SuperSöndag: 12 dagar kvar
"Sommar är bäst på vintern, just så där som man minns den, när man har glömt alla regniga dagar, finns bara solsken kvar"
Ett av många citat av Wille Crafoord. För även om det inte handlar om fotboll, fångar det "silly seasons" charm. För alla supportrar är svenska mästare under denna period. Tron på det egna laget är gränslös och man är fullt övertyga över att dom värvningar som man har gjort kommer ge lyckad utdelning.
Man kommer inte heller ihåg den gångna säsongens motgångar och misstag. Jag vet inte om Afonsos mål borta mot Örebro eller den totala dominansen på Nya Ullevi är de minnena som etsat sig hårdast fast under 2004. Vad som är helt raderat ur hjärnloben vid det här laget är den pinsamma banerollen i premiären, frustrationen mot AIK och svordomarna efter Landskrona hemma.
Jag vill inte på nått sätt förringa 2004 år:s guldsäsong, jag är bara fascinerad över hur snabbt man glömmer. Men Freud snackade om "förträngning" som en livsviktig överlevnadsmekanism, och dens betydelse för en supporter kan inte underskatta.
Det man dock lärt sig efter mängder av lyckade och misslyckade försäsonger är att de ofta inte betyder ett jota, 99 relativt lyckad men det hela slutar med nerflyttning.
Fast i år känns det lite speciellt, det känns som bollen har rullat våran väg hela denna skånska vargavinter. För även om jag sedan slutet av november mest har roat mig med skidåkning och "afterski" i Österrike har jag kunnat lukta optimismen långa vägar. För denna säsong finns inga värvningar som Robert Kjellin, Driss eller Igor. Just nu har vi en sammansvetsad trupp där alla vet var det går för. Även om man vid varje tillfälle man har gått in på nätet hoppats att läsa om den nya supervärvningen, känns det så outgrundligt förnuftigt att ha hållit truppen så pass intakt.
Jag såg dock en eventuell värvning av Micke Nilsson som ett klok steg mot en mer spetsad trupp och jag har hört en liten fågel som viska att Malmö var väldigt intresserade. Vad det hela stöp på vet jag inte, men det känns ändå ganska naturligt att vänta med lämpliga värvningar till sommaren. Då vi idag har en trupp som har förmågan att ta hem allsvenskan många gånger om. Jag vet egentligen inte vad som gör mig mest exalterad, P.A:s comeback, det blåa blodet i Yksel, Daniel, Mackan, Olof, Hasse, den ungdomliga talangen i Sammy och Jocke. Vi har en tränare som får de flesta andra ledare i allsvenskan att framstå som om dom precis gjort klart grundkursen. Dom s.k. "hoten" skulle vara ett tjongande IFK där halva startelvan skulle platsa i "oldboys", ett profil löst HBK och ett sönder köpt DIF, där man har fyllt på med en del tveksamma värvningar.
Det är som sagt mycket som talar för oss i år igen, den största fiende vi har är nog oss själva. För vem står pall om skeppet börjar gunga? För vem kommer inte ihåg förtroende krisen mot Prahl förra våren. Man hoppas samtidigt att förra årets motgångar har stärkt moralen bland både spelare och supportrar. För nu är nog mycket av den 16:åriga guldpressen borta, jag tror att Malmö kommer spela ut betydligt mer i år.
Vi har även ett CL-kval att tänka på och där tycker jag att vi ska tona ner förväntningarna, om vi går till den tredje kavlomgången är det mer än godkänt. I år måste det stora målet att vara att ta hem allsvenskan igen, för att vi ska kunna bygga på den framgångsvåg som vi upplever nu.
Så se till att tagga rejält nu, för den 10:e smäller det i en premiär av sällan skådat slag, och det blir starten på en säsong av sällan skådat slag, så börja redan nu tugga taggtråd och käka spik, för nu är det dags att ta ledning i maratontabellen.
