Don't call it a comeback
"Det är skånsk vinter ända in i mars..."
Tony Ernst rapporterar från måndagens träning.
Det är skånsk vinter ända in i mars. Mina sorgfälliga ursäkter till skor har inte kraft nog att hålla kylan stången och vinden biter hårt och pardonlöst. Kråkor i fjärran. Snön i drivor överallt. Nej, det är inte ett synopsis till en skräckfilm; det är Malmö här och nu.
När jag passerar Kulan på väg till konstgräsplanen kommer Abelsson gående för sig själv. Han ser glad ut; på väg till rehabträning som han är. Jag undrar ibland vad han tänker: han måste vara den fotbollsspelare i Sverige de senaste fem åren som genomgått den största metamorfosen. Från tjongsparkande sista utpost i ett sönderfallande superettan-TFF med bara de närmast sörjande kvar i publiken till ett bollspelande glädjerusigt Malmö FF i Stortorgskaos och champagneyra. Jag tror att han tänker: "snart dags för Champions League-kval; let's kick some ass!".
Tvåhundra meter från träningsplanen hör man Prahls röst eka över nejderna. Jag är lite sen och missar den traditionsenliga kvadraten. Dagens övningar handlar uteslutande om kvicka fötter och högt passningstempo. Det är glädjande att se att vi redan så här tidigt på säsongen har ett mycket bättre passningsspel än tidigare år. Oftare one touch, större rörlighet, en härlig vilja att försöka hitta varandra precis hela tiden. Folk har gnällt på att Prahl inte har prioriterat passningskvaliteten och det offensiva spelet. Men man måste ha klart för sig att när Tom Prahl kom hit så var vi en klubb i kris. Han ägnade två år enbart åt att lära spelarna positionerna i försvarsspelet. Saker tar tid. Prahl är vår man. Jag önskar styrelsen skrev femårskontrakt med honom.
Närvarande idag: Baxter, Asper, PA, Elanga, Olof, Glenn, Mattisson, Chanko, Jocke, Daniel, Tomas, Afonso, Sammy, Mackan, Skoog, Yngvesson. Om man ska försöka sig på någon slags analys av dagens träning för att hitta en startuppställning mot Rosenborg så skulle jag gissa på: Asper - Elanga, Glenn, Olof, Mattisson - Afonso, Tomas, Daniel, Lolo - Skoog, Mackan.
Det blir mycket anfallsspel idag. Försvararna märks liksom bara när de gör misstag. Allt beröm således till anfallarna. Mackan är verkligen en annan människa än när han var här sist. Han gör mål på allt. Helt hänsynslöst. Fast mest imponerad blir jag av Skoog. Han vänder och vrider, släpper bollar i exakt rätt sekund, skjuter bra med bägge fötter. Springer omkring med stort självförtroende. När han är i sådant här slag så är han allsvenskans bästa forward. Jag skulle inte byta bort honom ens mot Ijeh. Sammy har en bit kvar; fortfarande opolerad och med konstiga beslut en masse. Yngvesson ser däremot bra ut: verkar vara riktigt på gång. Vi får, som vanligt dristar man sig att säga, stor nytta av honom i år också.
Det känns märkligt att se Greger Andrijevski i MFF-kläder igen.
Inga lärlingar med idag. Fast de är väl i skolan såhär dags, slår det mig. Var och såg b-lagsmatchen i lördags (3-2 mot IFK Hässleholm) och där var de flesta av våra unga med. Tyvärr måste jag säga att ingen direkt imponerade. Visserligen var det ett väldigt ungt b-lag; speciellt vad gäller fyrbackslinjen. Och visserligen kändes vi tyngre och passningsmässigt mer tekniska än Hässleholm, som ju missade kvalplatsen till Superettan ifjol i allra sista matchen. Ändå kan man kräva mer. Den ende som riktigt gladde var Charles Anderson, som bytte av Marcus Pode i paus. Han tog tag i spelet. Snackade med lagkamraterna. Jobbade för laget. En ettrig typ, en bulldozer på mittfältet, en Håkan Mild in black. Jag begriper inte att han lämnades utanför lärlingskontrakten.
Dagens höjdpunkt på träningen står Lolo Chanko för. Han får en boll ute på kanten, en bit in på offensiv planhalva. Tar emot. Står lite för länge och stampar på bollen, verkar det som. Men han väntar bara in Jocke Nilsson så att han med en liten, knappt märkbar touch kan tunnla honom. Snabbt tar han tre steg in i banan och slår en skruvad hård boll mot bortre krysset. Baxter hinner inte ens reagera. Han kan bara stå fastvuxen i konstgräset och med en lätt glädjepust se den ta exakt i krysset och studsa ut till närmsta försvarare. Sublimt!
Efter en och en halv timme är det över. Jag tar min förfrusna lekamen och beger mig hemåt. Te, tack. På vägen funderar jag. En knapp månad till allsvenska starten. Det börjar närma sig nu. Årets säsong kan bli riktigt rolig. Först Rosenborg på Lerkendal. Sen FCK hemma på Stadion. Och glöm inte att b-laget möter di gule på lördag: kanariehets! Och så ska a-truppen till Turkiet en vecka på träningsläger. Hmmm... man borde åka med. Tänk att sitta i skuggan med en vattenpipa och ett glas starkt och se på när MFF tränar i solgasset. Men har man råd? Knappt. Kanske skulle man, precis som IFK Göteborgs-redaktionen här på Svenska Fans har gjort åtskilliga gånger, dra igång en liten insamling för resa och uppehälle för er ödmjuke tjänare? Motprestation: dagliga träningsrapporter och intervjuer, förstås. Kanske skulle man...
