Camp Kebab, dag 1( forts)
Första tränýngsrapporten från er ödmjuke tjänare.
Första riktiga övningen är tre mot tre på liten plan. De tre som anfaller ska komma med fart och försöka gå förbi de tre försvararna och göra mål. Så här formeras varje trio: Höiland, Patrik, Olof. Glenn, Mattisson, Abel. Yksel, Lawan, Behrang. Afonso, Lolo, Tomas. Yngve, Mackan, Joakim Persson. Daniel, Sliper, Skoog. Yksel firar stora triumfer med fart, ryck och finter. Patrik visar sköna pappa-egenskaper när han berömmer nye, unge målvakten med rejäla "Bra Jonathan!". Sliper gör första målet. Skoog det andra. Det ser tamt ut i början, men det blir snabbt bättre. Men sen dröjer det en lång stund innan det tredje målet kommer. Fast då är det å andra sidan värt att vänta på: Afonso drar upp en boll i bortre krysset. Asper är chanslös.
De kallar Behrang för Berra. Hmmm.
Efter ett tag är Prahl nöjd. Säger högt: "Nu börjar vi komma upp på en sån nivå att man märker att det är ett topplag som tränar". En gång smäller det rejält. Yksel är sen in i en närkamp och kapar Afonso så att det sjunger om det. Hjärtat hinner fara halvvägs mot halsgropen innan Afonso reser sig upp igen. Ingen fara.
Klockan är 17.01 när Tom Prahl första gången nämner IFK Göteborg vid namn. Där börjar fokus mot premiären ställas in. Han vill att linjerna ska hållas. Alla ska hålla sin plats. Det är ordinarie backlinje och dito mittfält som ska hålla de andra stången och det ser snabbt väldigt bra ut. Prahl blåser av övningen. Konstigt. Som om han vore missnöjd. Men efteråt, i bussen hemåt, så berättar Mattisson att när Prahl är nöjd så kapar han övningen. När han inte är nöjd, däremot, så kan han ägna hela träningar åt ett och samma moment.
Ordinarie backlinje är idag Joseph, Olof, Patrik och Hasse. Abelsson byter av Patrik med jämna mellanrum. Ordinarie mittfält kan ni: Afonso, Tomas, Daniel och Lolo.
Mats Svensson är ju också med och håller i målvaktsträningen vid ena änden. Sammy och Lawan hjälper honom med skottmomenten. Lawan sätter en hel del. Betydligt fler än Sammy. Bara så att ni vet. Två man rehabtränar vid kortsidan med Alf Westerberg: Joakim Nilsson och Johan Nilsson Guiomar.
Sist är det femton minuters match; elva mot elva. Gula västar: Asper - Behrang, Glenn, Patrik, Hasse - Afonso, Daniel, Jocke Persson, Lolo - Skoog, Mackan. Västlösa: Lee - Elanga, Olof, Abel, Höiland - Yksel, Sliper, Tomas, Yngvesson - Lawan, Sammy. Det är högt tempo. Prahl går omkring mitt i med röd väst. Ibland blåser han av och går nära spelaren och håller om och instruerar. Det ser oförskämt bra ut. Vi har en trupp som inget annat allsvenskt lag är i närheten av. Stämningen i laget är otroligt fin: ett lugn som naturligtvis har kommit sig av guldet vi tog ifjol blandat med en självsäkerhet och en lust, ja, en härlig lust till fotboll, mål och vinster.
De gula västarna vinner med 1-0. Målet av Afonso på en snabb spelvändning där han retfullt enkelt placerar den i bortre hörnet. Lågt. Hårt. Lee skriker "skit!" så högt han kan, men det hjälper inte.
Innan vi åker hem till hotellet så blir Lolo intervjuad av turkisk teve. På turkiska. Vi ser ett damlag träna på planen bredvid. Det är ett Göteborgslag. Som tränas av. ja, vem? Jo: Martin Pringle. Tomas, Asper och Skoog försöker pricka Yngvessons bakdel när han står framåtböjd i målet. Yksel skakar på huvudet.
Just det: den traditionsenliga femkampen! Första momentet var bolljonglering. Det gällde att trixa med en boll femton meter framåt, runda en kon, och så tillbaka igen. Tappade man bollen så var det bara att börja om. Lag Lee tog en övertygande seger. Där ingick också Yksel, Sammy och Lawan. Sex poäng och ledning. Nästa moment, ännu hemligt, är imorgon. Sämst på jongleringen visade sig Jocke Nilsson vara. Han fick därmed utstå spott och spe från de andra, anförda av Yngvesson.
Idag är det annandag påsk, den 28:e mars. Det är min älskade dotters födelsedag. Jag har alltså rest ifrån henne på hennes stora dag. Vad är jag för en far? Min skogstokige granne strör salt i såren genom att oavbrutet påpeka att hans far också var bortrest på hans tioårsdag och att han ännu inte kommit över traumat. Dessutom kan han fortfarande telegrammet som hans far skickade utantill. Det går: "Så här per tele / pappa får / lyckönska dig / till tio år". Även om min dotter tycker att det är rätt coolt att jag är med MFF i Turkiet så rider ångesten mig. Jag vill således skicka en hälsning genom cyberrymden till den jag älskar mest: grattis Thelma! 10 år! Way to go, girl!
Även min skogstokige granne skickar en hälsning till sin tioåriga dotter: Emma! Puss puss!
Dagens turkiska språklektion: can yelegi koltugunuzun altindadir. Betyder: flytvästen finns under sätet.
Imorgon är det träning klockan 10.00 och 15.30. Två rapporter imorgon, således. Dessutom ska er ödmjuke tjänare försöka hinna med en intervju ikväll.
