Camp Kebab - dag 3
Mot slutet av träningen, när laget spelar tvåmål på trång plan så formligen exploderar Malmö FF. Mitt framför våra ögon. Jag tror fan inte att jag sett nåt liknande.
Vi på läktaren skakar på huvudet. Några skrattar ett "Fucking hell"-skratt. Ledarna vid sidlinjen ser sig oroligt omkring och verkar tänka: "Är vi verkligen så här bra?". Prahl är den ende som verkar oberörd; kisar i soldiset.
Vad som föranleder denna förvandlingsexplosion vet jag inte. Men allt stämmer plötsligt. Det är fotboll på en så hög nivå att resten av de allsvenska lagen behöver åka till Claes Ohlsson och köpa sådana där extra långa trädgårdsstegar för att nå upp. Det är helt enormt. Jag får gåshud, här och nu framför laptopen, när jag tänker tillbaka på detta moment.
Jag tror att det är Afonso som står för den inledande showen. Han är the firestarter. För utan att man märkt det så är han Afonso igen. Ni vet: bollen limmad vid foten, ett sagolikt ryck och en vilja att löpa och visa sig som under fjolårets glansdagar. Han är på gång. Samtliga backar i allsvenskan: Beware! The man is back! Mackan vill såklart inte vara sämre. Han agerar med ett självförtroende större än Yngvessons snuskonto. Tvåfotar backarna. Klackar sig ur trånga situationer. Lobbar sig förbi Lolo. Allt gjort med en självklarhet som är nästan skrämmande. En man övertrumfar de bägge: Yksel. Det är som i gamla goda tider. Han flyter förbi sina bevakare, skapar stora revor med sina löpningar in och ut ur motståndarbacklinjen och till sist drar han en volley i krysset från tjugofem meter.
Jag är glad att jag är här och får vara med om detta.
I början, precis innan träningen startar, ställer sig Yngvesson och pissar vid planket. Jag frågar vad han gör. "Kollar blommorna, bara", säger han. Jag påpekar att det kan komma att hamna i dagens träningsrapport. "Bra", säger han. "Jag känner att jag måste bidra med nåt under veckan!".
Planen ser fortfarande bara halvhyfsad ut. "Som Camp Nou ute vid kanterna men helt bedrövlig vid mittcirkeln", som Daniel uttryckte det igår. Malmö FF hade blivit lovade att planen skulle vila en månad innan ankomst. Men turkiska idrottsministeriet har mer eller mindre tvingat dit en ungdomsturnering med tjugofem inbjudna lag som inte avslutades förrän förra veckan. Därav grusfläckarna på mittplan.
Som vanligt börjar det med uppmjukning under Jörgen Beckes ledning. Prahl går för sig själv och nyser två gånger. Jag funderar en stund på om jag ska skriva just detta; att Prahl nyser. Är det verkligen intressant? Jag tror inte det. Ändå bestämmer jag mig för att skriva det. "Prahl nyser två gånger". Herregud. Vad är det som pågår här? Sinnessjuk himmelsblå exorcism?
Det är bara Jocke Nilsson som kör rehab med Greger idag. En dryg vecka kvar till premiären och vi har en endaste man skadad. Looking good.
Sen kör Becke tio minuters övningar med snabba fotisättningar. Min skogstokige granne blir imponerad av Mackan och Glenn. Men överlag kan man säga att det är riktigt högt tempo. Becke nickar nöjt mot Generalen.
"Gör mål! Yessirre! Där har vi den där långa passningen som skapar en snabb omställning". Prahls röst ekar över den turkiska träningsanläggningen. Skoog har precis gjort mål. Man spelar på halv plan. Tre små mål står uppställda längs den förlängda mållinjen. Man får lov att scora i alla tre. Det är tio mot tio. Trångt. Och så fort det blir gröt så vrålar Prahl eller Johansson att spelarna ska ta sig ut ur knipan genom att skifta kant med en crossboll. Det är en bra övning. Lätt att förstå. Oändligt nyttig.
Lagen ställer upp som följer. Gula västar: Glenn, Abelsson, Nilsson Guiomar, Höiland - Afonso, Jocke Persson, Tomas, Yngvesson - Mackan, Sammy. Västlösa: Safari, Olof, Patrik, Mattisson - Yksel, Daniel, Sliper, Lolo - Skoog, Lawan. Joseph byter av med Glenn då och då. Den som inte spelar av de två hjälper Mats med målvaktsträningen. Det är hårt och tufft. Vårt passningsspel är klasser bättre än ifjol. Nej, jag vet inte heller vart det här ska sluta. Mot slutet ser Prahl väldigt nöjd ut. "Det är många kuggar som griper in i varandra nu", myser han.
Skoog gör 1-0 till de västlösa på passning från Mattisson. Mackan kvitterar till 1-1; passning av Afonso. 2-1 kommer när Skoog spelar fram Lolo. Mackan gör 2-2 när han snor bollen från en ouppmärksam Lolo. Lolo tar revansch och grundlurar, verkligen grundlurar, Johan Nilsson Guiomar, och spelar Lawan fri som enkelt rullar in bollen: 3-2 till de västlösa. 3-3 gör Sammy när han trycker bort Olof. Lolo gör 4-3, mycket snyggt, helt på egen hand. Yngvesson petar in 4-4. Sen tar de västlösa över en aning. Tomas gör visserligen 4-5 efter fantastiskt förarbete av Sammy och Jocke Persson. Men Mattisson kvitterar till 5-5. Daniel gör nästan omedelbart 6-5 med ett skott utifrån. Joseph kvitterar; 6-6. Men Daniel gör 7-6 och Lawan sätter in dödsstöten när han enkelt rullar in 8-6 efter snyggt förarbete av Skoog och Sliper.
Sen är det en övning i uppspel. Det handlar om vilka signaler olika spelare ger när de beter sig på ett visst sätt. Vänder Daniel upp på ett visst sätt så betyder det att Lolo ska sticka. Sånt. Rätt så raffinerat. Det ska finnas fasta ramar för allt, som spelarna sen kan improvisera kring. Prahl summerar: "Vi fick se ett par fina samarbetssituationer mellan Hasse och Lolo och vi fick se Afonso vända upp och sticka inåt. Mycket bra intentioner!".
