MFF - HBK 3-3
Trots att det känns oerhört tungt att tappa poäng i slutminuten så känns betydligt tyngre att både Brian Steen Nielsen och Niklas Skoog är avstängda när det är dags för derby mot HIF.
I slutet av matchen mellan MFF och HBK slår det mig vad som är den stora skillnaden mellan ett topplag och ett bottenlag i allsvenskan. Till skillnad mot ett lag som t.ex. Sundsvall hade Halmstad förmågan att vid underläge skapa ett riktigt tungt tryck mot MFF:s mål, detta tryck bidrog till total förvirring i MFF-försvaret vilket så småningom resulterade i både reducering och kvittering. Det var tungt, mycket tungt.
Men man får ändå medge att det var rättvist. Första halvlek var en de mest händelserika på Stadion på mycket länge. Spelet böljade och heta chanser avlöste varandra. Redan efter ett par minuter kom både Skoog och Lilienberg fria mot Halmstadsmålet, men en alltför osjälvisk Skoog spelade bollen till Lilienberg och då kom en sprintande HBK-back emellan. Lilienberg hade ett klockrent stolpskott lite senare och kort efter det slog han ett hål i luften när han skulle peta in bollen i öppet läge framför mål. Det syns på Lilienberg att han trivs i Niklas Skoogs sällskap. Med lite tur hade Lilienberg gjort både ett och två mål i första halvlek.
En som gjorde två mål var Hans Mattisson. Det första på ett inte alltför hårt skott som Håkan Svensson gjorde allt för att undvika att rädda. Det andra kom till efter en ursnygg klack från Skoog och en kämpainsats av Mattisson. Denna gången kunde Svensson inte göra något.
Halmstad skapade också en hel del chanser i första halvlek. Vid ett tillfälle studsade ett HBK-skott på ett par ben för att till slut leta sig till utsidan av stolpen. Vid ett annat tillfälle kom Robert Andersson helt fri med Fedel men bollen smet precis utanför. Men det stod alltså 2-0 i paus och det kändes mycket bra. Spelet och kämpaglöden värmde oss på läktaren lika mycket som den gassande solen.
Allt var dock inte frid och fröjd. Domaren Anders Frisk, som normalt brukar hålla en löjligt låg klass, var idag sämre än någonsin och det gula kortet Niklas Skoog fick måste vara det mest obegripliga hittills i hans karriär. Tråkigt nog så innebär det också att Anders Frisk kommer att få sätta sin prägel också på Skånederbyt mot HIF nästa vecka, eftersom Niklas Skoog då inte får medverka. Tack Anders!
En annan som inte heller får medverka är Brian Steen Nielsen. Efter att ha fått ett gult kort i första halvlek var det aningen tanklöst av honom att kapa benen på en motståndare mitt framför Anders Frisk. HBK hade innan utvisningen petat in en reducering efter sällan skådat kaos i MFF:s straffområde och nu började man ana vartåt det barkade.
Dock skulle MFF få hjälp från ett högst oväntat håll. Anders Frisk fick för sig att en HBK-spelare tog med handen i straffområdet och efter många protester lade Erik Johansson snyggt bollen i mål. Det hjälpte emellertid inte. Efter tveksamt försvarsarbete kunde inhopparen Henrik Bertilsson lägga in 2-3 och på övertid snubblade Selakovic över Fedels ben och Tommy Jönsson kunde kvittera på straff.
Hur kan det då komma sig att MFF tappar ett tvåmålsöverläge med tio minuter kvar att spela? Den största orsaken är ju naturligtvis utvisningen av Brian Steen. En annan orsak var Halmstads ohejdbara offensiv i slutet av matchen. Behöver man mål bör man byta in målskyttar och det var precis vad Tom Prahl gjorde. Det var inte lätt för Maestro med vänner i det malmöitiska försvaret när fyra anfallare kom farande på bredd.
MFF visade idag upp ett spel som lovade gott inför framtiden. Det var ett stort steg framåt jämfört med Sundsvallsmatchen. Noterbart var också att backarna vid många tillfällen undvek att slå de långa bollarna och istället försökte hitta spelalternativ genom mitten och det känns positivt. Som sagt var kämpaglöden på topp idag och det lär krävas en upprepning av detta om besöket på Olympia nästa vecka ska bli trevligt för alla oss blåa som ska dit. Utan Brian Steen Nielsen och Niklas Skoog blir det dock mycket svårt.
