lagen.
Sedan följer ett antal intensiva kamper mellan de olika lagen. Många ser pigga ut och imponerar på mig. Det är inte lätt att lyfta fram några spelare en sådan här bra träning, men tre stycken imponerar lite extra på mig;
- Ola Toivonen. Han löper oförtrutet, slår en passning och löper sig till ny position. Gör på så vis det väldigt enkelt för sina medspelare. Han gör ett gediget jobb även när laget ligger i försvar. Dessutom är han på riktigt målhumör. Utöver att han träffar ribban och stolpar flera gånger om sätter han också ett antal bollar i maskorna bakom våra målvakter.
- Jiloan Hamad. Trivs oerhört bra på de trånga ytorna och imponerar med sin teknik. När man ser "Jille" i aktion är det svårt att tro att han är blott 17 år gammal.
- Niklas Skoog. Samarbetet med Toivonen imponerar och Skoog ser oförskämt pigg ut. Briljerar med fint passningsspel.
Alla spelare går för fullt idag. Det är extra roligt att se Labinot Harbuzi och Jocke Nilsson som haft så mycket problem med skador. Även Guillermo “Guille” Molins verkar ha återhämtat sig efter smällen han fick i matchen mot Lyn förra helgen.
Bredvid planen står Rolle och Gren och ropar direktiv till spelarna. Rolle hör jag flera gånger poängtera att spelarna ska jobba mer försvarsspel. De båda berömmer spelarna väldigt mycket. Det är högt tempo och tro inte att spelarna får vila mellan matcherna. Nej, de två lag som inte spelar kör istället löpträning under Greger Andrijevskis ledning. Det ser tufft ut och t.o.m ett muskelpaket som Safari ser tagen ut.
I finalen möts det västlösa laget och det röda laget. Det västlösa laget drar det längsta stråt och vinner. Något som får tävlingsmänniskan Niklas Skoog att surna till och visa missnöje med att laget släpper in mål. Sankan ifrågasätter då varför inte Skoog “går på” och därefter följer en hätsk konversation dem emellan som är i nivå med barnen i sandlådan på min pojkes dagis. En trist avslutning på en annars i mitt tycke riktigt bra träning! Sådana här saker behöver dock inte alltid vara negativa, jag ser det snarare som ett uttryck för en enorm tävlingsinstinkt och vilja att vinna, än att det skulle vara dålig stämning bland spelarna. Av det jag sett av träningarna vill jag hävda att stämningen i truppen är mycket god.
Därefter samlas gruppen i mitten av planen och vad som sägs där kan jag inte höra från min plats vid sidan om planen. Träningen är över, spelarna joggar ner och stretchar.
För min pojke väntar nu höjdpunkten på träningen. Att prata med spelarna och göra high-five med dem. Han vägrar gå därifrån innan sista spelare lämnat planen. Och det är nästan alltid samma spelare vi står och väntar på till sist. När “Guille” så småningom kommer, kan ljusen i Kombihallen släckas ned, min pojke blir nöjd och vi kan bege oss hemåt.
