SuperSöndag: 11 dagar kvar
Alltså, frågan är om Allsvenskan haft en hetare premiärmatch de senaste 15 åren?
OK, ni som läser detta kommer redan känna till allt det som jag skriver nedan, men frågan är om ni fattar? Fattar ni?
MFF-IFK Göteborg är ingen dussinmatch. Bättre än så här blir det nämligen inte!
OK, vi börjar med oss - hemmalaget. Svenska mästarna.
I mål: Mattias Asper. Rekordman i att hålla nollan, landslagsman så sent som härom året och proffs i Primera Division.
I backlinjen: bara landslagsmän. Höiland för Norge, Andersson och Persson för Sverige och Elanga för Kamerun. Andersson dessutom den ende i Sverige som vunnit Champions League.
På mittfältet: Landslagsmannen Daniel Andersson tillsammans med evighetsmaskinerna Chanko och Olsson. Plus Afonso Alves, allsvenskans bäste spelare.
På topp: landslagsmännen och tillika skyttekonungarna Skoog och Rosenberg.
Mot detta ställs en rutinerad målvakt i Bengt Andersson (Allsvenskans bäste, om man får tro spelarna själva), en ruggigt lovande backlinje med Risp och Svensson, ett mittfält anfört av ständigt underskattade terriern Mild och irrationelle Alexandersson samt en skrämmande anfallsbesättning bestående av Ijeh, Selakovic och Mourad.
Det här kan vara något av en historisk match, hur pretto det än må låta. Allsvenskan kanske inte har hämtat hem toppskitet av proffs från världens bästa proffsliga som Elitserien, men istället har serien sakta men säkert spetsats av allehanda internationellt meriterade återvändare som säkerligen gör att vi fått den bästa serien på många många år.
Det är Malmö och Göteborg det förmodligen kommer att handla om när höstrusket lägger sig över landet. Och då är det ju som det ska. Mesta mästarna mot Mesta mästarna, beroende på vem som räknar. Tänka sig, en riktig jävla sexpoängsmatch redan i första omgången.
Om inte det här är prestige, så är inget prestige.
När nu landets två enda storklubbar drabbar samman, så är det inte utan att hundratusentals nagelband ligger i farozonen. Rikets andra resp. tredje stad har visserligen andra föreningar att vara någorlunda stolta över, men för en riktig Malmöit och en riktig Göteborgare är det bara MFF respektive IFK som gäller.
På måndag om knappt två veckor kommer det snackas fotboll på arbetsplatserna på västkusten. Det kommer, om det nu inte slutar i ett oavgjort slag, att tråkas och det kommer att sättas upp vinnande klubbtröjor och vimplar på den förlorandes sidans anhängares skrivbord.
Med bara tolv dagar kvar till premiären börjar det bli svårare och svårare att sova. 19054 biljetter bokade och nog blir det så gott som fullknökat. Redan har matchen hunnit spelas igenom ett antal gånger i huvudet. Och man försöker dra sig till minnes de sköna segrar vi tagit mot Blåvitt förut och hur de gick till.
Minns ni årets mål 2002?
"Mattissons hörna gick för långt och Majstorovic tänkte göra det bästa av situationen. Han fick till en bakåtspark som man inte riktigt kan kalla bicykleta, men den gick i alla fall bakåt. Mot Bengt Anderssons mål. Över Bengt Andersson och i mål. Var det meningen? Självklart inte. Var det snyggt? Jajamen."
Och minns ni Grahns fantastiska mål 2004?
"Han sprang, han jagade, han försökte. Gång på gång. Han gav sig aldrig. Vid segermålet visade han också att han var planens hetaste spelare. Han kom först till Skoogs perfekt slagna frispark och drämde kontrollerat upp bollen i krysset. Ett kort men ack så viktigt ögonblick av genialitet från MFF:s sida som visade sig avgöra matchen."
Dussinet dagar kvar nu bara och MFF är på Kebab-camp. Ladda med den starka såsen, pågar!
