SuperSöndag: 10 dagar kvar
Efter att ha blivit slickad tre nätter i rad börjar jag tröttna.
Så här är det. Min mor fyllde 60 för ett tag sen och eftersom hon alltid pratar om den där Italien-resan hon gjorde med sitt jobb för länge sen, så skickade vi iväg henne och min far till Rom.
Så här är det. De har en hund, en bortskämd liten hund. Den här byrackan har nu slickat mig i ansikte, armhålor, armar och nacke med några timmars mellanrum de senaste tre nätterna. Hunden accepterar inte att jag sover i min säng. Oh no. Står på nedervåningen och ömsom gnäller ömsom skäller, ömklig som bara en hund med hemlängtan kan låta. Tills jag tar mina sängkläder och lägger mig på en madrass framför teven på bottenvåningen. Då blir han nöjd. Vanligtvis börjar han jucka min ena arm och när han tröttnat på detta övergår han till att överösa mig med slickningar. Jag har äntligen blivit en sexsymbol.
Min sambo på ovanvåningen är nöjd hon med. Hon slipper mina snarkningar. Jag däremot vaknar med ryggsmärtor, nackspärr och hundsaliv på de mest otänkbara ställen. För varje natt som går blir jag allt mer övertygad om att jag aldrig lär skaffa mig en egen hund.
Men så dyker det upp tillfällen då det är tack vare hunden som jag nästan blir religiös. Vaknar som vanligt i morse med en tunga i min näsa och tänker att nu är det bara en natt kvar tills föräldrarna kommer hem. Tanken hinner inte nå jubelstadiet innan hunden klart och tydligt visar att den är jävligt nödig. På med kläderna, in med en Tyrkisk peber i munnen i stället för tandkräm och ut i det molnfria vädret. I hörlurarna A-has live-cd "How can I sleep with your voice in my head" (ja ja, skratta ni ungdomar, men ni förstår inte kvalitet). Det är när vi möter en annan hund som är ute och vallar sin människa och de bägge djuren börjar nosa varandra i respektive ända som jag får en uppenbarelse. Solen skiner, våren är väl här kan man tänka, den andre hundägaren är tack och lov lika ointresserad av att prata med mig som jag är med honom och i min skalle kan jag för tusende gången gå igenom vilken laguppställning det bör bli nästa söndag. Och så kommer det: tre och en halv minut in i Swing of things när en medioker låt övergår till ett fantastiskt stycke popsnickeri med tempohöjning och allt man kan begära av en melodi; då infinner sig en känsla av absolut eufori.
Den här låten (eller rättare, från tre och en halv minut och framåt) och tankarna på att allsvenskan sätter igång om 10 dagar blir nästan för mycket för mig. Jag kommer på mig själv att småspringande med ett bubblande skratt inombords och en förbryllad hund efter mig tänka att vad ska man med en gud till. Jag känner där på en promenadstig bortom ett anonymt villaområde hur fantastiskt det ibland kan vara. Ingen nervositet inför matchen om 10 dagar, laguppställningen sitter som den ska, applådåskorna efter låten blir till segervrål och hunden vid min sida gläfser som en bitter göteborgare.
Det är bara 10 dagar kvar och jag fattar knappt hur fort det går.
Royal League, Zlatan i Champions League och landskamper i all ära, det är till detta, till vår allsvenska jag längtar. I år ska vi försvara guldet och jag förstår inte hur det kunde bli MFF-IFK Göteborg i första omgången. Lottning, någon på förbundet som tyckte det var en god idé eller önskemål från någon part i målet, jag vet inte, men vilken underbar match det kan bli. Jag ryser. Och jag mår bra. Amen.
Att kalla det ett kejsarslag är att ta i, men i Sverige är det en giganternas kamp. Ni kan historien om våra internationella triumfer och mest vunna titlar och maratontabelläget. Om våra dispyter som det finns idioter som mer än gärna utnyttjar, som inte fattar att hets och kärlek till sitt lag inte innebär att man slår folk på käften eller bakhuvudet med en trasig flaska. Det är alltid något speciellt med den allsvenska starten, men i år det något extra. Malmö FF mot IFK Göteborg. Så bra som det kan bli.
Jag önskar bara att jag hade kommit på att snacka med Jon Inge om A-ha. 15 frågor om A-ha (till exempel vad norrmän menar med att solen alltid skiner på teven). Det ni, det hade ni gillat, va?
