Måndag morgon: back in da days
Alla vet ju att det slutade noll noll. MFF har fortfarande varken vunnit eller förlorat, och TFF förblir ett spöke. Undertecknad lämnar därmed matchen därhän och drömmer sig tillbaka till en svunnen tid.
Människan har en förmåga att försköna det som varit lika mycket som hon förfasar sig över det som är. Sådan är även jag.
Jag kan till exempel inte låta bli att förundras och fascineras över den bild av fotbollen som en äldre generation ofta återger. Jag köper den rakt av. Det kan handla om att ligga i gräset nere bakom målet. Om personligheter i publiken. Eller om karaktärer på plan. Allt har ett romantiskt skimmer över sig.
Bara det faktum att en fotbollsspelare hade ett vanligt kneg som han gick till varje dag utöver elitidrottandet tycker jag är lite beundransvärt. Att efter hårt slit på jobbet ta sig till idrottsplatsen och även där ge järnet. Det är så långt ifrån dagens glamourösa bild av fotbollsproffslivet som man har. Låt vara att den kanske inte stämmer.
Det verkar också som att det fanns ett annat utrymme för humor på planen.
Har ni hört talas om Skjorta Bergström. En mytomspunnen och kultförklarad målvakt som vaktade Degerfors målbur på 30-talet. Jag frågade Ola Toivonen (en annan Degerfors-son) om honom härom dagen och han kände till honom mycket väl. Skjorta är liksom kult.
Det var Skojrta som en gång i en landskamp mot Finland klistrade ett stenhårt skott, rullade ut bollen till den förvånade finländske anfallaren och sa, ”alle löse går om.” Som jag har förstått det så blev finnen så förvånad att han sköt högt över.
Vid flera tillfällen under matcher när Skjorta hade långtråkigt brukade han klättra upp i målburen och hänga knäveck en stund. Efteråt ska han ha förklarat vänligt och självklart, ”att barnen de ska väl få något sköj de med.”
Inte nog med detta. En gång under en match valde Skjorta att lyfta på mössan och låta en löst slagen bakåtpass från en medspelare rulla mellan benen och in i eget mål. ”Bara för å jävlas," sa han efter matchen.
Vilket original.
Man kan inte låta bli att fråga sig varför det inte finns så färgstarka fotbollskaraktärer idag. Varför finns det inte lite mer utrymme för humor och busstreck på och utanför planen?
Tänk att få se Jonas Sandqvist hänga knäveck i målribban under ett MFF-anfall. Hade man blivit rasande eller full i skratt? Jag vet inte. Men det hade i alla fall varit underhållning.
- - - - - - - - - -
Berättelsen om Skjorta Bergström är hämtad från boken, Fotboll – en kärlekshistoria av Petter Karlsson och Lars Fahlén. En fin liten bok som kan rekommenderas och som ser på fotboll ur en spännande och annorlunda synvinkel.