Mitt Himmelrike
Som plåster på såren efter gårdagens nesa publicerar vi en värmande gästkrönika om himmelsblå kärlek. Redan som tvååring.
Min dotter föddes den 2 juli 2002. Det var den i särklass lyckligaste dagen i mitt liv. Tidigt på morgonen, ca 01:15, anlände vi till förlossningsavdelningen och sex timmar senare hade hon anlänt. Min och min frus himmelska dotter.
Namnvalet var inte svårt. Vi hade redan till nittio procent bestämt oss för vad hon skulle heta, innan hon föddes. Celeste betyder himmelsk på latin, berättade jag för min fru. Hon föll pladask för namnet. Dessutom var det namnet på en av de vackraste Ros-sorterna men vad jag inte berättade för henne var den spanska innebörden. Celeste på spanska brukar översättas: himmelsblå.
Såklart att tösen skall heta Celeste, tyckte jag nöjt för mig själv medan jag försökte komma på allt för många orsaker för min fru att acceptera namnet. Men det hade jag inte behövt. Min fru älskade namnet från början, det var ju trots allt en himmelsk tös vi skulle få... Men vi förehöll oss trots allt till tio procent reserverade till namnet. Ni vet, ibland när man bestämt sig för en sak i förväg så passar det ändå inte alls när det väl kommer till kritan. Lyckligtvis var det inte så med min dotter, tack och lov.
Två dagar efter hennes födsel skulle Malmö spela hemmamatch mot HBK. Frun och dottern bodde fortfarande på Patienthotellet men jag smet iväg en stund för på vilket annat sätt kunde man bäst fira sin himmelska dotters ankomst? Och vilket fest det blev. Redan efter en kvart gjorde Mattisson 1-0 till Malmö och det kändes som att hela världen log mot mig just då. Men bara sju minuter senare solkades bägaren av en spelare jag aldrig hört talas om innan och heller aldrig efter denna match. Sedan levde man på gränsen till nervsammanbrott i dryga timmen. Malmö visade upp enorm ineffektivitet och Halmstad var så tråkigt farliga i sin 4-5-1 som bara de kan vara. Men så i minut 76 klev han fram, han som skulle bli denna sommars odiskuterbara kung - vars krona sedermera skulle devalveras. På smörpass från Concha dundrade han in bollen i nätmaskorna. Jag stod upp, hoppade och skrek och glömde för en sekund allt annat. Plötsligt fick jag en känsla som sa att det här är bara rätt. Det kan inte bättre på något annat sätt.
Senare den kvällen spikades det. Dottern skulle heta Celeste. De äldre i släkten har aldrig riktigt förlikat sig med namnet - en del vägrar uttala det rätt, en del kallar henne vid annat namn och någon fnös "Vad i hela friden är det för sorts namn?". Inte ens det faktum att MFF en vecka senare förlorade borta mot Sundsvall i en av de mest frustrerande matcher jag någonsin sett på Pay-Per-View kunde få oss att ändra mening. Heta juli avslutades sedan med tre raka segrar och min himmelska dotter och det himmelsblå fotbollslaget hade öppnat portarna till mitt alldeles egna himmelrike.
Idag är Celeste två år och åtta månader gammal. Hon har bevistat flertalet träningar och har Andreas Yngvesson som favoritspelare, eftersom han sommaren 2003 lyckades fånga hennes uppmärksamhet genom att dricka vatten ur en flaska och sedan spotta ut det på marken. Jag kan säga att Celeste inte får dricka vatten ur flaska numera för det hamnar inte där det ska.Hon älskar sin svarta SM-Guld t-shirt och sjunger med i hymnen och hejarramsor så fort hon hör dem.
Häromdagen, jag var hemma med min dotter eftersom hon drabbats av influensan, laddade jag ner en underbar videosekvens på nätet som visade sig innehålla Höilands guldmål från avslutningsmatchen 2004. Celeste satt i mitt knä och blev helt exalterad när Höiland placerade straffreturen i mål. I samstämdhet med folkets jubel ur högtalarna ropade min himmelska dotter "hurra, hurra, hurra" innan hon vände sitt ansikte mot mitt. "Pappa, jag vill också följa med dig på fotboll. Jag vill också se Malmö FF. Jag vill stå där," sa hon och pekade mot flagghavet på ståplats. Tårarna jag inte lyckats hålla tillbaka när jag såg filmsekvensen blev till en klump i halsen och jag lovade henne att hon också skulle få följa med på fotboll.
